Mårten Sandén har skrivit en riktigt spännande, otäck bok. Jag sträckläste den en förmiddag, omöjlig att lägga ifrån sig. Även om allt ordnar upp sig och slutar lyckligt så lämnas man med en verkligt obehaglig känsla, och det dröjer nog innan man vågar utforska hotellkorridorer...
S. 80, 124, 143, 167
Milla bor i Alftaby på Island. En ny pojke flyttar in i grannhuset. Ett annat grannhus är Ödehuset. Där bodde en man som kallades rike Rolf, men han dog för ett år sedan. En mystisk man som ingen lärde känna. Men han har lämnat ett arv åt byn, och ett år efter hans död dyker en kista upp på bibliotekets trappa. Man öppnar den och finner att Rolf överlämnat en gåta åt Alftaby att lista ut, svaret är Rolfs livs hemlighet och vägen till hans rikedom. Samtidigt får man reda på att två farliga brottslingar har rymt från fängelset i närheten. Milla och pojken, Gudjon, blir besatta av att lösa gåtan och det verkar som om de blir inblandade för de hittar ledtrådar adresserade direkt till Milla.
En mycket speciell bok. Spännande, nästan som Da Vinci-koden för unga. Korta, korta kapitel gör att man sträckläser tills man kommer fram till det lite oväntade slutet.
Albin och hans mamma har flyttat in till stan, i en gammal, jättefräck lägenhet. Konstigt nog har ingen bott i den på länge. Föräldrarna har separerat. Redan första kvällen lägger Albin märke till alla kråkfåglar som flyger utanför fönstret, de bor mitt emot en kyrkogård. Det känns som om fåglarna tittar på honom. Så börjar konstiga saker hända, strömmen går, mobiltelefonerna tappar all laddning. De knackar på hos grannen, en märklig gammal man, men han säger bara att det är ett problem som de nog inte kan lösa. Det blir värre och värre, över tv-skärmen kommer fåglar, och in genom fönstret kommer en råka med otäcka ögon. De bestämmer sig för att åka till pappa, men ingen buss kommer, stan är alldeles folktom. De tar in på hotell. Mannen där ger Albin ett kors, det kommer han att behöva. Berättar också att råkan är en gammal man, Laurentius, som hängdes efter att ett barn avslöjat honom som tjuv. Kallas Nattramnen. Och han hämnas på alla barn som bor i just den lägenheten som Albin flyttat in i, mannen får ingen ro i graven. Och nu är det Albins tur. Så en kväll sitter det plötsligt två barn inne på Albins rum...
Vem skulle inte vilja vara en superhjälte och ha magiska krafter? Faktiskt inte Cina, hon har annat att tänka på. Dessutom är hennes lillasyster tokig i superhjältar och försöker få Cina att läsa alla hennes serietidningar, så hon är rätt trött på superhjältar. Cina funderar mest på hur hon ska göra med konståkningen, hon vill ju sluta, det är inte kul längre. Men hon vågar inte säga det till sina föräldrar. Hon låtsas att hon går på träningen, men istället går hon ut i skogen för sig själv för att fundera och kasta snöbollar på träd. Just när hon står där och kastar snö får hon höra ett högt, vinande ljud och sedan skakar marken till. Ett rymdskepp landar framför henne! Hon liksom dras in i skeppet, där möter hon en märklig varelse som genom en knapptryckning får Cina att börja frysa något fruktansvärt, och kylan lämnar inte henne, inte ens när hon går ut från rymdskeppet. Nästa dag är skolans värsta mobbare, Arvid, i farten igen. Cina riktar sitt pekfinger mot honom och säger på skoj "Hokus pokus". Då far något iväg från hennes finger, en isboll! Vad har hänt med Cina? Hon ger sig ut i skogen för att prova och mycket riktigt: hon kan skjuta isbollar med fingrarna. Vad hände egentligen i rymdskeppet? Hon har fått superkrafter! Först blir hon rädd, men sen kommer hon på att hon ju kan använda kraften för att hindra brott och skipa rättvisa. Maskerad ger hon sig ut i staden och det visar sig faktiskt vara Arvid som hon behöver rädda. Hon blir kallad Isdrottningen i tidningen, och är nu lillasysters stora idol. Men hur skall hon kunna förbli anonym, och hur ska hon kunna dölja sina krafter? 
Bokens titel
Ännu en bok om barn som farit illa en gång i tiden, som får kontakt med en flicka idag, en flicka som måste tillbringa sommarlovet i en gudsförgäten håla där det ligger ett gammalt sanatorium. Temat känns onekligen igen, men oj vad Janina Kastevik skriver bra. Man sugs in i berättelsen och kan inte sluta läsa, språket bara flyter fram. 
Jag läste med stor behållning Camilla Lagerqvists förra bok Den vita döden, som utspelades på ett sanatorium under 1930-talet. Därför har jag sett mycket fram emot den nya boken, Spetälskesjukhuset, som precis har kommit ut. Den handlar också om 1930-talet men utspelas i vår tid. Eller både och? Elly tillbringar sommaren hos farmor på landet i Järvsö. Elly bär på en stor sorg, det är bara 10 månader sedan mamma plötsligt dog. Hon vill gärna vara för sig själv och inte gärna prata om det som hänt. I närheten av farmors sommarhus ligger ett stort gammalt sjukhem. Idag bor det psykiskt sjuka patienter där, men för länge sedan var det ett spetälskesjukhus. Det var innan man på 1940-talet hade hittat ett botemedel mot den hemska sjukdomen, som bland annat innebar att de sjuka tappade känseln i händerna, det bildades stora hemska knutor lite överallt på kroppen, huden föll av. En otäck sjukdom helt enkelt. Nu har samtliga patienter på sjukhemmet åkt iväg på en sommarresa och sjukhemmet står tomt och låst. Elly kämpar med sin rädsla och tänker att hon ska utmana den genom att gå till det stora huset och känna på dörren, det finns ju ändå ingen där. Men när hon står där på grusgången är det någon som ropar på henne inifrån huset. Elly går fram och där står en flicka, i slitna gamla kläder och hennes händer ser alldeles förfärliga ut, knotiga och spretiga. Hon säger att hon heter Saga och är patient på sjukhemmet. Men varför är hon då inte med på sommarresan, och varför har hon så slitna kläder? Elly börjar prata med henne och kan inte förstå vad Saga pratar om, hon säger att hon är sjuk i spetälska, men har rymt från doktorn som skulle operera henne i ansiktet. Elly vill hjälpa Saga och springer hem och hämtar farmor, men när de kommer fram till sjukhemmet är dörren låst och ingen flicka syns till...
Sonja Årberg Lopez är 12 år. Hon bor med sin mamma, pappan dog redan innan Sonja föddes (han var ganska gammal). Nu har Sonja fått ett brev från sin farfar som hon aldrig träffat, han är jättegammal och vill träffa henne innan han dör. Efter flera tåg- och bussbyten stiger Sonja av i en stad hon inte känner, men busschauffören säger att bussen till Årbergsholm (som är herrgården där farfar bor) går där borta vid den gamla stationen. Där ser hon en ung kvinna, denna kvinna är höggravid och ger Sonja en biljett och pekar på andra sidan stationshuset. Där står bara ett gammalt ångtåg. Sonja kliver ombord, men det känns som om hon är ensam på tåget. Så rullar de iväg och efter en stund saktar tåget in vid ett gammalt torp, där ser Sonja en ung kvinna med ett barn i famnen, kvinnan tar farväl av en man som hoppar på tåget. Men... Det såg precis ut som samma kvinna som gav Sonja biljetten utanför stationen! Det kan väl inte vara möjligt?! Till slut är tåget framme, och Sonja hämtas upp av sin halvfarbror Carl. En riktigt otrevlig man. De kommer fram till Årbergsholm, Carl säger till henne att inte bråka utan vara tyst och göra som han säger. Sonja får träffa Carls son Seth (hennes kusin), som är drabbad av en otäck muskelsjukdom och hoppar fram på kryckor. Seth kan hon prata med och hon ber honom följa med henne tillbaka till stationen så hon kan åka hem, hon vill absolut inte stanna på Årbergsholm. Stationen? säger Seth. Det har inte gått tåg hit på många, många år. Och farfar är så gammal och skröplig att han absolut inte har kunnat skriva något brev. Varför är egentligen Sonja på Årbergsholm? Vem har skrivit brevet till henne? Och varför är det en massa människor från gruvbolag på Årbergsholm? Har det något att göra med Årberget och legenden om vad som kan finnas längst in i berget ?
I Sal 305 fortsätter Ingelin Angerborn låta mystiska saker hända Elvira, precis som det gjorde på kollot i Rum 213. 
På natten hörs ett spädbarns skrik från det låsta sovrummet,
I medgång och motgång försöker Àili få svaret på om hon verkligen har rätt att vara same eller inte. Hela boken hade kunna handla om hur det är att födas som same, men växa upp flera hundra mil från allt det samiska. Från första steget i nordligaste Sverige är Àili på främmande mark och det är intressant att se hur hon krockar med sin nya miljö och hur jobbiga saker som ens föräldrar var med om kan påverka hela släkter långt framåt. Men Middagsmörker är en fantasyroman med action och spänning från första stund. Och det kommer minst en uppföljare, det kan jag lova. Det är oerhört intressant att läsa om den samiska kulturen och andligheten, men jag blir sugen på att läsa på mer och från samiska källor. Och det är ju inte dåligt, att en actionbok kan få en sugen på verkligheten
Oj, vilken spännande, läskig, snabbläst bok detta var. Kunde absolut inte släppa den när jag väl börjat läsa. Boken är skriven av Charles Gilman, och är första delen i serien Lovecraftskolan. Robert Arthur är en kille som skall börja i en alldeles nybyggd skola. Han är lite nervös, han känner ju ingen där. Men vem får han syn på vid uppropet? Jo, Glenn, killen som har mobbat Arthur i flera år på den gamla skolan, han har också börjat på Lovecraftskolan. Det kunde inte startat värre. Dagen börjar med en introduktion i skolbiblioteket och Arthur får i uppgift att leta upp en bok. Han snirklar sig fram mellan de höga hyllorna och hittar till slut boken, men när han skall gå tillbaka känner han inte igen sig. Han har gått vilse. Robert ryste till. Lukten av mögliga malkulor var som starkast just här. Med bultande hjärta drog han ett djupt andetag, rättade till remmarna på ryggsäcken och dök in i skuggorna. När han kommer igenom skuggorna hamnar han i ett helt annat bibliotek, ett gammalt rum med gamla böcker (jag tänker på Harry Potters bibliotek!), där träffar han också en tjej, Karina. Nu sker flera mystiska saker och tillsammans med Karina och råttan Pip och Sill (som har två huvuden!) som dyker upp i Roberts ryggsäck, får han vara med om saker som får honom att förstå att det inte är en vanlig skola han hamnat i. När sedan två tvillingsystrar spårlöst försvinner är äventyren verkligen igång. Jag tror jag måste läsa del två nu meddetsamma! Den heter Robert Arthur och monstersystrarna.
Efter att ha läst "Glasbarnen" och "Silverpojken" är vi många som väntat på den tredje boken "Stenänglar", som nu äntligen kommit. Efter att Billie och Aladdin fått vara med om magiska saker är det nu Simonas tur. Det är påsk och Simona skall bo hos mormor under lovet. Mormor bor i ett gammalt hus i Åhus som tidigare har varit hotell. Rummen har olika namn, Suckarnas rum bl.a. Mormor ramlar och skadar benet så Simona är själv i huset. Mormor ger henne en gammal kassettbandspelare, och säger att det är en speciell bandspelare som spelar in ljud man själv inte hör. Simona tror väl inte på det där, men hon går runt med bandspelaren just i Suckarnas rum, och när hon sedan spelar upp bandet hörs tunga suckar och någon säger: "Kom tillbaka. Snälla, kom tillbaka!". Men när Simona skall spela upp bandet för Billie och Aladdin hörs det inget alls. Däremot ser de alla att de fyra stenstatyerna ute i trädgården har blivit flyttade. Inte bara en gång utan nästa morgon har de återigen blivit omflyttade. Stenstatyerna, Stenänglarna, föreställer en familj, en man en kvinna och två barn. Men vem har orkat flytta runt dessa tunga statyer? Och vad är det Simona hittar gömt under fönsterbrädan?
I början av boken blir framför allt Miriam och Dante osams över det motto som hon säger att klubben har: logiken förklarar allt. Ganska snart börjar det dock hända så mycket konstigt runt den nya, märkliga lärarvikarien att barnen struntar i bråket. Magister Sephirot styr klassen med järnhand och hittar på den ena läxan efter den andra lika lång och meningslös som tråkig. Men det är när klassen tar sig igenom den snåriga Kråkskogen för att besöka den svarta tjärnen i mitten som klubben börjar misstänka att lärarvikarien inte bara är tråkig och sträng. Han har något skumt för sig, den saken är klar. Men vad?
Åsa Larsson är ju känd för sina vuxendeckare, men nu har hon tillsammans med Ingela Korsell börjat skriva en fantasy-serie för unga. Serien heter "Pax" och första boken heter Nidstången. Det börjar riktigt bra och spännande, man kan inte släppa boken. Den handlar om två bröder, Alrik och Viggo, två killar som inte haft det helt lätt i livet. Mamma dricker så killarna flyttar runt och bor i olika hem. Nu ska de bo hos Laylah och Anders i Mariefred. Det börjar inte bra, Viggo råkar i slagsmål meddetsamma på skolgården och i sin ilska krossar Alrik glasrutor till ett växthus. Då kommer en man, Magnar, ut och lugnar Alrik. Magnar och hans syster Estrid sköter det här växthuset, orangeriet. Det visar sig att Magnar och Estrid är bekanta med Laylah och Anders och man bestämmer att killarna skall få arbeta i växthuset som "straff". Men det finns en baktanke med det. Magnar och Estrid vaktar också över ett gammalt bibliotek, och de ser att det är något speciellt med bröderna. De är t ex tvåhänta och de har varsitt smycke i form av en korpvinge om halsen. Magnar och Estrid är nämligen väktare av det här biblioteket, och det verkar som om mörka krafter försöker komma åt kunskapen och kraften i biblioteket. Kan Viggo och Alrik vara de som kan rädda biblioteket, som det stod i Estrids profetia? Men först måste bröderna testas. De får i uppdrag att städa i biblioteket, men får stränga förmaningar att absolut inte damma böckerna på en speciell hylla, vilket de givetvis gör. Viggo tar ut en svart gammal bok, den är glödhet så han slänger den på golvet och boken öppnas. "Men sedan blir det alldeles svart i rummet. Kolmörkt. Som i en säck. Fotogenlamporna syns inte. Alrik får upp ficklampan. Men det hjälper inte att han tänder den. Ficklampans ljusstråle syns inte. Det går inte ens att se handen framför sig, så kompakt beckmörkt är det."
