Astrid är tretton år och har nyligen mist sin pappa. För att bearbeta sorgen och göra något ihop som påminner om honom har hon och mamma bestämt sig för att resa till Spanien och vandra efter de planer som pappan gjorde upp innan han dog. De hyr en lite ödslig stuga och har just kommit fram dit när mammas mobil ringer. Det är hennes jobb - reseföretaget. De har en stor kris på Kanarieöarna och hon blir inkallad för att hjälpa till. Astrid blir otroligt besviken och bara vägrar följa med. Mamma får åka utan henne, det är ju bara en natt och mat har de handlat på vägen. Taxin kör iväg och Astrid lämnas ensam i ett land där hon knappt kan tala språket i ett hus där det nästan inte går att få täckning på mobiltelefonen...När mörkret faller hörs ödsliga hundskall utifrån. Det gör Astrid nervös, hon blev illa biten som liten. Efter en natt av mardrömmar bestämmer hon sig för att jogga in till byn. Där är folk helt enkelt jättekonstiga. Kvinnan i affären vill knappt hjälpa henne, säger bara ett det här inte är ett ställe för barn. Alla stirrar så fientligt och där verkar bara finnas vuxna, ingen i Astrids ålder alls. När Astrid senare får tag på mamma berättar hon att problemen på Kanarieöarna kommer att dra ut på tiden. Astrid låtsas modigare än hon är när de pratar och säger att hon klarar sig. Hon säger inget om hur märkliga alla är. Senare under eftermiddagen upptäcker Astrid en sjö nära huset. Vattnet är iskallt men hon badar ändå. Där är inga andra. Vilken lyx - hon får ha den helt för sig själv! Eller?
Kurragömma av Petrus Dahlin är en långsam, krypande obehaglig berättelse som blir allt mer otäck ju mer man läser, precis som Hjärtlös. Läs om du vågar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar