Gengången

När det är riktigt rått, blött, kallt och blött ute så kan man ibland längta väldigt mycket efter sommaren. Ett sätt att ta sig dit är genom att sjunka in i någon riktigt bra berättelse, gärna ett äventyr, som utspelar sig då. Är det så du känner just nu så kan jag tipsa om att testa att läsa Gengången av Ingelin Angerborn.

Gengången handlar om 12-åriga Ellinor som ska tillbringa en sommarvecka hos sin mormor som bor i en liten svensk småstad. Staden verkar vara det perfekta stället för en sommarsemester! Den är sådär gammeldags mysig, där finns ett stort gammalt slott med vallgrav och fängelsehåla och den ligger vid kanten av en sjö med en fin badvik.

Ni som har läst Angerborn förut förstår att här måste finnas något mysterium som gärna är sådär lite småläskigt. Bokens titel Gengången får en dessutom att tänka på gengångare som ju är ett annat ord för spöken. Precis i början av boken när mormor och Ellinor är ute och kör så upptäcker de en sliten gammal loppisskylt som pekar mot en slingrig grusväg rakt in i skogen. De följer den och kommer till en antiklada som ägs av en blind kvinna. När de letar runt bland alla gamla grejor så hittar Ellinor ett superfint skrin med en ballerina i. Det ser både gammalt och dyrt ut men verkar vara trasigt - ballerinan rör sig inte när man öppnar locket och musiken spelas upp. Då de frågar om de får köpa det så tar kvinnan Ellinor i handen och säger att "det är gratis för rätt person" - så får Ellinor det bara!

Jodå, visst är det något skumt med skrinet. De mardrömmar Ellinor börjar få efter att hon tittat noga in i det verkar inte bara ha en naturlig förklaring som mormor tror. Och den där pianomusiken som hon hör från ett fönster i staden, visst är det konstigt att det är samma musik som spelas i skrinet? Var det något mer? Romantik? Såklart här är! På jakt efter den som spelar det där pianot möter Ellinor en riktig snygging. Jättesöta Oliver, som hon lagt märke till redan tidigare i badviken. Lustigt nog verkar han ha lagt märke till henne också... Kanske han kan hjälpa henne att lösa skrinets gåta?

Knockad Romeo

Movits, 11 år och tio månader, blir dumpad av den annars perfekta flickvännen Beata. När han berättar för sin tantkompis Ingbritt som bor i huset mittemot försöker hon trösta med med vaniljhjärtan och ett parti schack. Hon påstår att "man blir dum i huvudet av att vara förälskad". Snart har Movits förlorat i schack också - nej, han har ingen särskilt bra dag. I skolan går det lika illa. Deras lärare och dramapedagogen Moa berättar att klassen har fått ett erbjudande att sätta upp en pjäs ihop med en sjätteklass från Blommensbergsskolan. Hade det inte varit för att Movits är skyldig bästa kompisen Ruben en riktigt stor tjänst så hade han aldrig gett sig in på något sådant. Nu blir det utpressning. Det visar sig dessutom att rollerna ska lottas ut. Pjäsen de ska spela är "Romeo och Julia"; gissa vilken roll Movits får?

Fartfyllt, roligt och spännande berättar Johan Rundberg i sin bok Knockad Romeo. Jag hade väldigt kul när jag läste och det tror jag fler får! En härlig bok.

En planet i mitt huvud

14-årige Standish Treadwell är orolig. Hans bästa vän Hector har bara försvunnit. Utan Hector är skolan mer eller mindre ett helvete för en som Standish. Han har nämligen grav dyslexi. Det finns en ramsa om honom i skolan: Can't read, can't write / Standish Treadwell isn't bright. Så låter orden i den engelska versionen av En planet i mitt huvud. Den heter Maggot Moon och författaren av den här ovanliga boken är Sally Gardner. Det är förresten bara första delen av ramsan som stämmer - för smart, det är Standish verkligen. Han lägger märke till saker, han läser folk och ser igenom dem. Sådant behövs i den här världen som är väldigt olik den du och jag lever i.

