Barnen på Svartbäckens sanatorium

Ännu en bok om barn som farit illa en gång i tiden, som får kontakt med en flicka idag, en flicka som måste tillbringa sommarlovet i en gudsförgäten håla där det ligger ett gammalt sanatorium. Temat känns onekligen igen, men oj vad Janina Kastevik skriver bra. Man sugs in i berättelsen och kan inte sluta läsa, språket bara flyter fram.
Saga måste åka till sin farfar över sommarlovet, mamma ska jobba i Norge och det finns ingen annan som kan ta hand om Saga. Farfar är en berömd skräckförfattare som just flyttat till ett gammalt hus i den lilla byn Svartbäcken där det inte händer någonting. Fabriken är nedlagd, folk flyttar därifrån och där skall Saga vara hela sommaren. Hon har inte träffat farfar på 10 år och gillar honom inte riktigt. Han är bullrig, säger taskiga saker om hennes hårfärg och vill helst vara ifred. När hon tittar ut genom fönstret i sitt rum kommer en hastig tanke: Någon tittar på mig. Men hon skakar av sig tanken och stänger fönstret. På natten drömmer hon om en mager pojke med svarta ögon, samma pojke som fanns på ett fotografi som låg bredvid farfars skrivmaskin. Nästa dag cyklar Saga ner och badar, på vägen hem börjar det ösregna och hon tar skydd inne i den övergivna fabriken. Där stöter hon på Teo, som åker runt tillsammans med sin pappa och fotograferar gamla övergivna hus. Dagen efter skall de till det gamla sanatoriet som också ligger i Svartbäcken, och Saga frågar om hon får följa med. På kvällen tar hon fram sin telefon och tittar på fotot hon tog nere vid badsjön. Men vad är det för märklig skugga i ena kanten? Ser nästan ut som silhuetten av en människa... Och när hon berättar för farfar att hon skall till sanatoriet tittar han för första gången henne i ögonen och säger bestämt: "Sanatoriet är ingen lekplats. Om jag var du skulle jag hålla mig borta därifrån."
Som sagt, härlig spänning. Snabbläst. "Typ Angerborn".

En sekund i taget - en spännande svensk dystopi

Under en helg förändras hela världen. Inte bara trettonåriga Hedvigs värld, utan HELA världen.
Hela hennes familj får plötsligt feber, de blir bara sjukare och sjukare. Hon ger dem vatten , mamma, pappa, lillebror men blir snart väldigt orolig. När Hedvig ringer 112 tutar det bara upptaget hela tiden. Och till sist är telefonlinjen helt tyst, allt är tyst.
Utanför låter inget, ingen kör och all elektricitet har stängts av.

Det verkar som att alla andra människor har dött och att bara Hedvig finns kvar levande. Hon kan inte stanna kvar i lägenheten där hennes döda familj finns. Hennes mamma är - var-  lärare, så Hedvig cyklar dit. Hon känner inte för att stanna kvar i stan. Hon packar väskan full med tält, sovsäck och så mycket mat hon kan bära. Tur ändå att hurtiga läraren Ingela dragit ut dem i skogen på små överlevnadskurser alldeles för ofta.

Nu ger hon sig av från den tysta staden fylld av död, ut på landet där hon ska försöka leva vidare, en sekund i taget.

Alla på bollen - superspännande första del i ny serie om fotboll

Usch så spännande! Alex spelar i ett hyfsat lag där de flesta utom han och Victor är "lagom" intresserade. Bästa kompisen Limpan (Linus) spelar där också men han tillhör de mindre intresserade. Limpan gillar egentligen musik och fantasy-böcker mer men det är kul att göra  något ihop. Mindre kul är att tränaren, Benke, hela tiden så tydligt favoriserar coola Victor. Alex får inget annat än klagomål eller tystnad från Benke trots att han ofta gör bättre ifrån sig än någon annan på planen. Tränaren är aldrig någonsin nöjd. Victor, däremot, är lagets stora stjärna. Han får all uppmärksamhet och tränaren hör aldrig hur taskig han kan vara mot sina lagkompisar. Alex har en hemlighet som han tänker på hela tiden. Hans högsta dröm är att få en plats i Hammarbys Akademilag. Varenda dag är han inne och kollar på deras hemsida och fantiserar om att maila och fråga ifall han kan få provspela - han vågar bara inte. Så under en träning kommer Benke och berättar något otroligt läskigt. Deras lilla lag ska möta... Hammarbys Akademilag! Hur mycket kommer de att förlora med, är den stora frågan...

En riktigt bra bok om vänskap, fotboll, fotboll och fotboll som varmt rekommenderas!

Spionen på spökskolan

Silas är en helt vanlig 12-årig kille. Tror han i alla fall ända fram till den där dagen då en geting sticker honom i fingret och handen blir osynlig! Just det, osynlig. Han rusar ner i skolans källare för att gömma sig och kolla om det verkligen stämmer. Där nere stöter han på skolans vaktmästare, Vaktis, hon skämtar om att han ser handfallen ut, hon undrar vad som händer osv. Nästa dag stannar Silas hemma från skolan, då kommer Vaktis på besök, eller Vingela som hon egentligen heter. Hon berättar för Silas och hans två mammor att det inte alls är konstigt att Silas blir lite osynlig (halvsynlig) då och då. Han är ju faktiskt ett spöke. Vilket Silas så klart vägra tro på. På natten tar Vingela med Silas till skolgården så att han får se när, vid spöktimmens början, skolgården fylls med diverse märkliga svävande varelser. Spöken! Det är nämligen så att Algbackeskolan som Silas går på om nätterna förvandlas till Galgbackeskolan, och där går spökena i skolan. Vingela ser till att Silas får börja i spökskolan istället för den vanliga skolan. Som lärare på natten har de professor Ludze, vars hela kropp står i lågor, och det beror på att hon blev bränd på bål just på den plats där Galgbackeskolan ligger. Professorn skulle naturligtvis gärna resa bakåt i tiden och hämnas de som brände henne. I spökskolan får Silas lära sig allt om gastar, vålnader, zombier (zombier har en särskild lärare som lär dem att gå utan att krocka alltför ofta med dörrkarmar). Det är lite underligt tycker de andra spökena att Silas redan fått börja spökskolan, han har ju bara varit spöke i 12 år, de andra spökena är upp till 500 år gamla. Vad är det för speciellt med Silas? Och vem är den där Vingela egentligen, hur kan hon veta att Silas är ett spöke? Hon jobbar på vanliga skolan om dagarna och bland spökena på nätterna, tur att hon (som hon själv säger) har barkofläppsi så hon kan få sova lite grand då och då.
Det här är första delen i serien Spökskolan, skriven av Jesper Lundqvist. Och visst är det väl alltid läskigt med spöken, zombier och annat otyg. Men framför allt hade jag väldigt roligt när jag läste den här boken. Många ordvrängningar (som jag gillar). Kul!

Glad och lycklig? Knappast :-(

Linns föräldrar är skilda och pappa har en ny fru som heter Lisa. Lisa är jättetrevlig och deras barn (Linns halvsyster) Milla är supergullig. Problemet är mamma. Linns mamma är arbetslös och lyckas bara få tillfälliga jobb. Hon har också haft problem med alkohol och tidvis druckit för mycket ihop med rätt otäcka kompisar. Det har hon i alla fall slutat med. Hon ställer ändå övermänskligt stora krav. Linn går bara på mellanstadiet men måste själv tvätta sina kläder, är oftast den som ska handla mat och när de ska städa lägenheten är det självklart att båda hjälper till. De har heller aldrig några pengar att göra något kul ihop för. Pappa och Lisa ställer också krav. Ofta, ofta ringer han och ber Linn hämta Milla från dagis. Det gör hon gärna, bara det är det är så fruktansvärt svårt att hinna med skolan när hon har så mycket hela tiden. Dessutom vill hon spela innebandy. Hur skulle hon kunna hinna det? Hur skulle mamma ens ha råd?

Första boken i en ny, lättläst serie för mellanåldern om Linn av Thomas Halling är ibland jobbig att läsa men den är (1) spännande, (2) verklighetstrogen samt (3) jättebra! Titeln passar verkligen: Glad och lycklig? Knappast 😒

Allt är inte bara hemskt ändå. För visst verkar det som om gulliga Habib gillar Linn lite grand?

