När tyskarna invaderar Ungern bor 15-åriga Hanna, storasyster Erika och föräldrarna i en lägenhet i staden Debrecen. Deras hem ligger redan i den stadsdel som gjorts om till ett judiskt getto så de behöver inte flytta. Så en natt knackar det på dörren. Polisen säger att gettot ska stängas och alla ska förflyttas. För att inte nazisterna ska ha glädje av hennes älskade piano tar Hanna med sig en trasig tangent. Efter några dagar i ett gigantiskt läger blir de uppfösta på boskapsvagnar som transporterar dem till Auschwitz och Birkenau i Polen. Hanna blir tillsagd av en fånge i randiga kläder att säga att hon är 16, inte 15. Efter lite tvekan gör hon det. Om man har läst biografier från personer som hamnat i något av nazisternas läger så känner man igen mycket av den miljöbeskrivning och de upplevelser som nu skildras. En dag inträffar något ovanligt. Hanna får syn på sin gamla pianolärarinna ibland de musiker som tillhör lägerorkestern i Birkenau. Det visar sig att de har behov av en ny pianist. Hanna ska få provspela för lägerkommendanten.
Trots att man kanske hört historien berättas förut med andra huvudpersoner så lyckas Zail hålla spänningen uppe just genom sitt fina porträtt av Hanna Mendel och hennes syster. Beskrivningen av hur hon försöker överleva med hjälp av sin musik är både sorglig och hoppfull. Hotet om våld ligger över hela handlingen men även löftet om kärlek. Det här är en mycket fin och läsvärd bok t.ex. för den som känner att Pojken i randig pyjamas är lite för barnslig eller osannolik.