Standish bor med sin farfar i Zon 7. Hans föräldrar är försvunna, kanske döda. Folk försvinner på det viset här där Möderneslandet kontrollerar allt. Alla är övervakade, säkerhetspoliser och skolledning samarbetar, din bänkgranne i skolan kan vara informatör. Standish mobbas hårt för att han är annorlunda. Han tänker också annorlunda. Det gör även hans farfar. Annorlunda är farligt. Så berättas historien om hur det gick till den gången då Hector Lush och hans föräldrar plötsligt flyttade in i det övergivna huset bredvid Treadwells på deras gata.

Det är förbjudet att ha TV och bara en radiokanal är tillåten. Ett område på höjden bakom en mur längst bort på gatan där Standish bor är avspärrat. En gång råkar han och Hector sparka in en fotboll dit. Det är Hector som hämtar den. Vad han får se och vilka händelser detta sätter igång är obehagligt spännande att läsa om. Du kommer att bli ledsen, kanske lite illamående men även fascinerad. För det här är en bok som skiljer sig från mängden på ett oroväckande bra sätt.

Djupa Ro

Något otänkbart har hänt i byn där nittonåriga David växte upp. Hans vän Jonathan hittas död vid badstället Djupa Ro. Det sägs att han fastnade under bryggan och drunknade.

David kommer från det lilla samhället Ingelstad som ligger på landet. Han och hans barndomsvänner, Ludde, Paula och Tova har lämnat sin lilla by bakom sig. De har tagit sig ut i stora världen - till fiskrensarjobb i Norge, till en strand i Thailand och studier i Uppsala. För de är ju nästan vuxna nu. Kändes det som, i alla fall. Fram tills Jonathan hittas död. Varför stack Jonathan för att simma helt ensam mitt i natten?

Hur är det meningen att man ska känna när ens vän dör? David verkar känna allt på en gång. Sorg, vrede, till och med känslorna för Paula. Boken kretsar kring hur ungdomarna mår veckorna efter kompisens död. De samlas och pratar, minns hur Jonathan var och försöker förstå hur det där hemska kunde hända. Sakta men säkert upptäcker de att allt kanske inte varit så bra med Jonathan.

Jag tycker att Lisa Bjärbo är skicklig på att skapa personer med verkliga känslor och upplevelser. I Djupa Ro skildrar hon en hemsk händelse som unga människor går igenom, och hon gör det så att det känns verkligt. Trots allvaret detta skriver hon ändå roligt, som hon brukar göra (läs till exempel Allt jag säger är sant). För vissa saker kommer fortfarande vara roligt i ett liv, trots att något ofattbart har hänt.

Katakombens hemlighet

Roberts mamma är arkeolog och hon har hittat ett gammalt skrin vid en utgrävning i en gammal stavkyrka i Norge. På skrinets lock finns tre symboler inristade och alla arkeologer häpnar. För det är tre symboler som inte borde finnas på samma ställe, en hieroglyf från det gamla Egypten, ett runtecken samt ett kristet kors. I skrinet fanns också en karta över en gammal katakomb, en slags underjordisk källare där man begravde sina döda. Katakomben finns i Rom och nu har Robert och hans mamma rest dit för att undersöka vad som finns nere i katakomben. Men det visar sig att Robert är för ung, han får inte vara där nere, bara mamma. Men en kväll smiter han trots allt ner själv i katakomben, han är så nyfiken på vad där kan finnas. Själv? Nej, efter en stund förstår Robert att han inte är ensam där nere, det är en munk som följer efter honom. Munken verkar hotfull så Robert flyr längre in, taket rasar in men då hör Robert en ljus röst som kallar på honom och som leder honom ut. Vem tillhör den rösten? Och vad ville munken honom egentligen?

Det här är en riktigt spännande bok. En Da Vinci-koden för unga, med mystiska, ondskefulla munkar som vill komma över ett smycke som enligt legenden kan hjälpa dem att styra världen. Det är en norsk författare, Tom Egeland, som skrivit den här boken, och på vissa sidor finns små faktarutor insprängda där Robert förklarar olika saker som har med gamla symboler att göra.

Stjärnstenen

Nu har jag äntligen hunnit läsa en bok som jag länge varit nyfiken på: Stjärnstenen av Jo Salmson. Eftersom jag tyckt mycket om hennes kortare böcker så hoppades jag att den här 300 sidor tjocka boken för de som vill läsa längre äventyr skulle hålla samma klass - och det gör den verkligen! Miljön känner vi igen, här har vi varit förut. Det är Tam tiggarpojkens värld vi befinner oss i men i denna första del av serien "Drakarnas öde" möter vi inte honom. Staden Demar finns med på kartan i början av boken, här finns drakar och drakriddare men det är istället Nea vi följer, flickan som när boken börjar ska genom gå lärlingsprov för att bli stjärntolkare.

