Maltesergåtan

Det här är en riktigt spännande sommardeckare, ett äventyr man själv skulle vilja vara med om. På pensionatet Pärlan i Skutbukten bor Cecilia med sin pappa, Leo med sina föräldrar och Une med sin familj och hund. Förra sommaren drunknade Cecilias mamma, något som hon ständigt tänker på. Till pensionatet kommer många gäster och en dag sitter en skum man och läser tidningen, men det är inte dagens tidning utan den är från just den dagen då Cecilias mamma dog. Varför? Cecilia, Leo och Une börjar fundera och ser också att det var just den dagen då det stora rånet mot en guldsmedsfirma ägde rum. Guld för många miljoner saknas fortfarande. Nu blir det allt mer spännande. De hittar en karta och en nyckel i en skrivbordslåda och förstår att den kan leda till var skatten är gömd.

En klassisk pusseldeckare i en avgränsad miljö med bara några möjligt skyldiga. Dessutom slutar boken med en kommentar som gör att man bara måste läsa nästa del, man förstår att det inte är slut på äventyren! Och även den här gången verkar Cecilias mammas död vara inblandad.

Jörn Lier Horst skriver ju även deckare för vuxna, och han skriver bra!! Andlöst spännande emellanåt, och logiskt, trovärdigt. Det här är andra delen i serien "En Clue-deckare", man behöver inte ha läst första delen men man blir onekligen sugen på att göra det!

Läsa högt: s. 16 ("Cecilia tittade på sin egen klocka"...) - 18 (slut). När Cecilia sett den skumma mannen läsa tidning och inser vilken tidning det är han läst.

s 18, 29, 40, 61, 79, 103, 123, 129, 135, 143, cliffhanger!!!

Familjen

Den här boken handlar om Ella. Hon bor på Gården som styrs av Far, Far som vet allt och har svar på alla frågor. Ella vet att hon kom till Gården som helt liten, hon minns inget av sina egna föräldrar, men det behövs ju inte, hon är så trygg i den familj hon har nu. Man lever helt isolerade från omvärlden, och det är tur säger Far, för snart kommer Kollapsen och då är det bara de på Gården som kommer att överleva. I världen utanför är det redan kaos, där föds det inga barn längre, människornas hjärnor ruttnar och alla skolor och sjukhus är stängda, säger Far. En dag går Ella lite för långt ut i skogen och kommer fram till staketet som omringar Gården. Där står en pojke och han vill prata med henne, nyfikenheten tar över och de börjar prata. Pojken förstår inte alls vad Ella menar med Kollapsen och stängda skolor… Jag tycker boken fint beskriver Ellas vånda, hon älskar ju sin familj, men inser att allt kanske inte är som Far säger.

Cecilia Lidbeck

Ödehusets hemlighet

 

Läsa högt: s 30-49, öppningen av Rolfs kista och vad som kan finnas i den.

Milla bor i Alftaby på Island. En ny pojke flyttar in i grannhuset. Ett annat grannhus är Ödehuset. Där bodde en man som kallades rike Rolf, men han dog för ett år sedan. En mystisk man som ingen lärde känna. Men han har lämnat ett arv åt byn, och ett år efter hans död dyker en kista upp på bibliotekets trappa. Man öppnar den och finner att Rolf överlämnat en gåta åt Alftaby att lista ut, svaret är Rolfs livs hemlighet och vägen till hans rikedom. Samtidigt får man reda på att två farliga brottslingar har rymt från fängelset i närheten. Milla och pojken, Gudjon, blir besatta av att lösa gåtan och det verkar som om de blir inblandade för de hittar ledtrådar adresserade direkt till Milla.

En mycket speciell bok. Spännande, nästan som Da Vinci-koden för unga. Korta, korta kapitel gör att man sträckläser tills man kommer fram till det lite oväntade slutet.

