I en stad någonstans i Tyskland bor Louise, 17 år och Jana, 13. De går på samma skola men känner inte varandra. Så börjar sommaren. Folk åker bort, gör roliga saker, träffar kompisar, men inte Louise och Jana. Av olika anledningar har de hamnat utanför, vännerna sviker. Louise löser det genom att fixa två sommarjobb plus passa hund och ägnar sig åt att läsa körkortsteori. Jana glider omkring och försöker undvika alla som vill dra in henne i sin sorg över hennes storebror som ligger på sjukhus i koma. Hon längtar efter kontakt med sina föräldrar, men för dem har hon blivit osynlig. Så börjar hon testa HUR osynlig. Istället för att bara fördriva tiden på dagarna så börjar hon vara ute om nätterna. Det är klart att flickornas vägar ska korsas och en särskild sorts vänskap ska uppstå. Egentligen är det ändå inte detta, händelserna, som gör boken speciell. Det är snararen hur den är skriven. Boken är kort men mycket händer under ytan, bakom bokstäverna. Vad känner Louise när hon ser sina sovande föräldrar som aldrig pratar med henne? Vad känner Jana när hennes föräldrar glömmer att hon fyller 13 år en strålande sommardag? Läsaren får själv föreställa sig det utifrån flickornas reaktioner. Det gör att den här boken blir din, mycket av den skapas i ditt huvud. Alltså ska man läsa fokuserat, koncentrerat. Det är inte den här boken du läser i reklampauserna i filmen t.ex., då funkar den inte. Men ger du den din fulla uppmärksamhet ska du se att den tar tag i dig och blir en läsupplevelse som skiljer sig från många andra böcker.
Författaren heter Tamara Bach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar