Spindelhuset

Meralda och pappa är på väg i bilen en sen kväll när de får bensinstopp. Det är mörkt och mitt i skogen. Vem kan hjälpa dem med bensin? Till slut ser de ett ruckligt gammalt hus. Visar sig vara öde, men de går in för att övernatta där. Meralda är livrädd för spindlar, det är hennes stora skräck. Vad är det för mystiskt hus de kommit till? De öppnar dörren till ett rum som är fullt med inlindade statyer och bakom en stor spegel upptäcker Meralda en spindel. Pappa somnar, men Meralda är vaken och hör att en tavla ramlar i golvet, på baksidan står en gåta. Meralda förstår att spegel är svaret och går fram till den stora spegeln. Hon rör vid ytan och försvinner då genom spegeln in ett rum fullt med döda löv. Där hör hon en röst som säger att hon äter sådana som Meralda. Det är den stora Honspindeln! Men om Meralda lyckas lösa tre gåtor och besegra tre spindlar kan hon och pappa bli fria. När Meralda kommer tillbaka är pappa borta. Han har blivit en staty, inlindad i spindelnät! Nu följer en spännande kamp mellan Meralda och spindeln. Till sin hjälp får hon också råttan Fillin. I texten finns också bilder på de labyrinter som Meralda måste ta sig igenom, så man kan själv testa vilken väg hon ska välja.

Jättespännande, lättläst och inget för den med spindelfobi! Författare: David Renklint och illustrerad av Astrid Tolke.

Läsa högt: S 13-15 eller kap 3.

Tusen stjärnors ö

Huvudperson i den här boken är Tigris, när boken börjar fyller hon 11 år. I present får hon (som vanligt) ett gosedjur av pappa. Varför fortsätter han köpa gosedjur till henne nu när hon blivit så stor? Tigris mamma dog i en bilolycka på Tigris' ettårsdag, därför är hennes födelsedagar inte bara roliga, pappa blir alltid extra sorgsen denna dag. Han är förresten sorgsen mest hela tiden, saknar mamma Lyra väldigt mycket. Nu har de flyttat till en ny lägenhet, farmor har flyttat in en bit därifrån och hon är ett fint stöd för Tigris och pappa. En kväll hör Tigris hur farmor säger till pappa att han måste berätta allt för Tigris, men pappa orkar inte. Vad är det han ska berätta? Bland alla flyttkartonger hittar Tigris en låda som det står "Lyras saker" på. Den tar hon med sig och gömmer under skrivbordet i sitt rum. När Tigris öppnar den så är den tom! Men det kommer en doft av rosor ur lådan, en mammadoft. Tigris kryper ner i lådan, hon blir sömnigare och sömnigare och plötsligt känner hon att hon och lådan seglar fram på havet. Lådan för henne till en ö, Tusen stjärnors ö, där sitter en kvinna på strandkanten och spelar på ett instrument. Kvinnan heter Ariann och hon välkomnar Tigris, säger att hon har väntat på henne. Hon säger också att det är Lyra som skapat ön, men att nu är hon försvunnen. Lyra - Tigris' mamma! Tigris vet inte vad hon ska tro utan hoppar ner i lådan igen och vaknar upp hemma i rummet. I lådan hittar hon ett halvt foto, själv har hon den andra halvan och på den sitter hon som liten bebis i sin mammas knä. Men på den här halvan av fotot sitter det också en liten bebis, i pappas knä. Det fanns två bebisar!
Fast Ariann sa till Tigris att hon inte fick komma på natten kan inte Tigris vänta utan hon sätter sig i lådan och flyter iväg till ön. Men hon skulle nog lyssnat på varningen... Och vem är Lejonet som Ariann säger att Tigris måste träffa?

Emma Karinsdotter har skrivit en vacker, spännande och ibland sorglig bladvändare.

Ester Tagg och den flygande holländaren

Ester är en flicka som bott på barnhemmet Silverskeden i hela sitt liv. Om barnen på hemmet inte blivit placerade i en familj innan man fyllt 10 år så säljer föreståndarinnan dem till fabriken i staden. Där blir man som en zombie och arbetar jämt. Det vill naturligtvis inte Ester. Hon vet inte vilka hennes föräldrar är, hon blev lämnad i en korg som helt nyfödd utanför barnhemmets dörr. Men hon har en halv skattkarta som hon alltid burit med sig i sina kläder. Och hon undrar förstås om den kartan har något med hennes föräldrar att göra. Ett par dagar innan sin 10-årsdag läser Ester i tidningen om att piratskeppet ”Den flygande holländaren” skall komma till staden. Bilden i tidningen stämmer precis överens med bilden på hennes halva skattkarta. Tänk om hon kan få reda på mer om sina föräldrar! Hon rymmer från hemmet och lyckas på något sätt ta sig ombord på skeppet. Hon vill hellre vara pirat än jobba i fabriken. Hon blir inte upptäckt förrän skeppet flugit iväg (det är alltså ett flygande piratskepp!!). Skeppets kapten, Ståhlhjärta, blir först jättearg, men Ester får stanna och arbeta i köket tills fartyget varit och hämtat kapten Svartskäggs skatt. Problemet är bara att de inte hittar skatten, eftersom deras skattkarta bara är halv… Var finns den andra halvan?

Ja, som ni förstår är det Esters halva karta de saknar. Och nu börjar en spännande jakt på skatten. En härlig pirathistoria, även lämplig som högläsning. Och jag känner, och hoppas, att det kommer en fortsättning! Linn Åslund har skrivit och Rebecka Helmersson har illustrerat denna härliga bok.

Min vän Pax

Det här är en stark bok om vänskap. Även om det är en udda vänskap, den mellan människa och räv, så är det så äkta beskrivet att boken går rakt in i hjärtat. Boken handlar om pojken Peter, hans mamma är död, och nu skall hans pappa ut kriget (först tänkte jag att det var ett krig någon annanstans, men ju mer man läser desto mer inser man att det är i pojkens närhet kriget pågår). Peter har haft en tam räv, Pax, som vän en längre tid, men nu när pappa skall iväg måste Peter bo hos farfar istället och där kan inte Pax bo. Alltså börjar boken med att Peter och hans pappa åker iväg långt bort till en skog och släpper Pax där. Men Peter känner med en gång att han inte kan leva utan sin vän. Så han beslutar sig för att rymma och ta sig till platsen där de släppte Pax, för han är säker på att räven väntar på honom där. Och visst gör Pax det, för boken är upplagd så att vartannat kapitel är det Peter som berättar och vartannat är det Pax. Pax träffar på andra rävar i skogen och de för långa samtal med varandra, de kan känna att han luktar människa och för dem är ju människorna livsfarliga, medan Pax har en helt annan bild. Han saknar sin pojke Peter väldigt mycket. Peter hinner inte komma långt på sin färd mot Pax förrän han råkar ut för en olycka, men han träffar en person som motvilligt hjälper honom.

Det här är som sagt en bok som går rakt in i hjärtat, man önskar så att det skall bli en lycklig återförening, fast man vet att ett vilddjur ju hör hemma i vildmarken. Man känner verkligen med både Peter och Pax. Författaren Sara Pennypacker har skrivit en bok som man sträckläser (även om den är tjock, 305 s.), i synnerhet eftersom upplägget är att Peter och Pax berättar vartannat kapitel. Boken fungerar säkert även utmärkt som högläsning. Den är fint, och lagom mycket, illustrerad av Jon Klassen, som även har gjort ett par helt underbara bilderböcker "Jag vill ha min hatt" t ex.

Sommarutmaningen : Stor i käften

Nu har Tove läst och tipsat om en av Joyce Carol Oates' böcker, nämligen Stor i käften. En bok som både unga och vuxna borde läsa. Oates skriver både vuxen- och ungdomsböcker.

Varför valde du boken?

Den här boken valde jag att läsa, eftersom jag tidigare läst böcker av författaren och tycker att hon skriver väldigt bra. "Två eller tre saker jag  glömde berätta för dig" var också en bra bok, men denna var betydligt roligare att läsa.

 

Berätta om något som var särskilt bra eller dåligt med boken.

Jag har nu officiellt hittat min nya idol. Ursula Riggs- en 16-åring med realistisk syn på världen och med mycket integritet. Men det som imponerar mig mest med Riggs är att hon står emot "den tysta massan" vilket är något som inte många 16-åringar gör (av egen erfarenhet). Jag vill tro att vi är ganska lika. Men hon är definitivt mycket coolare än vad jag är.

 

Försök att komma på något som boken påminner om - en film, annan bok, tv-serie, något som hänt dig... vad som helst!

Jag har som f.d. högstadieelev mycket erfarenhet av "den tysta massan". Den förstörde på många sätt min högstadietid, men samtidigt tycker nog många att det är skönt att den finns där. Den tysta massan är så enkel. Så enkel att delta i, tycker man kanske. Man behöver själv inte ha någon åsikt, utan det räcker med att stämma in i tystnad precis som alla andra.

Utanför den tysta massan är det väldigt ensamt. Jag vet det. Jag brukar stå där. Man tycker kanske att det ska kännas bra, att man själv står upp för ens egen eller någon annans skull. Men när man själv är drabbad, är det ytterst sällan som någon är villig att ställa upp för en så som man själv sig brukar göra. Jag frågar mig själv därför ofta: "Varför är jag aldrig en del av den tysta massan?" Men då tycker jag att jag hör Jonatan Lejonhjärta röst : "Annars är man bara en liten lort".

 

Elon, Plexus och de gömda hundarna

Elon är en tunn, mager kille på 10 år. Han har precis flyttat från Småland till Stockholm och mamma säger att han kommer att få en massa kompisar här i den nya skolan. Han har inte haft några kompisar precis tidigare, men nu skall det bli annorlunda. Men det blir det ju inte, tvärtom. Han blir påhoppad i matsalen av två äldre killar som kallar honom dvärgen. Elon är så ledsen att han skulle vilja hoppa på ett tåg och bara sticka ifrån alltihop. Men när han står där vid tågspåret är det plötsligt en hund som biter tag i honom. Och Elon kan faktiskt höra att hunden ber honom följa med. Elon undrar förstås var hunden bor och genom tankekraft talar hunden om det. Det visar sig att hunden, som heter Roger, har rymt från sin husse. Husse heter Plexus och är en jättestor kille, som bl a är gladiator på tv. Han blir så glad när Elon kommer med Roger. Elon får följa med till Hundstallet, där man tar hand om övergivna hundar. Där börjar Elon prata med hunden Bullen, som ber Elon att rädda två andra hundar som sitter instängda i en garderob. Bullen försöker förklara var huset ligger där hundarna finns och nu får Elon mod och kraft som han inte haft tidigare. Han bara måste rädda hundarna. Med hjälp av Plexus och tjejen Mathilda ger de sig ut i Stockholm för att försöka hitta hundarna
Det här är en fin, lättläst bok om mod och vänskap, skriven av Milena Bergquist. Den fungerar säkert bra som högläsning också. Det är härligt att få läsa om Elon som har så dåligt självförtroende men som lyckas tänka om och inse att han är precis lika mycket värd som alla andra. Och Leon betyder ju lejon, han är faktiskt modig som ett lejon. "Ett lejon kan vara snällt, milt och klokt, som Aslan i Narniaserien. Men ett lejon kan också ryta till när det behövs, när någon är på väg att göra dig eller någon annan illa."

I bergets hjärta

Sonja Årberg Lopez är 12 år. Hon bor med sin mamma, pappan dog redan innan Sonja föddes (han var ganska gammal). Nu har Sonja fått ett brev från sin farfar som hon aldrig träffat, han är jättegammal och vill träffa henne innan han dör. Efter flera tåg- och bussbyten stiger Sonja av i en stad hon inte känner, men busschauffören säger att bussen till Årbergsholm (som är herrgården där farfar bor) går där borta vid den gamla stationen. Där ser hon en ung kvinna, denna kvinna är höggravid och ger Sonja en biljett och pekar på andra sidan stationshuset. Där står bara ett gammalt ångtåg. Sonja kliver ombord, men det känns som om hon är ensam på tåget. Så rullar de iväg och efter en stund saktar tåget in vid ett gammalt torp, där ser Sonja en ung kvinna med ett barn i famnen, kvinnan tar farväl av en man som hoppar på tåget. Men... Det såg precis ut som samma kvinna som gav Sonja biljetten utanför stationen! Det kan väl inte vara möjligt?! Till slut är tåget framme, och Sonja hämtas upp av sin halvfarbror Carl. En riktigt otrevlig man. De kommer fram till Årbergsholm, Carl säger till henne att inte bråka utan vara tyst och göra som han säger. Sonja får träffa Carls son Seth (hennes kusin), som är drabbad av en otäck muskelsjukdom och hoppar fram på kryckor. Seth kan hon prata med och hon ber honom följa med henne tillbaka till stationen så hon kan åka hem, hon vill absolut inte stanna på Årbergsholm. Stationen? säger Seth. Det har inte gått tåg hit på många, många år. Och farfar är så gammal och skröplig att han absolut inte har kunnat skriva något brev. Varför är egentligen Sonja på Årbergsholm? Vem har skrivit brevet till henne? Och varför är det en massa människor från gruvbolag på Årbergsholm? Har det något att göra med Årberget och legenden om vad som kan finnas längst in i berget ?