 

Sommarkollot

Ella bor ensam med mamma. Hon har inga kompisar och har precis slutat 3:an. Hela sommarlovet tänker hon spendera på balkongen och läsa böcker. Mamma är förstås ledsen för att Ella inte har någon kompis, så Ella ljuger och säger att hon lekt med Saga. Så går hon förbi en lekplats, en skylt säger "Sommarkollo", det ser kul ut och genast tar en ledare tag i henne och säger att "du måste vara Nathalie, välkommen!" Och hux flux är Ella med i en gemenskap, hon kommer sig inte för att säga vem hon egentligen är. Nu blir Ella en annan, plötsligt gör hon sig tuff inför de andra tjejerna, som blir impade av henne. Så här har hon aldrig känt sig förut. Hon blir tom kaxig mot ledarna. Men snart har hon nästlat in sig i lögner, och det blir allt svårare att njuta av att vara någon annan. Så hon rymmer till mormor (som varit ovän med mamma i ett år), och mormor får Ella att känna att det inte är helt och hållet hennes fel. Så allt löser sig till det bästa. 

Linda Wahlund. Bra, mkt att diskutera. När är man sig själv? Får man ljuga för att våga saker man inte vågat annars?

Drottningsylt - roligt om Sveriges mindre kända kungligheter

Visste ni att Ulrika Eleonora den yngre panerade en statskupp och blev påkommen. Straffet då?

Att hon lovade att inte göra om’et.

Drottningsylt täcker in tusen år av Sveriges drottningar, så den har inte tid att gå på djupet av varje person. Men det ger en otroligt bra bild över drottningskapets små fördelar och många nackdelar.

 Josefin Johansson är både rolig och upplysande på samma gång. Jonna Björnstjernas illustrationer är som alltid helt perfekta. Tillsammans har de öppnat upp historien om kvinnor i samhällets toppskikt och gjort den tillgänglig långt ner i åldrarna. Just humor är en enormt kraftfullt verktyg för att väcka intresse.

 Det är aningen svårt ibland att hänga med i svängarna och sätta in drottningarna i sin egen kunskap om regentlängden. För de allra flesta drottningar är det para i några år, månader eller cirka en kvart. Vilken röra det är i politiken, hörni! Här och där känner man igen drottningarnas gemåler (som våra historieböcker om Sverige kretsar kring), men långt ifrån alla.

Den går snabbt att läsa från pärm till pärm men jag tror att den gör sig bra som en bok att bläddra runt i. Det är svårt att göra sig en helhetsbild av Sveriges historia eller kanske helt förstå sammanhangen som drottningarna verkade i genom att bara läsa den. Men boken är en världens bästa ingång till ett historieintresse. Vill man lära sig mer kan man läsa bilderboks-historieböckerna Barnens svenska historia i fyra delar: När människorna kom, Se där- en stad!, När Sverige var som störst, När svenskarna flyttade till stan som både är riktigt spännande och roliga. De kan fylla luckorna i drottningsylten.

Spionen på spökskolan

Silas är en helt vanlig 12-årig kille. Tror han i alla fall ända fram till den där dagen då en geting sticker honom i fingret och handen blir osynlig! Just det, osynlig. Han rusar ner i skolans källare för att gömma sig och kolla om det verkligen stämmer. Där nere stöter han på skolans vaktmästare, Vaktis, hon skämtar om att han ser handfallen ut, hon undrar vad som händer osv. Nästa dag stannar Silas hemma från skolan, då kommer Vaktis på besök, eller Vingela som hon egentligen heter. Hon berättar för Silas och hans två mammor att det inte alls är konstigt att Silas blir lite osynlig (halvsynlig) då och då. Han är ju faktiskt ett spöke. Vilket Silas så klart vägra tro på. På natten tar Vingela med Silas till skolgården så att han får se när, vid spöktimmens början, skolgården fylls med diverse märkliga svävande varelser. Spöken! Det är nämligen så att Algbackeskolan som Silas går på om nätterna förvandlas till Galgbackeskolan, och där går spökena i skolan. Vingela ser till att Silas får börja i spökskolan istället för den vanliga skolan. Som lärare på natten har de professor Ludze, vars hela kropp står i lågor, och det beror på att hon blev bränd på bål just på den plats där Galgbackeskolan ligger. Professorn skulle naturligtvis gärna resa bakåt i tiden och hämnas de som brände henne. I spökskolan får Silas lära sig allt om gastar, vålnader, zombier (zombier har en särskild lärare som lär dem att gå utan att krocka alltför ofta med dörrkarmar). Det är lite underligt tycker de andra spökena att Silas redan fått börja spökskolan, han har ju bara varit spöke i 12 år, de andra spökena är upp till 500 år gamla. Vad är det för speciellt med Silas? Och vem är den där Vingela egentligen, hur kan hon veta att Silas är ett spöke? Hon jobbar på vanliga skolan om dagarna och bland spökena på nätterna, tur att hon (som hon själv säger) har barkofläppsi så hon kan få sova lite grand då och då.
Det här är första delen i serien Spökskolan, skriven av Jesper Lundqvist. Och visst är det väl alltid läskigt med spöken, zombier och annat otyg. Men framför allt hade jag väldigt roligt när jag läste den här boken. Många ordvrängningar (som jag gillar). Kul!

