Dimmornas drottning

Hilma är på väg till ett skrivarläger under sommarlovet. Lägret håller till i ett gammalt, nästan spöklikt hus. På vägen dit berättar taxichauffören att det faktiskt spökar i huset, och att det brukar vara så att ett barn alltid försvinner under sommarlägren. Hilma blir lite rädd, men tänker att det ju inte finns spöken. Eller?? Det börjar hända mystiska saker, Hilma ser saker hon inte kan förstå. Tavlan på väggen som föreställer en stor svart fågel ändrar sig plötsligt. Ögonen får en annan färg och fågeln se verkligen hotfull ut. Hilma får dela rum med Vera, en tjej som hon genast blir kompis med. På lägret finns också Lukas... Och det verkar faktiskt som om Lukas vill vara med Hilma, de skriver ihop och ibland tar han henne i handen. Men är mardrömmarna Hilma har om natten verkliga? Och vart har Vera tagit vägen?

Linda H Axelsson har skrivit en ruggigt spännande sommarspökhistoria, och när jag läser sista meningen undrar jag om det inte kommer fler delar om Hilma.

Sommarutmaningen: Cirkusdeckarna x 2

Hilda 8 år har läst fler böcker i sommar, här tipsar hon om två böcker om Cirkusdeckarna.


Bokens titel:
Cirkusdeckarna och spökmysteriet

Författare:
Dan Höjer Stina Lövkvist

Varför valde du boken?
Jag tänkte prova något nytt

Berätta om något som var särskilt bra eller dåligt med boken:
Den var mest spännande i slutet

Försök att komma på något som boken påminner om - en film, annan bok, tv-serie, något som hänt dig... vad som helst!
Den var unik



Bokens titel:
Cirkusdeckarna och schlagermysteriet

Författare:
Dan Höjer Stina Lövkvist

Varför valde du boken?
Jag tycker om cirkus

Berätta om något som var särskilt bra eller dåligt med boken:
Det var lite konstigt att Rosalills man kidnappade henne

Försök att komma på något som boken påminner om - en film, annan bok, tv-serie, något som hänt dig... vad som helst!
Den påminner om när jag var på Tosselilla med några tvillingkompisar

Spökflickan - mysigt, lite rysigt och mycket somrigt för dig från 8 år

Jag skulle tro att alla som älskade Den magiska kappan av Katarina Genar kommer att tycka lika mycket om Spökflickan! Boken handlar om Anna som har flyttat från stan till ett stort trähus på landet. Det ligger nära vattnet dessutom och har en stor trädgård så det är ett riktigt sommarhus. Eftersom de flyttar mitt under lovet så känner inte Anna någon än. Hon går längs havet och samlar snäckor och annat för att fördriva tiden. En dag hittar hon en liten kristallflaska. Den är så vacker även om den har en liten spricka i sig. Vem kan den ha tillhört?
När Anna och mamma går ner till loppisen vid hamnen i byn hör hon hur ett par tvillingpojkar viskar om dem. Det är något om att det skulle spöka i huset Anna bor i. Men det kan väl inte stämma? Fast visst har hon drömt väldigt underligt på sista tiden. Hon ser en flicka i vit klänning som verkar vilja henne något...Så börjar den här fina lilla berättelsen om en sommar då Anna får vara med om något mycket märkligt.