Det är säkert många som läst boken Flickan på tavlan, som vi tipsat om tidigare. I den boken träffade vi Ella när hon och hennes föräldrar köpt ett gammalt hus på landet. Nu har Rebecka Åhlund skrivit en ny bok om Ella. Det är sommarlov och Ellas föräldrar övertalar henne att åka iväg på läger, sommarkollo. Hon är tveksam först, men går ändå med på att resa. Hennes kompisar Dylan och Hasan är också med på lägret. Dessutom börjar de prata dels med Michel, en jättesnobbig kille som går omkring i fina skjortor och är jättevacker. Men Ella blir också kompis med Lo, en tjej med rosa hår. Ledaren för lägret verkar vara en jättesträng typ, full med förbud. T ex får ingen lov att gå in i skogen som finns runt lägret. Absolut inte!! Men då säger Lo att det gör vi ändå. Vem är denna Lo egentligen? Senare på natten berättar hon för Ella att hon hört att för många år sedan var det en flicka som försvann spårlöst från lägret. Flickan hittades aldrig och man sa att skogen slukat henne. Varför vill då Lo gå ut i skogen?
Det är höstlov och Bella har anmält sig till en teaterkurs på den gamla fina Ekmanska teatern. Men när det väl är dags att gå dit är hon lite tveksam, skall hon verkligen våga spela teater? Men hon kommer dit, det är en grupp på 12 unga som skall vara med, bl a en kille, Hilding, som Bella gärna pratar med. Men sen finns också Nellie, som verkar vara sur på Bella. Plus ledarna Mirjam och Roland. Teatern är gammal och det ryktas att en gammal teaterdirektör spökar i huset. Gruppen går in i kostymförrådet för att leta efter kläder de kan använda i pjäsen de ska spela, men när de ska gå ut igen får Bella syn på något: "Jag skulle just gå därifrån, när jag fick syn på något som fick mig att stå kvar. Längst in i ett av hörnen, halvt gömd bakom något slags slöjliknande tyg, stod en tjej i röd klänning och tittade rakt på mig. Hennes blå ögon glittrade och hon såg ut att ha något bus på gång. Jag kunde inte minnas att jag hade sett henne förut, men hon måste ju tillhöra gruppen, tänkte jag." Och när Bella stänger dörren ser hon att flickan blinkar till henne. Men Hilding bara skrattar åt Bella, det begriper hon väl att det bara var en docka! Men vem är det då som visslar på teatern fast alla vet att det betyder otur att vissla på en teater. Och vem har skrivit "Hjälp mig" med rött läppstift på spegeln på toaletten? Tillsammans med Hilding, Shirin och Nellie börjar Bella nysta i vad det är som sker på Ekmanska teatern.
Förra året kom Kristina Olssons spännande bok "Glasbarnen", som handlade om Billie och vad hon var med om när hon flyttade till ett nytt hus i Åhus. I den boken träffade Billie en kille, Aladdin, och nu är det han som är huvudperson i den nya boken "Silverpojken". Aladdin och hans familj kommer från Turkiet och de driver en restaurang i ett gammalt vattentorn i Åhus. Men restaurangen går inte så bra, familjen behöver tjäna mer pengar, dessutom är det någon som stjäl mat från restaurangen. Men det finns inga tecken på inbrott, vem är då skyldig? Och vem är den konstigt klädde pojken som Aladdin ser smyga omkring? Pojken är barfota, klädd i kortbyxor och randig tröja. Men Aladdin kan inte upptäcka några fotspår i snön efter pojken... Billie, Aladdin och deras kompis Simona bestämmer sig för att försöka ta reda på vem matjuven är. Dessutom har Aladdin fått i uppgift i skolan att skriva om Åhus' historia, och han bestämmer sig för att försöka ta reda på mer om en försvunnen silverskatt. Om han hittar skatten kanske inte familjen behöver flytta tillbaka till Turkiet.