Neas pappa Belon var en kraftfull stjärntolkare och hon har ärvt hans gåva att se mer än skuggor i stjärnstenen. Hon har inga minnen av pappan dock, han dog i striden mot häxmästaren för länge sedan. Mamma Edja är en före detta drakryttare som lämnat allt för att följa Belon. Många var motståndare till deras äktenskap, inte minst nuvarande stjärntolkare i staden Hammar. Han heter Fenel och det är honom som Nea hoppas bli lärling åt. Det börjar inte bra. Fenel är alltid vresig och sur mot Nea men när hon nu träder in i stjärnsalen där provet ska hållas får han syn på det lilla smycket hennes mamma gjort. Det föreställer en liten drake med fjäll av smaragd. Fenel blir ursinnig. Han hatar Neas mamma och säger att det är hennes fel att Neas pappa lämnade sin tjänst som stjärntolkare, därför är det hennes fel att Belon dog.

När Nea sedan ska försöka tyda skuggorna i stenen ser hon något otäckt. Det är en tatuerad man med krona av benknotor och halsband av tänder. Han verkar ge order åt några klanmedlemmar på ett språk Nea inte förstår. Så försvinner synen och hon berättar för Fenel vad hon sett. Han blir hysterisk - säger att hon skådat bakåt i tiden, hennes gåva är värdelös. Han säger värre saker än så: att hon är smutsig, att hennes gåva är förbannad, ondskefull för att hennes mamma är drakriddare. Nea rusar därifrån.

Så vad ska Nea göra nu? Konstiga rykten om henne börjar spridas i staden. Folk slutar prata med henne men viskar bakom hennes rygg. Vad är det Fenel säger om henne som gör att de bär sig åt så? Sanningen är värre än Nea någonsin kan ana och snart svävar hon i stor fara. Boken börjar så här spännande och sedan fortsätter den i samma tempo! Det här är riktigt bra svensk fantasy :-)
Enligt förlaget är detta första delen av två och nu väntar jag redan på nästa!

Kråkviskaren - feralerna

Den ödesdigra sommaren för åtta år sedan skedde otäcka, oförklarliga och skrämmande saker i staden Blackstone. Många dog en plågsam död, attackerade av okända, fruktansvärda varelser. Men något gjorde att det onda försvann och livet i staden kunde fortsätta.
Caw är en ensam pojke som lever i en slags koja som han själv har byggt  högt uppe i ett träd i en övergiven park. Hans enda sällskap är kråkorna. På dagen sover han men om natten är han ute och samlar mat. Han minns inte mycket av sina föräldrar utom att mamman en gång när han var riktigt liten tog upp honom ur sängen, förde fram honom till fönstret på sovrummet och knuffade ut honom. Kråkor fångade upp honom. Ända sedan dess har han kunnat kommunicera med kråkor. De förstår honom och han förstår dem.

Ibland uppsöker Caw huset bredvid stadens fängelse där fängelsechefen bor med sin familj. Han spionerar på familjen, särskilt flickan. Hon är så söt och deras liv verkar så bra. Så en dag utlöses ett larm på fängelset. Fångar har rymt. Caw ser hur några mystiska figurer tar sig upp genom en gatubrunn. Fängelsechefen går mot dem och försöker stoppa dem. De attackerar. Flickan kommer springande och försöker hjälpa sin pappa. De har inte en chans. Caw och hans kråkor ingriper och jagar fångarna på flykten.

På så vis blir Caw vän med Lydia. De börjar träffas. Caw berättar för Lydia om spindeln han såg i en dröm för ett tag sedan. Samma spindel var tatuerad på en av de förrymda fångarnas bröstkorg. De börjar forska i vad det kan vara för en spindel. Samtidigt får de mäktiga fiender - fiender som beslutar sig för att Caw och Lydia måste tystas. Än en gång drabbar ondskan Blackstone.

Feraler är förresten människor som kan kommunicera med djur. Det visar sig snart att Caw inte är ensam om att kunna det i staden... Författaren till denna riktigt härligt spännande bok heter Jakob Grey.