Darkus mamma är död sedan några år tillbaka, och nu är pappa, vetenskapsmannen Barty Cuttle, mystiskt försvunnen. Pappa jobbade i insektsrummet på Naturhistoriska museet, när han en dag bara var borta. Det blir Darkus' farbror, arkeologen och äventyraren Max Cuttle, som får komma hem och ta hand om honom. I sin nya skola blir Darkus vän med Virginia och Bertold, och de vill absolut hjälpa till att försöka hitta pappan. Darkus är övertygad om att pappa blivit kidnappad. Han får också en annan, lite oväntad vän, en skalbagge! Den är stor som en hamster, och kryper upp på Darkus' axel och vägrar lämna honom. Det känns som om den lyssnar och förstår vad han säger. Men inte kan man vara kompis med en skalbagge, eller? I vilket fall som helst så kallar Darkus den för Baxter. När farbror Max kommer hem och får se Baxter blir han fundersam. Darkus' pappa Barty har alltid varit fascinerad av skalbaggar (något han aldrig riktigt berättat för Darkus), och sen var det ju det där Fabreprojektet som Barty höll på med för länge sedan, som handlade just om noshornsskalbaggar, och Baxter är en sådan skalbagge. Kan det finnas ett samband? Max säger inget till Darkus om projektet, som tydligen var lite skumt. Och rummet som pappan jobbade i när han försvann var ju fullt med skalbaggar. Och varför pratar de två knäppa grannarna i huset om skalbaggar? Och vad är egentligen Lucretia Cutter ute efter? Hon som med pengar sponsrar skalbaggssamlingen på museet.Det här är en riktigt spännande bladvändare. Den har alla klassiska ingredienser, ett museum med mystiska saker, en äventyrare, ett mysterium, en grym skurk, ett par korkade skurkar, läskiga kryp (man får inte ha insektsfobi när man läser den här boken) och en stor portion humor. Jag hade väldigt roligt när jag läste boken, skriven av M G Leonard, och jag kommer nog att titta lite extra nästa gång jag ser en skalbagge i skogen...
