Den här boken handlar om Parker och Sven, de berättar i vartannat kapitel sin version av den här historien. De båda börjar nya i samma klass, ny skola, och första dagen lyckas Sven få Parker att göra en pinsam sak på en lektion. Hela klassen skrattar såklart ut henne och nu hatar hon Sven. När skoldagen är slut och hon ser vem som står och väntar på Sven utanför skolan får hon en chock. Där står nämligen Svens mamma med en assistenthund, och Parker känner genast igen sin älskade Alaska. Hunden hon fick som valp för ett år sedan, men bara kunde behålla några månader eftersom hennes bröder var allergiska. Alaska fick då bli assistenthund och hamnade alltså hos Sven! Det visar sig nämligen att han är gravt epilepsisjuk, något han absolut inte vill visa i skolan. Men dagen efter får han ett rejält anfall i klassrummet och nu känner han att alla ser vilket miffo han är. Han hatar sin sjukdom. Parker kan inte acceptera att Sven nu äger hennes älskade hund, så hon smider en plan. På natten tar hon på sig rånarluva och tar sig till Svens hus. Av en slump står altandörren till Svens rum öppen och hon kan sticka in handen och klappa Alaska, som känner igen Parker och blir överlycklig. Sven vaknar och ser den maskerade flickan. De börjar prata, Sven avslöjar hur miffo han känner sig, och man förstår också att Parker varit med om en traumatisk upplevelse. Parker hatar naturligtvis fortfarande Sven, medan han ju inte vet vem han pratar med. Hur länge skall detta fortsätta innan det avslöjas?En bok om att våga vara den man är, våga lämna ut sina bekymmer och tankar. Om att vara rädd men ändå våga. Om kärleken till ett djur. En fantastisk, hjärteknipande bok av den holländska författaren Anna Woltz.
