Visar inlägg med etikett syskon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett syskon. Visa alla inlägg

torsdag 25 april 2019

Tusen stjärnors ö

Huvudperson i den här boken är Tigris, när boken börjar fyller hon 11 år. I present får hon (som vanligt) ett gosedjur av pappa. Varför fortsätter han köpa gosedjur till henne nu när hon blivit så stor? Tigris mamma dog i en bilolycka på Tigris' ettårsdag, därför är hennes födelsedagar inte bara roliga, pappa blir alltid extra sorgsen denna dag. Han är förresten sorgsen mest hela tiden, saknar mamma Lyra väldigt mycket. Nu har de flyttat till en ny lägenhet, farmor har flyttat in en bit därifrån och hon är ett fint stöd för Tigris och pappa. En kväll hör Tigris hur farmor säger till pappa att han måste berätta allt för Tigris, men pappa orkar inte. Vad är det han ska berätta? Bland alla flyttkartonger hittar Tigris en låda som det står "Lyras saker" på. Den tar hon med sig och gömmer under skrivbordet i sitt rum. När Tigris öppnar den så är den tom! Men det kommer en doft av rosor ur lådan, en mammadoft. Tigris kryper ner i lådan, hon blir sömnigare och sömnigare och plötsligt känner hon att hon och lådan seglar fram på havet. Lådan för henne till en ö, Tusen stjärnors ö, där sitter en kvinna på strandkanten och spelar på ett instrument. Kvinnan heter Ariann och hon välkomnar Tigris, säger att hon har väntat på henne. Hon säger också att det är Lyra som skapat ön, men att nu är hon försvunnen. Lyra - Tigris' mamma! Tigris vet inte vad hon ska tro utan hoppar ner i lådan igen och vaknar upp hemma i rummet. I lådan hittar hon ett halvt foto, själv har hon den andra halvan och på den sitter hon som liten bebis i sin mammas knä. Men på den här halvan av fotot sitter det också en liten bebis, i pappas knä. Det fanns två bebisar!
Fast Ariann sa till Tigris att hon inte fick komma på natten kan inte Tigris vänta utan hon sätter sig i lådan och flyter iväg till ön. Men hon skulle nog lyssnat på varningen... Och vem är Lejonet som Ariann säger att Tigris måste träffa?

Emma Karinsdotter har skrivit en vacker, spännande och ibland sorglig bladvändare.

torsdag 11 augusti 2016

Min brorsa är en superhjälte

Stackars Luke, han vars stora intresse är superhjältar med magiska krafter, medan hans bror Zack däremot inte alls är intresserad av det (han tänker mer på tjejer). Den här kvällen när Luke och hans bror sitter i sin trädkoja behöver Luke akut gå och kissa och när han kommer tillbaka ser Zack annorlunda ut. Något måste ha hänt. Och det har det verkligen! Medan Luke var på toa kom ett rymdskepp ner till trädkojan, ut klev en märklig figur som sa att något hemskt är på väg att hända mellan två olika dimensioner och Zack är den enda som kan förhindra katastrofen eftersom trädkojan ligger mitt på gränsen mellan dessa dimensioner. Därför utrustades Zack med superhjältekrafter, han har  t ex ett kraftfält runt kroppen som gör att ingen kan komma nära, ingen kan ge sig på honom. Han kan också skala potatis supersnabbt genom att vifta med fingrarna. Gissa om Luke är arg, ledsen, besviken, förtvivlad. VARFÖR skulle han gå och kissa just som rymdskeppet kom!!! Men eftersom Zack är så totalt okunnig om superhjältar så behöver han Lukes hjälp när han genom sin superhörsel eller genom tankekraft förstår att någon är i fara eller behöver hjälp (som när snygga Cara tappat sin mobil i brunnen, då hjälper Zack genast till). Tillsammans bestämmer de att Zack förvandlats till Stjärngrabben, och nu gäller det att dels rädda mänskligheten, men framför allt att inte avslöja hjältens rätta identitet.

Detta är en underbar hyllning till alla superhjältar, med en mängd blinkningar till Stålmannen, Star Wars mm. Det är också en underbar skildring av två bröder och deras syskonskap. Man ställer upp för varandra!! David Solomons har skrivit en riktigt rolig, varm, humoristisk, kul, fnissig, lättläst (men ändå hyfsat tjock) super(!)bra bok. Säkert en bok att rekommendera de som vill gå vidare efter Dagbok för alla mina fans t ex.