Nina och snöleoparden och Nina börjar skolan

Nina och snöleoparden och Nina börjar skolan är skrivna av Emi Gunér och illustrerade av Loka Kanarp. Nina och snöleoparden är den första boken och här är Nina fyra år och går i förskolan. Vi får följa henne under ett års tid och veta hur det är att sova över hos en kompis för första gången ensam och fundera över varför man inte kan fylla år när man vill. Och ibland blir det riktigt jobbigt som när Nina tappar bort sitt älskade snöleopardgosedjur eller när hon skadar foten på cykeln.

I Nina börjar skolan följer vi Nina under hennes termin i förskoleklass och att börja skolan är väldigt spännande men också läskigt. Man får nya kompisar, fast ibland är de också dumma. Nina tycker skolans toaletter är äckliga och så har hon ibland svårt att koncentrera sig när läraren ska prata. Fast ofta är det roligt med alla kompisar och allt spännande man får lära sig tycker Nina.

Böckerna om Nina passar perfekt för högläsning från cirka 4 år eller för att läsa själv för lite äldre barn. Det finns även två delar till om Nina, Nina och Jim - hemlisar och kompisar och Ninas sommarlov.

Lägret

Hannah är en vanlig högstadietjej. Inte superpopulär och inte utanför. Någonstans mittemellan i hierarkin gör hon det hon kan för att inte verka töntig, eller för intresserad av vad lärare säger. Det kan vara socialt stressande ibland. Men hon tycker att hon gör jobbet ganska bra. Den senaste tiden har hon velat lära sig spela gitarr. Men det har än så länge mest varit prat. Men något av det viktigaste i Hannahs liv är hennes kompis Emil. De brukar göra allt tillsammans. Men den här våren på högstadiet har han blivit mer tystlåten och typ arg. När han berättar att han ska åka på ett konfirmationsläger med musiktema under sommaren vill Hannah följa med. Hon vill lära sig spela gitarr, och det här är ju en jättebra chans. Och så kanske hon kan lappa ihop relationen med Emil.
Men lägret blir inte alls som hon tänkt sig. Hannah brukar ju vara cool och blasé. Men alla är så entusiastiska och verkar skapa en gemenskap direkt. Hannah blir helt osäker på hur hon ska bete sig. Och så tror hon ju inte på Gud. Hon åkte ju mest för musiken. En kväll berättar en ungdomsledare att lägergården länge har varit ett ställe dit kristna ungdomar åkt. Dit skickades de som hade svårt att tro. Men det bodde en ondska i skogen, som vill åt de som är svaga i tron. Hannah kan uppskatta en god spökhistoria men hon blir mer och mer uppskrämd när det visar sig att hon går i sömnen, rakt in i skogen natt efter natt. Och skogens blodiga historia blir skrämmande verklig en natt...

Jag är ett stort Lena Ollmark-fan! Hennes serie om Firnbarnen (Inmurade, Brännmärkta och Frostbitna) är helt sjuk. På ett bra sätt. Inmurade är den bästa skräckberättelse jag läst. Lägret innehåller en riktigt bra spökhistoria, men den är nog snarare än thriller. Den handlar om hur Hannah blir mer och mer säker på att hon inte är den hon trodde sig vara, att det kanske är hon som bär på ondskan.

Högläsning för 5+

Trollkarlens hatt

En av mina favoritgrejer med att vara förälder är att läsa om böcker med barnen som jag älskar. 

EN trollkarl flyger genom rymden för att leta efter Kungsrubinen men under jakten tappar han sin hatt ner i Mumindalen. Den hamnar så småningom hos familjen som ovetandes om kraften använder den som både gömställe och papperskorg. Den gör Muminfamiljen  och deras många adoptivsniffar och sura Bisamråttor till centrum för en mängd äventyr.

Trollkarlens hatt är inte den första muminboken, men en perfekt ingång. Den lyckas blanda humor och spänning med fantastiska mijlöbeskrivningar. Du är inte medveten om dem men Tove Jansson språkmålar upp färger, humör och stämningar utan att man märker det. Hennes språk och träffsäkra karaktärer gör dem tidlösa, ålderslösa, underbara.

Läs med hela släkten, vettja!

Det gör alldeles utmärkt att prata om rott och straff med små barn. Den pacifistiska paddan Gordon som är polischef brottas med de stora frågorna. Hur ska man göra när någon är dum mot någon annan. Ska de bestraffas då? Någon stjäl nötter från de andra djuren i skogen. och det är ju fel. Gordon är en poliskommissarie på väg in i pensionsåldern. Men han träffar en liten mus som drömmer om att lösa brott. Det passar också bra att hon är snabb, pigg och ung. Men kan hon läsa? I maklig takt löser de omaka paret ett mysterier och tar upp stora frågor. Kanske en bok att ha i förskolan och diskutera med barnen. I Bladen Brinner-podden beskriver författaren Ulf Nilsson så fint hur han gillar att skriva om djur, och ge dem mänsklighet och medkänsla.

Det var en härlig överraskning att upptäcka att det går att skriva kortfattat, lättläst och ändå riktig riktigt spännande. Främst är väl böckerna för lågstadiebarn som läser själv men vi har haft spännande stunder jag och min sexåring (som under större delen av serie ett (Jakten på Jack) och serie två (Spådomen om Jack) var fem år. De blir ganska rysligt mot slutet, men inte superskräck - bara skarpt läge för huvudpersonen. Och det kan ju förskolebarn tycka är svettigt.

Jack har bott på barnhem men återförenas med sin faster i Stockholm som är mekaniker i Gamla stan. Det visar sig att Jack är den första människa på fyrahundra år som behärskar magi. och därför vill Stockholms oknytt och monster oskadliggöra honom. Jack försöker samtidigt ta reda på vad som hände hans föräldrar när han var bebis. Lever de kanske fortfarande?

Roald Dahl är rå och rolig, han jobbar inte med nyanser utan gör bortskämda ungar och skurkar riktigt osympatiska. De goda har inte särskilt många fel, men det får vara honom förlåtet. För det är så gott att kliva in i chokladfabriken och uppleva allt som ett barn eller en barnslig vuxen någonsin skulle kunna drömma om. jag längtar efter att läsa Häxorna för mina barn, men väntar nog till de är minst 9. De behöver ju inte blir rädda för att bli uppätna riktigt än. Men det var en otroligt stark högläsningsupplevelse för mig. Ibland känner jag att det är klurigt att högläsa humorböcker, för roligheter handlar mycket om referenser och kunskap om hur världen egentligen är och oftast uppfattas. Humorn ligger ju ofta i att det överdrivs och drivs med i humorböcker. Vi försökte med SVJ och förstod ju vad som hände. Men alla långa konversationer om olika nationaliteter var för kluriga. Men den här funkade bra att börja med!

Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse

Morrigan Crow lever ett bedrövligt liv. Inte nog med att en förbannelse förutsäger att hon ska dö på sin elfte födelsedag. Hon beskylls dessutom för allt dåligt som händer.
-kökskatten dör - alla tror att det är Morrigans fel
-en vaniljsås blir misslyckad - skyll på Morrigan
-en farlig brand utbryter - gissa vem som får skulden!

Det är som att Morrigan väntar på att livet ska börja, (eller ja, sluta). Hon har inga vänner och går inte i skolan. Inte heller hennes familj verkar bry sig om henne. Morrigans pappa är en framstående man i hemstaden Jackalfax och tänker bara på sitt anseende. För att det ska se bra ut i medierna får Morrigan följa med till en ceremoni. Där får elever som är extra intelligenta eller skickliga på något chansen att börja på fina och speciella skolor.

Det känns som salt i såren att få se andra barn glädjas över sin spännande framtid. Men hela Morrigans liv förändras när hon får ett erbjudande att börja på Wundersamfundet i Nevermoor. Det är en skola som hon aldrig hört om i en stad som inte finns? Sponsorn hjälper med buller och bång henne till det magiska hotellet han äger och det blir hennes hem. Ändå tills det visar sig att för att få utbilda sig i Wundersamfundet måste man klara fyra prov. Med livet i behåll...

Jag kan varmt rekommendera den här boken! Det är sprudlande fantasy, en färgglad värld, roliga karaktärer och Morrigan ställs inför spännande utmaningar. Om du gillar Harry Potter så är Morrigan Crow sin alldeles egna värld, men lika härlig att uppslukas av.

Hösten 2018 kommer andra Nevermoor-delen Wundersmith på engelska och jag tänker verkligen fortsätta läsa. Hoppas att Jennifer Townsend gör en trilogi, eller varför inte fler?