Spionen på spökskolan

Silas är en helt vanlig 12-årig kille. Tror han i alla fall ända fram till den där dagen då en geting sticker honom i fingret och handen blir osynlig! Just det, osynlig. Han rusar ner i skolans källare för att gömma sig och kolla om det verkligen stämmer. Där nere stöter han på skolans vaktmästare, Vaktis, hon skämtar om att han ser handfallen ut, hon undrar vad som händer osv. Nästa dag stannar Silas hemma från skolan, då kommer Vaktis på besök, eller Vingela som hon egentligen heter. Hon berättar för Silas och hans två mammor att det inte alls är konstigt att Silas blir lite osynlig (halvsynlig) då och då. Han är ju faktiskt ett spöke. Vilket Silas så klart vägra tro på. På natten tar Vingela med Silas till skolgården så att han får se när, vid spöktimmens början, skolgården fylls med diverse märkliga svävande varelser. Spöken! Det är nämligen så att Algbackeskolan som Silas går på om nätterna förvandlas till Galgbackeskolan, och där går spökena i skolan. Vingela ser till att Silas får börja i spökskolan istället för den vanliga skolan. Som lärare på natten har de professor Ludze, vars hela kropp står i lågor, och det beror på att hon blev bränd på bål just på den plats där Galgbackeskolan ligger. Professorn skulle naturligtvis gärna resa bakåt i tiden och hämnas de som brände henne. I spökskolan får Silas lära sig allt om gastar, vålnader, zombier (zombier har en särskild lärare som lär dem att gå utan att krocka alltför ofta med dörrkarmar). Det är lite underligt tycker de andra spökena att Silas redan fått börja spökskolan, han har ju bara varit spöke i 12 år, de andra spökena är upp till 500 år gamla. Vad är det för speciellt med Silas? Och vem är den där Vingela egentligen, hur kan hon veta att Silas är ett spöke? Hon jobbar på vanliga skolan om dagarna och bland spökena på nätterna, tur att hon (som hon själv säger) har barkofläppsi så hon kan få sova lite grand då och då.
Det här är första delen i serien Spökskolan, skriven av Jesper Lundqvist. Och visst är det väl alltid läskigt med spöken, zombier och annat otyg. Men framför allt hade jag väldigt roligt när jag läste den här boken. Många ordvrängningar (som jag gillar). Kul!

Olyckornas tid av Moïra Fowley-Doyle

Det är oktober igen - "olyckornas tid" för Cara, hennes syster Alice, mamma Melinda samt styvbror Sam. De faller, de slår sig, de skär sig... vad som helst kan hända. Värst brukar det vara mot slutet av månaden, runt Halloween. Så här har det varit så länge Cara kan minnas. Dödsfall har även inträffat under den här månaden. Både hennes pappa och hennes älskade morbror Seth omkom under oktober.
Det här året sammanfaller olyckornas tid med att Cara upptäcker något mycket märkligt när hon går igenom alla foton hon har på sig själv i mobilen. Samma person tycks vara med på samtliga bilder. Ibland bara med en arm, bakifrån, någon detalj, men hon är alltid med. Det är Elsie, den där tjejen i gamla, hemmastickade tröjor som aldrig säger något och som inte verkar ha några vänner. När Cara bestämmer sig för att konfrontera Elsie och fråga om hon förföljer henne eller vad så är Elsie plötsligt försvunnen. Ännu konstigare blir det när Cara och hennes bästa vän Bea börjar fråga elever på skolan om Elsie. Ingen verkar känna henne? Inte ens lärarna verkar ha lagt märke till henne...
Efterforskningarna efter Elsie leder till att Cara och Bea upptäcker ett stort, övergivet gammalt hus. Grindarna är låsta men de klättrar över. Det går väldigt lätt att ta sig in - det är som om huset har väntat på dem. När de går runt och undersöker alla rum och utrymmen inser de snart att det är det perfekta stället för ett Halloween-party. Cara är dessutom så trött på allt tjat om olyckor i familjen. Hon bestämmer sig för att utmana ödet. De ska ha en fest man sent ska glömma...

Olyckornas tid av Moïra Fowley-Doyle handlar också om kärlek och vänskap. Framför allt är det en bok om hemligheter. Tiden är kommen alla i familjen att avslöja det de döljer för de andra. Det gäller dem alla. Tiden är också kommen för Cara att erkänna sådant hon döljer för sig själv, det som hon försökt glömma. Det är ruggigt, spännande, romantiskt och spöklikt - och alldeles underbart!

Sal 305

I Sal 305 fortsätter Ingelin Angerborn låta mystiska saker hända Elvira, precis som det gjorde på kollot i Rum 213. 

Allt börjar med att hennes pojkvän gör slut via sms. Vem gör ens något sådant? Elvira blir väldigt ledsen. Hon kan inte ens ta sig för att ringa upp och fråga varför. Om hon betyder så lite att han gör slut genom ett meddelande på telefonen så kommer inte hon ringa och visa att det gjorde ont. Istället ger hon sig ut och cyklar. Långt hemifrån blir hon omkörd av en bil, hon förlorar kontrollen över cykeln och förlorar medvetandet. 

