Förra sommaren fick vi flera tänkvärda boktips från Tove i Lomma. Och här kommer årets första tips från henne, precis lika tänkvärt!!
Bokens titel:
"Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du
vill följa med"
Författare:
Johanna Nilsson
Varför valde du boken?
För lite mer än ett år sedan, stod 16-åriga jag i
Akademibokhandeln och höll den här boken med ett fast grepp. Jag gick då
fortfarande i 9:an och var sinnesjukt trött på högstadiet, då jag kände mig
ensam och missförstådd, (som man som 16-åring kan göra). Visst, någon månad
tidigare hade mitt psykiska mående varit betydligt värre, men jag var
definitivt fortfarande inne i (vad vuxna kallar) en s.k. "mörk
period". En så pass mörk period, att trots romanens titel, skulle den bara
finnas i min bokhylla. I bokhyllan förblev den bortglömd och när jag började
gymnasiet kändes boken inte särskilt lockande längre. Av en ren slump återfann
jag nyligen romanen och bestämde mig helt enkelt bara för att läsa den.
Berätta om något som var särskilt bra eller dåligt med
boken: När man läser på baksidan eller ens titeln, tänker man kanske att detta
kommer vara en vråldeprimerande bok. Typ att om man inte är självmordsbenägen
innan man läst romanen, så kommer man definitivt vara det efteråt. Men nej. Romanen
diskuterar skickligt hur mycket man ska få bestämma över sitt eget liv, kanske
framförallt hur man ska få avsluta det. För äldre och sjuka, pratas det idag
mycket om dödshjälp, men aldrig om vilka alternativ som finns för yngre (om det
ens ska finnas alternativ). I "Om hundra dagar ska jag dö så satans
vackert att du vill följa med", får man följa hur de två huvudkaraktärerna
just tar ställning till vad som är rätt respektive fel när det kommer till att
avsluta sitt liv.
Försök att komma på något som boken påminner om - en
film, annan bok, tv-serie, något som hänt dig... vad som helst!
Romanen påminner kanske lite om "Paper Towns"
av John Green, när det gäller de kryptiska ledtrådar som den mystiska
"jag-har-det-svårt"-karaktären (Margo i "Paper Towns",
Ikaros i "Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa
med") lämnar efter sig. Dock i
"Paper Towns", hintar Margo med viss klass till Quentin med sina väl
uttänkta ledtrådar, såsom utdrag ur Walt Whitman-samlingar och liknande, medan i
"Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med",
får huvudkaraktärerna blott nöja sig med Ikaros deppiga blogg.
