Blue ska spendera sommaren hos sin farmor. Det är egentligen en normal sommarplan för en elvaåring. Men det verkar som att hans pappa kanske inte tänker komma tillbaka. Över Blues släkt vilar en förtrollning. Hälften av dem har välsignats med ett storslaget öde och den andra hälften med ett olycklig. Tyvärr tillhör Blue den andra halvan. Han kan inte vinna, och skulle han vara på väg att segra så stoppar ödet honom brutalt. De innebär alltid ett besök till akuten för att sy minst tjugo stygn. Stämningen i farmors hus är knasig. Hela släkten är samlad, för snart ska en blodröd måne hänga över Okefenokee-träsket. Det sägs att en storslaget livsöde ska tilldelas den som kan ta sig till en ö i mitten av träsketoch vidröra Munch, den gyllene krokodilen. Men bara den natten vart tvåhundrade år då månen är blodröd.
Till det pyttelilla samhället vid träskets rand flyttar också en flicka in i grannhuset. Hon vill inget hellre än att bli en hjälte. Och vad bättre sätt än att hjälpa Blue att bli kvitt sin förbannelse
Finns det något som Blue och Tumble kan göra för att ändra ödet? Om det innebär en gyllene krokodil så är Blue inte intresserad. Men Tumble låter sig inte hindras av sådana petitesser...
Det här är en fin högläsningsbok för klasser, tycker jag. Den är rolig och har världens mest spännande miljö. Det är en blandning av utvecklingsroman och magisk realism. Jag hade hela tiden trevligt, för jag gillar hur huvudpersonernas problem och inre skildras. Men jag trodde att mycket mer av boken skulle utspela sig i träsket på jakt efter Munch. Särskilt med tanke på framsidan (som jag för övrigt älskar!). Så den är lite mer ” barn växer genom nya relation och situationer” än den är ett magifyllt äventyr. Men jag gillar finalen, hade bara önskat lite mer av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar