För att vi hör ihop

Måna är på väg till sommarön där familjen brukar tillbringa några veckor varje år. Men i år är det inte som vanligt. Måna tänker hela tiden att hon ju är död, så hon kan varken svara på tilltal eller glädja sig åt sommaren. Men snart förstår vi läsare att det inte är Måna som är död, utan Alice, kompisen som hon var med varje sommar på ön. De har så många gemensamma minnen och upplevelser därifrån. Vartannat kapitel heter "Ett annat nu", där vi får ta del av deras sista sommar tillsammans, vartannat heter "Nu" och beskriver Månas väg till att slutligen acceptera att Alice är borta (hon omkom i en bilolycka under hösten). Att Måna orkar prata om det, orkar förstå att det faktiskt inte är hon som är död, att livet går vidare trots att man inte vill tro det. Till hennes hjälp kommer en katt och dennes matte.

Klara Krantz har skrivit en drabbande bok om sorg, längtan, minnen, att bli tonåring, vänskap. Boken innehåller mycket känslor och tankar. Skriven på ett sätt som gör att man sträckläser den.

Gips - eller när jag fixade hela världen på en dag

Felicia, eller Fitz som hon numera vill kallas, sitter i pappans nya lägenhet. Föräldrarna har nyss skilt sig och Fitz' värld är kaos. Hon har utegångsförbud pga av det hon skrivit med spritpenna i sitt ansikte. Då ser hon pappa och lillasyster Bente komma cyklande, de halkar på en isfläck, Bente skadar sig så illa att hennes ena fingertopp huggs av. Det blir ilfärd till sjukhuset med fingertoppen i en plastpåse. Fitz får en mask för ansiktet och följer med. Det blir väntan och under tiden går Fitz runt på sjukhuset. Hon stöter på en kille, Adam, som först inte vill berätta varför han är där. De börjar prata och Fitz berättar om hur pestig tillvaron är, och visar sitt ansikte: DÖ MAMMA DÖ står det. Adam hjälper henne att tvätta bort orden, de träffar på en hjärtopererad tjej, bestämmer sig för att para ihop en sjuksköterska med läkaren hon är kär i, de gipsar Fitz' arm och pratar, pratar, pratar. Det visar sig att Adam fått en för tidigt född lillebror som ligger i kuvös, han har svårt att ta in att det faktiskt är ett levande barn. Men till slut kommer han också till insikt och vågar hålla lillebror. Adam har varit arg på sina föräldrar som bara brytt sig om det nya barnet, Fitz har varit arg på sina som bara bryr sig om sig själva. Men de pratar ut och dessutom nog är det så att Fitz blivit lite kär i Adam, eller?

Jag blev helt betagen av Anna Woltz' förra bok "Alaska", och även denna går rakt in i hjärtat. Man känner verkligen med Fitz och allt som rör sig i hennes huvud. Och trots all ilska så ser man vilken himla klok person hon är. Hon har rätt att ställa alla frågor hon har, är väldigt klok och modig. Och det där med att hon kanske är kär är det minst viktiga för min del. Men lite mysigt.

Salen

När Lo, Harry och Johanna kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet är inte det nya skolbiblioteket färdigt. Det hade de tre sett mycket fram emot. Rektor säger att det skedde visst en liten olycka med någon som jobbade där. Nu hänger byggplasten kvar och man får inte gå in i rummet. Men det tänker de inte acceptera. En eftermiddag gömmer de sig i skolan och väntar tills det blivit tomt. Då går de in i skolbibliotekslokalen och bakom en hylla hittar de en dörr som det står "Sal 3" på. Men det har aldrig funnits någon sal 3 på deras skola. De bryter upp dörren och kommer in i en gammal skolsal, med gamla bänkar, fönstren är förspikade och allt är dammigt. Vad har hänt i klassrummet? De känner en kall vind svepa in över dem och så höjs en osynlig hand som skriver på svarta tavlan: SLÄPP UT MIG...

Nina och hennes son Willem Källmodin har skrivit en ruskigt spännande bok i skolmiljö. De tre kompisarna bestämmer sig för att ta reda på vad som hände i sal 3 för länge sedan. Det finns gamla skolfoton och förteckningar över vem som gick i klassen. De ger sig inte förrän de med hjälp av släktforskning löst mysteriet med det stängda klassrummet.