Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Den här boken handlar om Emmanuel Kent Sjögren, han går i nian och är en total loser, så fort han öppnar munnen säger han de mest knasiga saker. Aldrig har han blivit kysst. Aldrig känner han att han är med i gemenskapen i skolan. T ex när de spelar innebandy på gympan och bollen kommer vid Emmanuels fötter, han snärtar till och bollen går i mål. "Självmål! vrålar hon. -Är du helt jävla lost! säger Ammis med händerna uppgivet sträckta mot taket. -Det kan fan inte räknas, vrålar Anton. -Det räknas, 14-12 till det blå laget. En kollektiv suck innan mina lagkamrater drar upp mot mittlinjen igen. Bianchi står kvar och ler. Jag rycker på axlarna. -Jag glömde vilket lag jag är med i."  Emmanuel har bara en kompis, den lika udda Tore, som året runt går omkring i gröna gummistövlar. Bianchi (hon heter eg Bianca, men Emmanuel kallar henne Bianchi för han tänker på cykelmärket...) är en ny tjej i klassen, och Emmanuel vet inte vad han skall tro när hon faktiskt visar intresse för honom, och aktivt väljer att sitta bredvid honom i matsalen. Så är Tore borta från skolan en längre tid, och Emmanuel väljer att inte ta reda på varför. Istället passar han på att prata illa om Tore, berättar pinsamma saker om honom. Allt för att vinna poäng hos de populära i klassen. Bianchi fortsätter att umgås med Emmanuel, och visar mer och mer intresse för hans syster Vanja och hennes flickvän Sigrid.

Det här är en rolig, sorglig bok om tonåren. Emmanuel är en kille man ibland blir arg på, men lika ofta tycker man synd om honom. Varför måste han strula till det när han för första gången blir bjuden på en fest? Varför kan han inte bara hålla tyst? Varför kan han inte prata normalt med Tore och vara sig själv? Ibland vill man bara skaka om honom och be honom skärpa sig! För han är fullt medveten om hur knasigt han beter sig. Dock han är en liten filosof emellanåt, det märks t ex i kapitelrubrikerna. Så här heter ett kapitel: "Om hela din kropp skriker Nej, gör det inte. Då vet du att du måste göra det." Boken är skriven av Åsa Asptjärn och det är hennes debutroman.

Dubbelgångare

 

Chap befinner sig på rymmen när han får syn på bilden av den försvunne Cassiel Roadnight. De är identiskt lika! Det är faktiskt inte Chaps intention att utge sig för att vara någon annan, men personalen på härbärget insisterar. Det ser väl vem som helst att han är den försvunne killen på fotot! (Bara det att det faktiskt inre är det) Men ju mer Chap tänker på saken, desto mer inser han att han faktiskt skulle vilja vara den här saknade killen. Denna någon, som har ett hem att återvända till och en välkomnande familj som erbjuder trygghet och kärlek. Så Chap bestämmer sig för att ta Cassiels plats.
Cassiels familj blir överlyckliga när de får veta att den sedan två år försvunne sonen är tillbaka. Chap känner sig otroligt skuldfylld som lurar dessa snälla människor att tro att han är deras bror, son och vän. Och han är hela tiden orolig och på sin vakt för att inte avslöja sig själv. Och vad gör han om den riktige Cassiel dyker upp?

Men snart börjar det gå upp för honom att det inte bara är han själv som bär på en mörk hemlighet. Familjen bär på sina egna hemligheter och Chap börjar önska att han aldrig någonsin gett sig in i detta dubbelspel. Vad är det som har hänt med den riktige Cassiel?

Jenny Valentine har skrivit Dubbelgångare, en spännande thriller som jag knappt kunde lägga ifrån mig innan jag läst sista sidan. Lyckan över den förlorade sonens återkomst smolkas av en förrädisk och mörk ton som ligger och bubblar under ytan. Och i och med att Valentine inte heller serverar oss Chaps bakgrund, så bidrar detta till spänningen då vi som läsare varken vet vem han är eller vad han påstår sig fly från.

Spårlöst försvunnen

Det är jullov, Alicia skall tillbringa det tillsammans med pappa och hans nya kärlek, Rosita, i en enslig stuga utanför Åre. De ska inte ens bo inne i Åre så Alli, som hon kallas, åtminstone kunde gå på After ski och träffa andra i hennes ålder. Nej, nu skall Ali lära känna Rosita lite bättre, det skall bli så mysigt bestämmer pappa. När de kommer fram möts de utanför stugan av en ung kille, Anton, som ger dem nyckeln, och säger att han bor i den andra stugan bredvid. Till Allis förtvivlan visar det sig att det bara finns tre svaga tv-kanaler och ingen täckning på mobilen. "Sex dagar utan Ellen! Sex dagar utan Facebook! Sex dagar utan Wordfeud. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta."  Dessutom har Alli svårt för att acceptera att pappa blivit så förändrad, han gör allt för sin nya kärlek, visar sidor som Alli aldrig såg när han var gift med mamma. Hon har svårt för att vara trevlig mot dem och visar det väldigt tydligt. På julaftons morgon kör plötsligt pappa iväg för att handla prinskorv, trots att det är snöstorm och vädret bara blir sämre och sämre. Timmarna går men han kommer inte tilllbaka. Nu är det bara Alli och Rosita i stugan. Till slut ger sig Alli ut i ovädret och tar sig till grannens stuga för att se om deras telefon fungerar. När pappa inte ens kommer hem till Kalle Anka hjälper grannen dem att ringa polisen. Det finns inga bilolyckor inrapporterade, och nu är den stora frågan varför pappa tog med sig sin laptop när han bara skulle till affären för att köpa prinskorv.

Spänningen ökar för varje timme som går, och där ute fortsätter snöstormen att rasa. Malin Stehn har skrivit en ganska tunn, snabbläst spännande vinterbok. Boken handlar också om hur Alli förändras som människa, hur hon tvingas omvärdera många av sina tankar och åsikter.