Elvira har fått en ordentlig hjärnskakning och hamnar på sjukhuset där hon måste stanna några dagar. Allt är lite snurrigt sedan olyckan, men det verkade vara något konstigt med bilen hon såg innan hon föll av cykeln. Och obehagliga grejer händer även på sjukhuset. När hon halvsover kommer en person och sätter sig hos henne, klappar hennes hand. Men efteråt säger sjuksköterskan att hon varit ensam hela tiden. När Elvira vaknar mitt i natten ser hon hur det lyser i det gamla mentalsjukhuset som ligger mitt emot. Hon tar ett foto för att visa sin kompis Sibel som berättat spökhistorier om huset. 

Några dagar senare när hon förstorar bilden i sin mobil upptäcker hon att någon klottrat på fönstret. Det står:

Kom hit Elvira...

Svart vatten

Föreställ dig att du simmar i en mörk sjö. Det är svårt att inte tänka på vilka monster eller odjur som kanske lurar långt nere i mörkret.
Svart vatten : en spökhistoria av Camilla Jönsson spelar på just rädslan att det ska finns något övernaturligt i sjön där man bara vill bada en sommardag.

Inte långt från en djup sjö bor Agnes. Det är sommar och hon gör det hon trivs bäst med: sitta hemma för sig själv och läsa. Men en dag efter att hon suttit på sjöns hopptorn och råkat se en vit skepnad slinka förbi under vattnet börjar märkliga saker hända.
Blöta fotspår förföljer henne genom byn.
Något som inte längre lever försöker få Agnes att förstå vad som hänt det.
Oturligt nog, tycker hon verkligen inte om vatten men tillsammans med sommargästen Noel upptäcker det att under sjöns yta lurar gamla hemligheter.

Silvervinges hemlighet - höstlig minirysare

Katarina Genar har tidigare gjort sig känd som en skicklig författare av mysrysare i det kortare formatet genom böcker som Den magiska kappan, Röda spår med flera. Nu har hon kommit med en bok i samma stil om mysterier som är kopplade till ett gammalt slott. Boken heter Silvervinges hemlighet och handlar om Erik och hans kompis Alva.

Det är höstlov och Eriks mamma Camilla ska ut på ett uppdrag för tidningen som hon arbetar på. Hon ska göra ett reportage om ett gammalt stenslott. Greven som ägde det tidigare dog nyligen utan några släktingar och nu ska länsmuseet ta över. Barnen har inget speciellt för sig och när de får veta att det är ok att ta med Alvas hund Lufsen så bestämmer de sig för att hänga på. Hjalmar Lundblad från museet är på plats och visar slottet. Så kommer de till ett stängt rum och Lufsen blir som tokig! Han krafsar och skäller vilt. Lundblad blir stressad och Erik erbjuder sig att ta med hunden ut, kanske han behöver rastas. Ute i den förfallna slottsträdgården hör Erik en märklig melodi...

Sjunk ner i fåtöljen och se om du kan lista ut vilken hemlighet det är som döljer sig på det gamla slottet innan Erik och Alva gör det!

Kurragömma

Astrid är tretton år och har nyligen mist sin pappa. För att bearbeta sorgen och göra något ihop som påminner om honom har hon och mamma bestämt sig för att resa till Spanien och vandra efter de planer som pappan gjorde upp innan han dog. De hyr en lite ödslig stuga och har just kommit fram dit när mammas mobil ringer. Det är hennes jobb - reseföretaget. De har en stor kris på Kanarieöarna och hon blir inkallad för att hjälpa till. Astrid blir otroligt besviken och bara vägrar följa med. Mamma får åka utan henne, det är ju bara en natt och mat har de handlat på vägen. Taxin kör iväg och Astrid lämnas ensam i ett land där hon knappt kan tala språket i ett hus där det nästan inte går att få täckning på mobiltelefonen...När mörkret faller hörs ödsliga hundskall utifrån. Det gör Astrid nervös, hon blev illa biten som liten.
   Efter en natt av mardrömmar bestämmer hon sig för att jogga in till byn. Där är folk helt enkelt jättekonstiga. Kvinnan i affären vill knappt hjälpa henne, säger bara ett det här inte är ett ställe för barn. Alla stirrar så fientligt och där verkar bara finnas vuxna, ingen i Astrids ålder alls. När Astrid senare får tag på mamma berättar hon att problemen på Kanarieöarna kommer att dra ut på tiden. Astrid låtsas modigare än hon är när de pratar och säger att hon klarar sig. Hon säger inget om hur märkliga alla är. Senare under eftermiddagen upptäcker Astrid en sjö nära huset. Vattnet är iskallt men hon badar ändå. Där är inga andra. Vilken lyx - hon får ha den helt för sig själv! Eller?

Kurragömma av Petrus Dahlin är en långsam, krypande obehaglig berättelse som blir allt mer otäck ju mer man läser, precis som Hjärtlös. Läs om du vågar!

De tysta stegen bakom

Tror du på spöken? Oavsett vilket så ber jag dig att vara försiktig. Underskatta inte kraften i saker som du inte vet någonting om. Sov inte med lyset släckt om det känns som om du inte är ensam i rummet, för det kanske du inte är.

Elsa flyttar, mycket motvilligt, med sina föräldrar till ett gammalt hus i Österby. Ellesbo herrgård. Mamma och pappa ska starta ett pensionat. Elsa är sur och ledsen över att lämna sitt gamla liv, sur för att hon måste hjälpa till att städa hela tiden, sur för att hon inte får ta in den fina, svarta katten som hon träffat i trädgården. Allt är botten med andra ord. Den där katten, förresten. En dag lockar den med sig Elsa ut i trädgården, de smyger genom buskar och snår och kommer fram till en gammal gravsten. Där står det: Eleonora Cederkrantz 1874-1886.  Vem var det? Och varför känns det som om någon följer efter Elsa, det prasslar som av steg, men när hon vänder sig om finns det ingen där. När de är inne i byn och handlar får Elsa syn på en butik, "Andlige Allans andliga centrum". Allan är ett s k medium, som kan se och tala med spöken. Mamma tycker det är urfånigt, men Elsa tycker det är lite spännande. På natten drömmer hon om ett vitt spöke utan mun. Hon vaknar och skriker på mamma, i trappan hörs då små lätta steg efter någon som försvinner, men det är inte mammas steg... Nu skulle hon definitivt behöva andlige Allans hjälp. Att prata med mamma och pappa är ingen idé, de blir mer och mer arga på henne för att hon är så sur, och för att hon har sönder saker i köket. Men hon var ju inte ens i köket när det hände, är det spöket som förstör?

Jonna Björnstjerna har skrivit en spännande bladvändare om spöken och hemsökta hus. Mycket svår att lägga ifrån sig. Man sugs direkt in i berättelsen som består av två delar, och när del två börjar har allting ställts på ända. Men jag blev inte så rädd, jag tror ju inte på spöken... Eller? Fast jag låter kanske lampan vara tänd i natt, för säkerhets skull.

Vem var Hettie Daynes?

Nu när det ljusnar ute kan det ändå vara mysigt att ge sig ut på ett spöklikt, engelskt mysterium av klassisk sort. Som en "vi fem-bok" fast med en gengångare ungefär, så tyckte jag att det var att läsa Vem var Hettie Daynes? av Robert Swindells. Boken handlar om  Bethan och hennes storebror Harry som smyger vid den förbjudna dammen Wilton Waters där Harry vill visa sin syster spöket som han har sett flera kvällar vid fullmåne. Det är en dam i gammaldags kläder som syns mitt ute på vattnet och det ser ut som om hon pekar på något. Bethan tror det först inte men så får hon själv se vålnaden...Vem kan det vara som går igen där, och varför?

När syskonen får höra att vattenståndet i dammen ska sänkas pga ett byggprojekt så bestämmer de sig för att utforska platsen där man kan se spöket. Kanske den kan säga något om varför det visar sig just där. Så besvikna de blir när området hägnas in och skyltar sätts upp om att det är förbjudet att vara där! Naturligtvis låter de inte detta hindra sig. Det gäller bara att komma på ett bra sätt att smyga förbi. Det är höst, dimmor svävar över byn, Halloween-fest på skolan - kort sagt allt man kan önska sig av sådant som skapar den rätta rysar-känslan!

Mysteriet på Hester Hill

Vissa böcker har extra spännande omslag, eller hur? Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson (hon som skrivit Glasbarnen ni vet) är en sådan bok. Man ser ett fint, gammalt men förfallet hus där åskan slår ner och ett enda fönster lyser. Det här bara måste vara en spökhistoria! Och visst är det det.

