Dockspelaren

Merimée, hennes syster Valetta och deras höggravida mamma är på flykt. Utan pengar har de ingenstans att bo. Då, som en skänk från ovan, kommer ett brev från en okänd släkting, Olga Saks, som äger ett hotell, Hotell Terminus, där de gärna får bo gratis. Nu blir livet helt annorlunda. Merimée börjar i skolan och får genast vänner (något hon inte haft tidigare). Var har de hamnat egentligen? Men medan Valetta börjar se konstiga saker, en korridor som bara växer, man hör röster från ventilationstrumman mm, så vill Merimée bara njuta av livet. Men något är fel, någon vill tydligen åt bebisen i mammas mage. Valetta tar med Merimée in genom hemliga gångar där de via magiska speglar, speglar vars yta känns som hud, kan se in i alla rum i hotellet, tom in i klassrummet. Och de förstår inte hur de kan se detta, eller vem som har byggt dessa hemliga gångar. Nu blir allt konstigare och obehagligare, Merimée kan ibland tycka att tiden liksom fryses, det uppstår som en glipa i tiden. Och vem är Dockspelaren?

Mårten Sandén har skrivit en riktigt spännande, otäck bok. Jag sträckläste den en förmiddag, omöjlig att lägga ifrån sig. Även om allt ordnar upp sig och slutar lyckligt så lämnas man med en verkligt obehaglig känsla, och det dröjer nog innan man vågar utforska hotellkorridorer...

S. 80, 124, 143, 167

Slutstation

Den här boken utspelas i Köpenhamns underjord. Det är Villy, vars pappa jobbar med den nya tunnelbanan under staden, och hans kompis Tim som bestämt sig för att smyga ner i underjorden och spraya graffiti i den nya tunnelbanestationen som snart ska invigas. Villy snor pappas nycklar och en natt smyger de iväg. Men Tim har med sig en kille till, Rune, som är en översittare och Villy gillar honom inte alls. De vandrar i underjorden, följer en karta som till slut inte stämmer med verkligheten, det blir allt läskigare och stämningen mellan killarna blir mer och mer spänd. Hur ska de hitta rätt när kartan inte stämmer? Till slut kommer de till en station, men den är ju gammal och dammig, inte ny och oanvänd. Och så kommer det ett tåg...

Emil Landgreen har skrivit en snabbläst, riktigt kuslig bok. Första delen i serien "Myter om mörkret".

Louisianas väg hem

Det här är Louisianas historia om när hennes farmor en dag kom och sa att nu måste de ge sig iväg. Louisiana, som är 12 år, föräldrarna är döda, förstår inte varför, men reser gör de. Farmor kör, bensinen tar slut, de liftar och kommer vidare. Då får farmor hiskelig tandvärk vilket gör att Louisiana sätter sig bakom ratten och kör. Hon måste ju hitta en tandläkare. De lyckas med det och farmors alla tänder måste dras ut. Nu när hon är tandlös är det Louisiana som måste prata och sköta alla kontakter. De lyckas prata sig in på ett motell för sova en natt men sen är pengarna slut. Då föser farmor fram Louisiana och säger att hon kan sjunga, och då får hon göra det i kyrkan mot lite pengar. Louisiana blir vän med en pojke, Burke Allen. Men när Louisiana kommer tillbaka till rummet är farmor borta. Hon hittar ett brev där farmor förklarar att hon inte alls är hennes farmor, utan att hon hittade Louisiana övergiven som nyfödd och tog hand om henne och lurade myndigheterna. Vem är då egentligen Louisiana och vart ska hon ta vägen nu? Hon flyr ut i skogen, men hittas av Burkes familj. Nu måste Louisiana försöka komma underfund med vem hon är och vart hon ska ta vägen i livet.

En resa både bokstavligt med bil, men också en inre resa för att förstå vem man är. Kate DiCamillo är en suverän berättare.