Tio över ett

Här har vi årets Augustpris-vinnare i barn- och ungdomsklassen. Och det kan jag förstå! Ann-Helén Laestadius har skrivit en gripande bok om en ung tjej, Maja, som bor i Kiruna och som drabbas av att staden nu måste flyttas pga att gruvan utvidgas. Eller som Maja själv säger: Kiruna håller på att rivas inte flyttas. Maja och hennes familj, mamma, pappa och lillasyster, bor i ett av de hus som ligger för nära gruvan och som nu ska rivas, och de måste flytta till nybyggda, mycket dyrare lägenheter. Bästa kompisen Julia bor också i samma område, men hennes mamma har träffat en ny man och bestämt att hon och Julia ska flytta till mannen i Luleå eftersom de ändå inte kan bo kvar där de bor nu. Så tillvaron är ganska kaotisk för Maja. Men det värsta är hennes rädsla. Rädslan för att de inte ska hinna flytta, utan att gruvbrytningen skall skapa slukhål som drar ner deras hus i underjorden. Varje natt klockan 20 över ett spränger man i gruvan och därför ställer Maja sin klocka på tio över ett varje natt så hon skall vara vaken OM sprängningen blir för kraftig. Hon har en väska under sängen färdigpackad med kläder till familjen om de skulle behöva fly. Att vara vaken varje natt håller naturligtvis inte i längden, Maja mår inte alls bra. Det enda som kan skingra tankarna något lite på gruvan är Albin, hockeykillen som hon är kär i.

Den här boken handlar om förändringar, och hur olika vi påverkas av och tacklar förändringar. Majas funderingar och ilska över gruvan försvåras också av att pappa jobbar i gruvan. Hur ska familjen på någon inkomst om inte gruvarbetena finns kvar? Hur ska hon någonsin komma över sin rädsla för gruvan? Hon vill ju faktiskt inte lämna Kiruna. Man kommer verkligen Maja in på livet i den här boken, man lever och lider med henne. Människorna runt omkring henne, föräldrar och lärare, är också sympatiskt beskrivna. Som sagt, en sådan här stor förändring påverkar ju alla, på olika sätt.

Den vita döden

Det är mitten av 1930-talet. Julia har insjuknat i tbc, som var en vanlig, mycket smittsam lungsjukdom på den tiden. Familjen har skickat henne till ett sanatorium, ett sjukhus, i Småland för att hon ska bli bättre. Familjen bor i Uppsala och Julia känner att de har skickat iväg henne långt bort för att skydda småsyskonen från sjukdomen. Föräldrarna kommer heller aldrig och hälsar på Julia. Hon känner sig ensam och övergiven, men blir dock snart vän med flera flickor på sjukhuset. Så en dag kommer en ung pojke till sanatoriet, så fort Julia får syn på honom blir hon darrig, han är så vacker. Det visar sig att han tillhör cirkusfolket som slagit läger i närheten. Men även pojken, som heter Luca, visar sig vara sjuk i tbc. Försiktigt vågar Julia ta kontakt med Luca och de blir vänner, och mer än det så småningom. Men hela tiden finns döden i bakgrunden, när någon får ett eget rum är det beviset på att personen blivit sämre och är på väg att dö. Och det är ingen vacker, blek död, utan en ful, svart, fruktansvärd död. Vänskapen/kärleken till Luca växer och en kväll tar han med henne till familjens cirkus, trots att hon inte får lov att lämna sjukhusområdet. Det blir en oförglömlig kväll. Men som sagt, det är ju den där döden som hela tiden lurar i bakgrunden.

Camilla Lagerqvist har skrivit flera ungdomsböcker. T ex serien Svarta rosorna som utspelas i Sverige under andra världskriget. Hon har också skrivit en magisk, spännande bok som heter Rädda honom. Den här boken Den vita döden är en bok om döden, men också en hyllning till livet och kärleken. Den är en intressant historisk beskrivning av en tid i Sverige då många for illa, det var inte alla som hade råd att skicka sina barn till vård på ett sanatorium. Det är också en fin beskrivning av vänskap och hur viktigt det är att ha någon man kan lita på.

Vi ses i Obsan

Det är sommar och Annika ska åka till landet som hon gör varje år. Hon ser lata veckor med sina föräldrar vid den mysiga insjön  framför sig. Men de väntar en lillebror som kommer alldeles för tidigt. Istället är föräldrarna och bebisen på sjukhuset i vecka efter vecka. Annika börjar itsället hänga i Observatiorielunden i Stockholm, en park där en brokig samling barn samlas och utmanar varandra att göra knäppa grejer. Som att göra hål i öronen - med en säkerhetsnål eller springa tio varv runt caféet - helt nakenfis.
Både Annika, Kaja, Lövet, Kex och de andra hittar en slags trygghet i att inte berätta vilka de egentligen är och vart de hör hemma. För Annika är det är för läskigt att hälsa på den lilla bebisen som hela tiden seglar mellan liv och död. Och är mamma någon annan nu, sedan den lille brodern har kommit?
Hon är mästare på att ljuga och i Obsan är de inte intresserade av sanningen. Konsekvens är ju så mycket mer intressant.

Det här är en kort, både rolig och allvarlig bok. Jag gillar Cilla Jackerts språk väldigt mycket. Särskilt hur barnen pratar med varandra är fantastiskt! Det enda som jag har mot den är att den så detaljerat beskriver stadsdelen som Annika bor i. Jag vet ju hur den ser ut, men det känns kanske lite onödigt för en ung läsare som aldrig vart där.

Det finns så många toppar man blir aldrig nöjd

Anna Ehn har skrivit en bok om ett konfirmationsläger man nog inte hade velat delta i. Sara och bästa kompisen Madde åker buss till lägret som ligger norrut i Sverige någonstans. Genom fönstret ser Sara den täta skogen, sköna myrmarker och bergstoppar. Hon ser verkligen fram emot det här. Inte minst kommer det att bli bra för hennes löpträning. Besvikelsen blir stor när de kommer fram och hon och Madde inte ska dela rum. Madde verkar inte tycka det är lika tråkigt. Så hittar Madde en kille. Själv försöker Sara likna de tuffa tjejer hon delar rum med, mest Lina.

De vuxna ledarna på lägret gör sitt bästa för att skapa sammanhållning. Lekar, kontaktövningar, filmvisning, men inget hjälper. Där finns något elakt i gruppen och Madde drabbas. Lina vill ha hennes kille. Vems sida står Sara på, egentligen?

Vad ska hon göra?

Det här är en bok som griper tag i läsaren fast på ett rätt otäckt sätt. Man tycker synd om Sara, blir irriterad på henne och undrar hela tiden när hon tycker att hennes gräns för hur mycket hon låter andra styra sig går. Och alla har vi ju en sådan gräns... Fast när man är 14 är det inte så lätt att veta var den går.