Huset bebos av två äldre män, snälla farbror Carl och hans partner, upptagne uppfinnaren Eliot. Hit kommer tvillingarna Meg och Frank medan deras föräldrar reder ut problem i samband med sin skilsmässa. Det är sommar men en sådär hemsk, regn och ruskig svensk sommar ni vet. Konstigheterna börjar direkt när barnen kommer till tågstationen i den lilla byn Svarthed. Ingen är där för att möta dem och det enda som finns är en tom perrong och en igenbommad väntsal. När Meg kikar in genom fönstret till väntsalen ser hon ändå någon därinne. En ung tjej med håret i en tjock fläta sitter med ryggen vänd mot dörren. Meg knackar på fönstret men flickan reagerar över huvudtaget inte? Så kommer Eliot körande i snabb fart. Han ursäktar sig tusen gånger för att han glömt när de skulle komma.

På Hester Hill får barnen rum en bit ifrån varandra för att inte Frank ska störa Meg när han över på sin tuba. Rummen är stora och fina och Meg har en kakelugn i sitt. På väggen hänger en tavla som föreställer en familj. I raden längst fram sitter tre allvarliga barn men där finns fyra stolar. En stol är tom. Tavlan föreställer familjen som bodde på Hester Hill förr i världen berättar farbror Eliot. Då, när det hette Hestershus. En av personerna ser ändå bekant ut, tycker Meg. Visst liknar hon tjejen på stationen?

En dörr i korridoren är låst. Den går till trappan som leder upp till vinden som finns ovanför barnens sovrum. Första natten på Hester Hill vaknar Meg plötsligt. Där hörs ljud ovanifrån. Det låter som snabba steg över golvet.

Ja, här händer många märkliga saker på Hester Hill. Och inte bara där. När Frank går in i en gammal bokhandel nere i byn och berättar att han och hans syster Meg som egentligen heter Margareta är där och hälsar på blir damen i affären helt blek. Hon säger att i så fall har hon ett paket. Det är adresserat till "Margareta på Hestershus"...

Hu! Är det spänning, rysningar och äventyr du söker så läs den här boken!

Gengången

När det är riktigt rått, blött, kallt och blött ute så kan man ibland längta väldigt mycket efter sommaren. Ett sätt att ta sig dit är genom att sjunka in i någon riktigt bra berättelse, gärna ett äventyr, som utspelar sig då. Är det så du känner just nu så kan jag tipsa om att testa att läsa Gengången av Ingelin Angerborn.

Gengången handlar om 12-åriga Ellinor som ska tillbringa en sommarvecka hos sin mormor som bor i en liten svensk småstad. Staden verkar vara det perfekta stället för en sommarsemester! Den är sådär gammeldags mysig, där finns ett stort gammalt slott med vallgrav och fängelsehåla och den ligger vid kanten av en sjö med en fin badvik.

Ni som har läst Angerborn förut förstår att här måste finnas något mysterium som gärna är sådär lite småläskigt. Bokens titel Gengången får en dessutom att tänka på gengångare som ju är ett annat ord för spöken. Precis i början av boken när mormor och Ellinor är ute och kör så upptäcker de en sliten gammal loppisskylt som pekar mot en slingrig grusväg rakt in i skogen. De följer den och kommer till en antiklada som ägs av en blind kvinna. När de letar runt bland alla gamla grejor så hittar Ellinor ett superfint skrin med en ballerina i. Det ser både gammalt och dyrt ut men verkar vara trasigt - ballerinan rör sig inte när man öppnar locket och musiken spelas upp. Då de frågar om de får köpa det så tar kvinnan Ellinor i handen och säger att "det är gratis för rätt person" - så får Ellinor det bara!

Jodå, visst är det något skumt med skrinet. De mardrömmar Ellinor börjar få efter att hon tittat noga in i det verkar inte bara ha en naturlig förklaring som mormor tror. Och den där pianomusiken som hon hör från ett fönster i staden, visst är det konstigt att det är samma musik som spelas i skrinet? Var det något mer? Romantik? Såklart här är! På jakt efter den som spelar det där pianot möter Ellinor en riktig snygging. Jättesöta Oliver, som hon lagt märke till redan tidigare i badviken. Lustigt nog verkar han ha lagt märke till henne också... Kanske han kan hjälpa henne att lösa skrinets gåta?

Inmurade

 

Det är september och Leo har flyttat till Firnby, ett litet samhälle på landet. På den gamla skolan där han börjar upptäckte byggnadsarbetare ett märkligt litet rum i källaren när de renoverade under sommaren. När skolan öppnar för hösten och barnen börjar använda den nya slöjdsalen i källaren börjar märkliga saker hända. Leo ser tillsammans med Natta och Teddy, hans klasskompisar, skepnaden av ett barn där nere. Hon skrattar, hon vill dem något. Men vad? Några dagar senare sätter en slöjdmaskin igång, helt av sig själv och skadar en liten flicka svårt. Leo och Natta kan inte låta bli att blanda sig i. Och även om Teo mest vill spela dator för sig själv, vill livet något annat. Vem använde det där källarrummet för hundra år sedan? Natta får tag i en dagbok, som en av Firnbyskolans elever skrivit, och en fruktansvärd historia vecklar ut sig. Kan de bekämpa mörkret som vaknat till liv i byn?

Jag njöt så av att läsa den här boken. Inmurade är otroligt spännande och den läskiga stämningen kröp verkligen in under skinnet på mig när jag läste.  Inmurade är en spökhistoria, men Lena Ollmark skriver också väldigt bra om det vanliga livet. Om hur det är att komma till en ny klass, att förändras i relationen med sina äldsta vänner och hur det är att känna sig helt annorlunda en alla andra i sin klass.

Om du gillar spännande och läskiga berättelser lär du inte bli besviken av Inmurade. Uppföljaren Brännmärkta finns också redan att låna.

Ringar på svart vatten

Snart har Ben gått ut åttan och då kommer han att slippa se Alba mer. Hon är lika gammal som han men eftersom Ben har gått om ett år så slutar hon nu högstadiet för gott. Han kan ju se henne i sitt hemliga skissblock förstås. Hon har ingen aning om att han har tecknat av henne hur många gånger som helst. Alba Lundin vet knappt att han existerar. Hemma tvingas Ben dela rum med sin odrägliga bror Isak. De kommer inte alls överens och är totalt olika. Så det känns inte helt ointressant när pappa Torild kommer hem och berättar att han har hittat ett stort hus som de kan flytta till. Billigt är det också! Huset är en gammal prästbostad. Det ligger rätt långt ute på landet, det är stort och har ett tornrum. Familjen är dock lite tveksam till att få kyrkan och kyrkogården med alla gravar som närmaste granne.
Nu börjar du nog ana att Ringar på svart vatten av Gull Åkerblom är en sommarrysare. Anledningen till att prästbostaden har stått övergiven så länge utan hyresgäster är kanske historien om de sista som bodde i huset. Prästen som hade en son som försvann. Var det den stränga pappan som låg bakom? Vad hände annars? Direkt när Ben stiger in i huset känner han ett iskallt vinddrag i nacken. Alla fönster är stängda och ingen annan känner något...Anden efter sonen som inte fått ro? Nu kanske du undrar var Alba tog vägen. Lugn, hon dyker upp igen. Lite romantik får också plats bland spöken och mysterier. Läs och rys!

Röda spår

Utsidan på Röda spår av Katarina Genar är verkligen både mystisk och lockande. Ett tornrum lyser i det gamla huset på bilden och spöket av en flicka svävar framför. Det där passar historien som finns i boken riktigt bra.

Röda spår är en sommarberättelse. Samuels båda bästisar ska sticka iväg och segla ihop med den enas familj och Samuel ska bara vara hemma. Så skolavslutningen känns lite dyster. Mamma måste jobba på sjukhuset hela sommaren och pappa  håller på med något projekt där det enda han egentligen behöver är lugn och ro och en dator. I mataffären hittar Samuel en lapp där det står att man kan hyra det gamla konstnärshemmet Lunabo som ligger i skogen vid en vacker sjö. Efter lite diskussion hemma blir det så att Samuel och pappa åker dit själva en vecka.

Närmaste by heter lustigt nog Rädslan och är verkligen ödslig. Inte en människa syns till när de kör förbi och framför allt inga barn. Pappa lämnar Samuel vid huset och kör tillbaka för att handla mat. När Samuel går in i huset så undersöker han det för sig själv. Han går upp för den knarrande trappan och ser en svart dörr som leder till tornrummet. Den är låst...

Ja, det hela blir inte mindre läskigt av att där finns en text i kursiv stil innan berättelsen börjar (en slags prolog) som handlar om en flicka som rusar ut från ett hus ner till en sjö. Hennes händer är alldeles röda. Efter den inledningen väntar man bara på att få veta mer om den där flickan som bodde i huset långt innan Samuel kommer dit och på hur han ska få höra talas om henne.

En fin liten sommarrysare, helt enkelt, de ca 100 sidorna flyter på lätt och man vill inte sluta läsa.