Mårten Sandén har skrivit många bra böcker. Petrini-deckarna t ex. Det här är en magisk, spännande bok som jag sträckläste, man måste verkligen få veta hur allt hänger ihop. Boken känns nästan som en film, jag tänkte på Harry Potter i början när Sonja for iväg med ångloket. Och det finns fler scener i boken som jag verkligen kunde se framför mig. Rekommenderas varmt!!

Min brorsa är en superhjälte

Stackars Luke, han vars stora intresse är superhjältar med magiska krafter, medan hans bror Zack däremot inte alls är intresserad av det (han tänker mer på tjejer). Den här kvällen när Luke och hans bror sitter i sin trädkoja behöver Luke akut gå och kissa och när han kommer tillbaka ser Zack annorlunda ut. Något måste ha hänt. Och det har det verkligen! Medan Luke var på toa kom ett rymdskepp ner till trädkojan, ut klev en märklig figur som sa att något hemskt är på väg att hända mellan två olika dimensioner och Zack är den enda som kan förhindra katastrofen eftersom trädkojan ligger mitt på gränsen mellan dessa dimensioner. Därför utrustades Zack med superhjältekrafter, han har  t ex ett kraftfält runt kroppen som gör att ingen kan komma nära, ingen kan ge sig på honom. Han kan också skala potatis supersnabbt genom att vifta med fingrarna. Gissa om Luke är arg, ledsen, besviken, förtvivlad. VARFÖR skulle han gå och kissa just som rymdskeppet kom!!! Men eftersom Zack är så totalt okunnig om superhjältar så behöver han Lukes hjälp när han genom sin superhörsel eller genom tankekraft förstår att någon är i fara eller behöver hjälp (som när snygga Cara tappat sin mobil i brunnen, då hjälper Zack genast till). Tillsammans bestämmer de att Zack förvandlats till Stjärngrabben, och nu gäller det att dels rädda mänskligheten, men framför allt att inte avslöja hjältens rätta identitet.

Detta är en underbar hyllning till alla superhjältar, med en mängd blinkningar till Stålmannen, Star Wars mm. Det är också en underbar skildring av två bröder och deras syskonskap. Man ställer upp för varandra!! David Solomons har skrivit en riktigt rolig, varm, humoristisk, kul, fnissig, lättläst (men ändå hyfsat tjock) super(!)bra bok. Säkert en bok att rekommendera de som vill gå vidare efter Dagbok för alla mina fans t ex.

Silverpojken

Förra året kom Kristina Olssons spännande bok "Glasbarnen", som handlade om Billie och vad hon var med om när hon flyttade till ett nytt hus i Åhus. I den boken träffade Billie en kille, Aladdin, och nu är det han som är huvudperson i den nya boken "Silverpojken". Aladdin och hans familj kommer från Turkiet och de driver en restaurang i ett gammalt vattentorn i Åhus. Men restaurangen går inte så bra, familjen behöver tjäna mer pengar, dessutom är det någon som stjäl mat från restaurangen. Men det finns inga tecken på inbrott, vem är då skyldig? Och vem är den konstigt klädde pojken som Aladdin ser smyga omkring? Pojken är barfota, klädd i kortbyxor och randig tröja. Men Aladdin kan inte upptäcka några fotspår i snön efter pojken... Billie, Aladdin och deras kompis Simona bestämmer sig för att försöka ta reda på vem matjuven är. Dessutom har Aladdin fått i uppgift i skolan att skriva om Åhus' historia, och han bestämmer sig för att försöka ta reda på mer om en försvunnen silverskatt. Om han hittar skatten kanske inte familjen behöver flytta tillbaka till Turkiet.

