Etiquette & Espionage - steampunk med humor

En stor anledning till att man direkt dras in i Etiquette & Espionage av Gail Carriger är att huvudpersonen Sophronia Angelina Temminick är så rolig att hänga med :-) Varför i all världen har inte den här serien översatts? Innan många sidor har passerat har 14-åriga Sophronia rasat ned genom mathissen i familjens hus, ramlat ut genom luckan i salongen där en förnäm grannfru sitter och lyckats putta iväg till en bakelse så att den totalt förstör en elegant hatt. Hennes mamma har därmed ännu en anledning att sända henne till den "finishing school" som en elegant kvinnlig gäst rekommenderar. Det är alltså en skola där unga damer lär sig vett och etikett, elegans och stil, samtidigt som de tränas i konsten att hitta en rik och fin make. Sophronia är inte alls glad. Allt bestäms på minuten och hon skickas iväg i en droska med två andra ungdomar innan hon riktigt förstått vad som hänt.

Under färden till internatskolan attackeras ekipaget av luftpirater. Efter en riktig fight där Sophronia får använda all sin påhittighet lyckas de undkomma och är strax framme vid Dartmoorheden. Kalla grå dimmor sveper över de öde vidderna och kusken vägrar först att fortsätta. Efter övertalning gör han det ändå och de närmar sig mötesplatsen. En mycket stilig men mystisk ung man är där för att hämta Sophronia och hennes nya skolkamrater. Det visar sig att skolan de ska gå på inte finns i någon vanlig byggnad precis. Den är inrymd i ett gigantiskt luftskepp! Och det är INTE någon vanlig "finishing school". Visst lär sig flickorna nyttiga saker men inte de som föräldrarna skulle välja, kanske. På schemat står förutom "fint uppträdande" även ämnen som "olika typer av gift", "undanmanövrar och spioneri".

Enda nackdelen med den här boken är att du måste förstå engelska för att kunna läsa den. Här finns fart, äventyr och humor i rikt mått. Dessutom är det jättekul att läsa om alla fantasifulla uppfinningar. Detta är nämligen steampunk: alltså en bok som utspelar sig under andra halvan av 1800-talet, en tid då flickor hade långa kjolar  med många underkjolar, kombinerat med saker modern teknik ännu inte uppfunnit. Förutom lufteppen så finns här robotar av alla de slag plus en massa annat som jag tycker att du genast ska börja läsa om själv! Jättekul, helt enkelt.

Room av Emma Donoghue

Här kommer en bokrecension av Hanna, uppskattad prao hos oss på Bjärreds bibliotek v 48

Room av Emma Donoghue handlar om 4-åriga Jack som bor inlåst i ‘’Rum’’ tillsammans med sin mamma. Jack vet ingenting om världen utanför och tror att utanför Rum är rymden. Jack och hans mamma är de enda levande människorna som existerar och träd, hus och hängmattor är bara tv.

Hans mamma, som heter Joy blev kidnappad av en man, som Jack och hans mamma kallar för Svarte Man, under en dag när hon var 17 år gammal. Hans mamma har inte varit utanför Rum på 8 år.

 

En dag bestämmer sig Joy, Jacks mamma för att rätta till de lögnerna som Jack blev berättad den dag då han fyller fem. Att träd, hus och hängmattor är inte bara tv. De finns på riktigt. Efter att Jack har förstått det som är sant och inte så planerar de en plan, en rymningsplan. Jack blir inlindad i Mattan med Fläcken och tillsammans lurar de Svarte Man att Jack har dött efter att Svarte Man hade stängt av värmen för att straffa Jacks mamma.

 

Jag tycker boken är skrivet på ett annorlunda sätt. Den blir väldigt spännande att läsa eftersom det alltid händer saker i boken men också för att den är skriven ur en femårings perspektiv. Boken bringar ett gott syfte om hur folk upplever livet när man hålls som gisslan av en man man inte ens vet namnet på. Som håller en borta ifrån omvärlden. Boken är väldigt gripande, en sån bok där man bara vill fortsätta läsa för att få reda på vad som händer. Boken blev även film, och jag måste bara berätta att jag är väldigt imponerad på hur lik filmen var boken.

 /Hanna

 

 

Tio över ett

Här har vi årets Augustpris-vinnare i barn- och ungdomsklassen. Och det kan jag förstå! Ann-Helén Laestadius har skrivit en gripande bok om en ung tjej, Maja, som bor i Kiruna och som drabbas av att staden nu måste flyttas pga att gruvan utvidgas. Eller som Maja själv säger: Kiruna håller på att rivas inte flyttas. Maja och hennes familj, mamma, pappa och lillasyster, bor i ett av de hus som ligger för nära gruvan och som nu ska rivas, och de måste flytta till nybyggda, mycket dyrare lägenheter. Bästa kompisen Julia bor också i samma område, men hennes mamma har träffat en ny man och bestämt att hon och Julia ska flytta till mannen i Luleå eftersom de ändå inte kan bo kvar där de bor nu. Så tillvaron är ganska kaotisk för Maja. Men det värsta är hennes rädsla. Rädslan för att de inte ska hinna flytta, utan att gruvbrytningen skall skapa slukhål som drar ner deras hus i underjorden. Varje natt klockan 20 över ett spränger man i gruvan och därför ställer Maja sin klocka på tio över ett varje natt så hon skall vara vaken OM sprängningen blir för kraftig. Hon har en väska under sängen färdigpackad med kläder till familjen om de skulle behöva fly. Att vara vaken varje natt håller naturligtvis inte i längden, Maja mår inte alls bra. Det enda som kan skingra tankarna något lite på gruvan är Albin, hockeykillen som hon är kär i.

Den här boken handlar om förändringar, och hur olika vi påverkas av och tacklar förändringar. Majas funderingar och ilska över gruvan försvåras också av att pappa jobbar i gruvan. Hur ska familjen på någon inkomst om inte gruvarbetena finns kvar? Hur ska hon någonsin komma över sin rädsla för gruvan? Hon vill ju faktiskt inte lämna Kiruna. Man kommer verkligen Maja in på livet i den här boken, man lever och lider med henne. Människorna runt omkring henne, föräldrar och lärare, är också sympatiskt beskrivna. Som sagt, en sådan här stor förändring påverkar ju alla, på olika sätt.