Elon, Plexus och de gömda hundarna

Elon är en tunn, mager kille på 10 år. Han har precis flyttat från Småland till Stockholm och mamma säger att han kommer att få en massa kompisar här i den nya skolan. Han har inte haft några kompisar precis tidigare, men nu skall det bli annorlunda. Men det blir det ju inte, tvärtom. Han blir påhoppad i matsalen av två äldre killar som kallar honom dvärgen. Elon är så ledsen att han skulle vilja hoppa på ett tåg och bara sticka ifrån alltihop. Men när han står där vid tågspåret är det plötsligt en hund som biter tag i honom. Och Elon kan faktiskt höra att hunden ber honom följa med. Elon undrar förstås var hunden bor och genom tankekraft talar hunden om det. Det visar sig att hunden, som heter Roger, har rymt från sin husse. Husse heter Plexus och är en jättestor kille, som bl a är gladiator på tv. Han blir så glad när Elon kommer med Roger. Elon får följa med till Hundstallet, där man tar hand om övergivna hundar. Där börjar Elon prata med hunden Bullen, som ber Elon att rädda två andra hundar som sitter instängda i en garderob. Bullen försöker förklara var huset ligger där hundarna finns och nu får Elon mod och kraft som han inte haft tidigare. Han bara måste rädda hundarna. Med hjälp av Plexus och tjejen Mathilda ger de sig ut i Stockholm för att försöka hitta hundarna
Det här är en fin, lättläst bok om mod och vänskap, skriven av Milena Bergquist. Den fungerar säkert bra som högläsning också. Det är härligt att få läsa om Elon som har så dåligt självförtroende men som lyckas tänka om och inse att han är precis lika mycket värd som alla andra. Och Leon betyder ju lejon, han är faktiskt modig som ett lejon. "Ett lejon kan vara snällt, milt och klokt, som Aslan i Narniaserien. Men ett lejon kan också ryta till när det behövs, när någon är på väg att göra dig eller någon annan illa."

Ingenting och allting

Tänk hur det skulle vara att mer eller mindre leva som fånge i sitt eget hus. Hur det skulle vara att leva hela sitt liv genom böcker, tv-serier och filmer. Att själv aldrig få uppleva vind i håret, få känna gräs under fötterna, bada i havet. Att aldrig få känna någon annans hud mot sin egen, aldrig möta någon annans läppar. Aldrig få någon som helst livserfarenhet annat än det som går att läsa sig till.

Sjuttonåriga Madeline lider av SCID (Severe combined immunodeficiency) som står för svår kombinerad immunbrist. Med andra ord: Madeline är i princip allergisk mot hela världen. Minsta lilla infektion eller något så enkelt som ett förkylningsvirus kan äventyra hennes liv och därför lever Madeline instängd i sitt hus. De enda hon träffar är sin mamma och sin sjuksköterska Carla. Undervisningen sker på distans och någon gång i undantagsfall får hon lov att träffa någon av sina lärare, men det är ett meck för alla som ska träffa Madeline. Först måste de tillbringa en timme i en speciell luftsluss som dödar alla bakterier. Men tack vare internet så behöver i alla fall Madeline inte känna sig totalt avskuren från omvärlden. Bara ganska mycket. Fast Madeline har liksom lärt sig att vara nöjd med sitt liv och hon klagar inte.

Men allt förändras när en ny familj flyttar in i huset bredvid. Olly är i Madelines ålder, han är svartklädd, atletisk och spännande. Deras respektive sovrumsfönster vetter mot varandra och genom sina fönster tar Madeline och Olly en första, något trevande, kontakt med varandra. Mimandet och gesterna övergår så småningom till mail- och chattkonversation och Madeline, som redan blivit förälskad i Olly, inser att hon bara måste få träffa honom på riktigt trots alla risker det innebär. För ju mer Madeline lär känna Olly, desto mer säker blir hon på att risken är värd att ta. Vad är livet värt att leva om man aldrig får uppleva kärleken?

Ingenting och allting av Nicola Yoon är pirrig och rolig och en alldeles underbar feel good-bok. Snabbläst är den också då mycket av textmassan består av chattdialoger, sms och anteckningar. Dialogerna mellan Olly och Madeline är både gulliga och roliga och kvicka. Ingenting och allting har filmatiserats och i sommar har den biopremiär i Sverige.