Precis som "Glasbarnen" är detta en riktig bladvändare. Känner man det minsta, lilla till Åhus är det kul att följa var barnen rör sig. Nu väntar vi bara på om Simona också kan få ett äventyr som Kristina Olsson kan skriva om. Hoppas!!

Barnhemmet

Cecilia Lidbecks nya bok "Barnhemmet" är en spännande, ruskig historia. Den utspelar sig på Edgar & Tekla Bjelkes skolhem för vanartiga barn, och det känns som om tiden är slutet av 1800-talet. På barnhemmet råder strikta regler, "Disciplin, ansvar, konsekvens" är mottot. Barnen som bor här får jobba hårt med att städa och tvätta när de inte läser franska verb. Och de är övervakade av stränga lärare, fröken Vera bl a. Flickan Fransciska har för sjunde gången försökt att rymma från barnhemmet, men hon fångas in och som straff får inget barn ta emot besök av sina föräldrar under en månad. Barnen bor på barnhemmet antingen för att de är föräldralösa, eller för att de inte sköter sig så som deras föräldrar vill att de skall göra. Det är ett mycket hårt liv, men många av barnen tröstar och stöttar varandra så gott det går. Så en dag försvinner först den lille pojken Kasper, utan att någon varken sett eller hört något. Några dagar senare är även Elvira borta, och nu börjar de andra barnen bli oroliga. Vad har hänt? Vems tur är det att försvinna nästa gång?

Det här är en riktig bladvändare. Man sugs in i en mörk, skrämmande värld på barnhemmet, mycket tack vare fantastiska svart-vita illustrationer av Robert Vallmark. Trapporna som Fransciska skall skura är verkligen oändligt långa, fröken Vera ser verkligen grym ut. För att inte tala om bilden på sidan 125, när Harriets tvillingsyster Hedvig har försvunnit...

Balladen om en bruten näsa

Bart är 13 år. Han bor i en soclägenhet med sin mamma, som han verligen älskar trots att hon dricker för mycket, inte ser till att ha mat hemma samt missköter de få jobb hon har. Och hon älskar verkligen sin son, talar gärna om det för honom mitt i natten t ex. Bart tränar boxning, han är visserligen tunn och mager och vill egentligen inte slåss, men mamma tror det är bra att han kan boxas om han skulle råka ut för tråkigheter. Men hans verkliga intresse är något helt annat. Han älskar nämligen opera! Det är den enda musik han lyssnar på, och han är själv verkligt duktig på att sjunga opera. Men det kan han ju INTE berätta för de andra i skolan. Han är inte mobbad, men drar sig gärna undan de andra i klassen, så mycket så att han inte ens kan komma ihåg vad de heter. Men Adas namn kan han, den snyggaste tjejen i klassen. En dag frågar hon vad han lyssnar på, han kan inte ljuga utan låter henne höra operamusiken. Men istället för att håna honom blir hon imponerad, och när han berättar att han själv sjunger ber hon honom spela in en cd åt henne. Nu är det snart sommaravslutning i skolan och då är det Barts klass som skall stå för underhållningen, men aldrig i livet att Bart skulle ställa sig där och sjunga. No way!

Det här är en bok som man omedelbart tar till sig. Bart är en kille man bara älskar.Trots att han bara är 13 är är han så klok, och rolig, och beundransvärd för det mod han visar. Boken är skriven av den norske författaren Arne Svingen.

Dennis hemlighet

Alla har vi väl hemligheter, det har även huvudpersonen Dennis i den här roliga boken, skriven av David Williams. Dennis bor med sin pappa och storebror John. Mamma har flyttat från dem eftersom hon och pappa bråkade så mycket. Dennis saknar mamma jättemycket, men varken pappa eller John vill prata om henne. Dennis hemlighet är att han gillar att läsa damtidningar, och titta på alla fina kläder som finns där, han gillar verkligen mode! Men det vågar han inte berätta hemma, han är ju dessutom en jätteduktig fotbollsspelare, stjärna i laget, och fotboll är ju något killar skall syssla med tycker pappa. En rast råkar Dennis nicka in en boll genom rektorns fönster, och det blir kvarsittning! Kvarsittning har också Lisa fått, den absolut snyggaste tjejen på skolan. När Dennis ser att Lisa sitter och ritar kläder under kvarsittningen vågar han börja prata med henne, och de kan börja prata mode. Lisa bjuder hem Dennis och visar fina klänningar som hon har sytt, och hon övertalar Dennis att prova. Nu är Dennis i himmelriket, alla dessa vackra kläder! Lisa får en idé! Hon övertalar Dennis att klä ut sig i hennes kläder, hon sminkar honom och så går de ut! De låtsas att Dennis är Lisas franska brevvän som är på besök. Ingen kan väl känna igen honom i paljettklänning och högklackade skor??

Det här är en jätterolig bok, man skrattar mycket. Men man får också lite att fundera över. Varför är det så farligt att killar klär sig i klänning? Boken är illustrerad av den fantastiske Quentin Blake, det är en fröjd att se hur han lyckas fånga känslan i boken med sina ibland rätt spretiga teckningar. Suveränt!

Toro! Toro!

Michael Morpurgo är en författare som skrivit många bra barn- och ungdomsböcker. Tidigare i bloggen har vi tipsat om hans bok "War horse". Morpurgo skriver ofta om djur, och hans böcker utspelar sig ofta lite bakåt i historien. Mina favoriter bland hans böcker är "Kensukes rike", som utspelar sig i Japan under andra världskriget, och "Kaspar, en kunglig katt", som handlar om Titanic-katastrofen 1912. Nu har boken "Toro! Toro!" kommit på svenska. En spännande, lite tragisk bok som jag sträckläste. Boken utspelar sig 1936 i Spanien, där bor Antonito. Hans föräldrar har en gård där de föder upp tjurar. Den här kvällen får Antonito vara med när en tjurkalv föds, men kalvens mamma dör samma kväll och Antonito får ta hand om kalven och föder upp den med hjälp av nappflaska. De blir bästa vänner och han kallar tjuren för Paco. Men så småningom förstår Antonito att Paco kommer att skickas till tjurfäktning, och efter att Antonito besökt sin första tjurfäktning och sett det grymma våldet mot tjurarna så bestämmer han sig för att rädda Paco. Samtidigt kommer kriget, spanska inbördeskriget, allt närmare deras by. Skall de klara sig undan bomberna och skall Antonito lyckas rädda sin älskade Paco? Jag lovar att boken blir både spännande och hemsk ju mer man läser, så detta är en bok som passar mycket bra att läsa högt, tillsammans.

Det finns så många toppar man blir aldrig nöjd

Anna Ehn har skrivit en bok om ett konfirmationsläger man nog inte hade velat delta i. Sara och bästa kompisen Madde åker buss till lägret som ligger norrut i Sverige någonstans. Genom fönstret ser Sara den täta skogen, sköna myrmarker och bergstoppar. Hon ser verkligen fram emot det här. Inte minst kommer det att bli bra för hennes löpträning. Besvikelsen blir stor när de kommer fram och hon och Madde inte ska dela rum. Madde verkar inte tycka det är lika tråkigt. Så hittar Madde en kille. Själv försöker Sara likna de tuffa tjejer hon delar rum med, mest Lina.

De vuxna ledarna på lägret gör sitt bästa för att skapa sammanhållning. Lekar, kontaktövningar, filmvisning, men inget hjälper. Där finns något elakt i gruppen och Madde drabbas. Lina vill ha hennes kille. Vems sida står Sara på, egentligen?

Vad ska hon göra?

Det här är en bok som griper tag i läsaren fast på ett rätt otäckt sätt. Man tycker synd om Sara, blir irriterad på henne och undrar hela tiden när hon tycker att hennes gräns för hur mycket hon låter andra styra sig går. Och alla har vi ju en sådan gräns... Fast när man är 14 är det inte så lätt att veta var den går.