Ingenting och allting - en ny Förr eller senare exploderar jag?

Madeleine har aldrig varit utanför sitt hus. Hela hennes artonåriga liv har mamma och sköterskan Carla skyddat henne från världen utanför. Hon har en ovanlig sjukdom, bubble baby disease som gör henne allergisk mot nästan vad som helst.
Men hon är van vid att leva isolerat, med sina böcker, sin digitala skolgång och sin mammas kärlek. Hon är lycklig, för hon längtar inte efter mer än det hon har.

Men en dag flyttar en familj in i huset mittemot och Madeleine kan inte slita blicken från killen som är i hennes ålder. Han heter Oliver och gravitation verkar inte påverka honom som den gör alla andra. Visst, hon har ju aldrig träffat andra barn eller ungdomar men hon vet ändå att han inte är ovanlig. Madeleine och Oliver ser varandra genom fönstret och båda vill veta mer om den andre.

Snart chattar de varje natt och allt eftersom vänskapen mellan dem växer, ökar också längtan efter att träffas på riktigt.

Madeleine vet att hon aldrig skulle få lov att utsätta sig för risken att träffa Olly personligen. Därför går hon till Carla, som är hennes sjuksköterska men också bästa vän. Mötena med Olly blir det bästa hon någonsin varit med om.

Det är svårt att lägga ner Ingenting och alltid när man väl börjat läsa! Det är så spännande att följa huvudpersonernas växande relation och hur Maddy utvecklas som person. När hon börjar intressera sig och längta efter världen utanför så bubblar det upp en hel del smärta över vad livet kan vara och vad det inte är. Och det skildras både roligt och spännande!

Oktober är den kallaste månaden

Det ringer på dörren och när Vega öppnar står där en polis. Han frågar ifall hennes mamma är hemma. Det är inte det enda han vill veta men Vega svarar undvikande eller inte alls på allt. Framför allt när han börjar förhöra sig om hennes bror, Jakob. Hon säger att hon inte minns när hon såg honom senast. Det är inte sant. Vega minns alltför väl men det som hände sist hon hade kontakt med Jakob är inget hon vill att någon ska få veta.

Vega är 16 år och har höstlov. Hon bor med sin mamma i utkanten av Varvet, en by långt ute på landsbygden någonstans i kanten av skogen. Det är ruggigt, mörkt och blött denna höst. De närmaste dagarna ska hon ägna åt att leta reda på Jakob. Han svarar inte i sin mobil och hon har inte hört av honom alls sedan de båda var med om något riktigt otäckt. För mindre än en vecka sedan följde Vega med Jakob när han skulle leverera hembränd sprit åt deras morbror Dan. Det var då allt blev så hemskt.
   Efter att polisen stuckit bestämmer sig Vega för två saker. Dels ska hon ta reda på sin bror och dels ska hon försöka ta reda på mer om det där som hände förra torsdagen. Vem som är inblandad, hur, varför... Snart inser läsaren att det här inte är ett ställe där man ska vara så nyfiken. Många har saker de vill dölja. De kan bli arga.

Oktober är den kallaste månaden av Christoffer Carlsson är en tät, klaustrofobisk thriller med ett par överraskande vändningar och mycket spänning. Den innehåller en del sex och våld så ungefär från 15 och uppåt ska man nog vara för att läsa tänker jag. Författaren bor i Stockholm och är även kriminolog. Tidigare har han skrivit bl.a. deckare för vuxna.

I bergets hjärta

Sonja Årberg Lopez är 12 år. Hon bor med sin mamma, pappan dog redan innan Sonja föddes (han var ganska gammal). Nu har Sonja fått ett brev från sin farfar som hon aldrig träffat, han är jättegammal och vill träffa henne innan han dör. Efter flera tåg- och bussbyten stiger Sonja av i en stad hon inte känner, men busschauffören säger att bussen till Årbergsholm (som är herrgården där farfar bor) går där borta vid den gamla stationen. Där ser hon en ung kvinna, denna kvinna är höggravid och ger Sonja en biljett och pekar på andra sidan stationshuset. Där står bara ett gammalt ångtåg. Sonja kliver ombord, men det känns som om hon är ensam på tåget. Så rullar de iväg och efter en stund saktar tåget in vid ett gammalt torp, där ser Sonja en ung kvinna med ett barn i famnen, kvinnan tar farväl av en man som hoppar på tåget. Men... Det såg precis ut som samma kvinna som gav Sonja biljetten utanför stationen! Det kan väl inte vara möjligt?! Till slut är tåget framme, och Sonja hämtas upp av sin halvfarbror Carl. En riktigt otrevlig man. De kommer fram till Årbergsholm, Carl säger till henne att inte bråka utan vara tyst och göra som han säger. Sonja får träffa Carls son Seth (hennes kusin), som är drabbad av en otäck muskelsjukdom och hoppar fram på kryckor. Seth kan hon prata med och hon ber honom följa med henne tillbaka till stationen så hon kan åka hem, hon vill absolut inte stanna på Årbergsholm. Stationen? säger Seth. Det har inte gått tåg hit på många, många år. Och farfar är så gammal och skröplig att han absolut inte har kunnat skriva något brev. Varför är egentligen Sonja på Årbergsholm? Vem har skrivit brevet till henne? Och varför är det en massa människor från gruvbolag på Årbergsholm? Har det något att göra med Årberget och legenden om vad som kan finnas längst in i berget ?

Mårten Sandén har skrivit många bra böcker. Petrini-deckarna t ex. Det här är en magisk, spännande bok som jag sträckläste, man måste verkligen få veta hur allt hänger ihop. Boken känns nästan som en film, jag tänkte på Harry Potter i början när Sonja for iväg med ångloket. Och det finns fler scener i boken som jag verkligen kunde se framför mig. Rekommenderas varmt!!

Tårar i havet - ny ungdomsbok om en okänd fartygskatastrof i slutet av andra världskriget

Ruta Sepetys har tidigare skrivit bl.a. den fantastiska boken Strimmor av hopp om Lina från Litauen som år 1941 deporteras till ett av Stalins fruktansvärda arbetsläger. Det talas ju mycket om det fasansfulla mänskliga lidandet i Hitlers koncentrationsläger men att Stalin förföljde bl.a. de baltiska befolkningarna med liknande metoder är inte lika känt.

Nu tar Sepetys tag i ännu en mindre omtalad katastrof som skedde i andra världskrigets slutskede. I Tårar i havet berättar hon om något som kallats "historiens största fartygskatastrof". Bara 15 mil från den svenska kusten sänkte sovjetiska ubåtar fyra tyska fartyg som evakuerade människor ur krigszonen i norra Tyskland. Den här boken handlar om några personer som kom att befinna sig på det största fartyget, Wilhelm Gustloff. De träffas under den kaotiska flykten genom landet, alla på väg åt samma håll. Alla bär de på hemligheter. Det är Florian som har granatsplitter i sidan; Joana - litauisk sjuksköterska, den polska 15-åringen Emilia samt Alfred, tysk soldat som kallats in i krigets slutskede och tjänstgör i hamnen som de andra tre är på väg till. Boken berättas ur de fyra olika personernas perspektiv växelvis i olika korta kapitel.

I bokens inledning gömmer sig Emilia för ryska soldater i en potatiskällare i skogen. När hon attackeras av en ensam ryss dyker Florian upp och räddar henne. Då Florian försöker lämna Emilia förföljer hon honom. Hon vet inte vad hon ska ta sig till - hon har ju ingen annan. Dessa två stöter på ett annat sällskap som också försöker ta sig till kusten för att nå fartygen som ska få dem ur detta krigshelvete. Det är Joana, en gammal skomakare som de kallar "poeten", en liten 6-årig vilsekommen pojke samt en storväxt, burdus tyska. De sovjetiska trupperna rycker allt närmare och folk flyr allt mer desperat. Kommer de alla att kunna komma ombord något fartyg som ska rädda dem ur detta? Evakueringen kallas Operation Hannibal och är ett gigantiskt försök att förflytta tusentals människor. Dessutom: hur mycket kan man dölja för människor som man färdas så tätt inpå?

Boken är gripande, rasande skickligt skriven och oavbrutet spännande! Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa.

Tvillingarna Tempelton får en idé

Det är populärt med tvillingar - till och med tvillingar med efternamn som börjar på T. Tänk bara på den spännande, roliga berättelsen om  Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P Jones eller humorböckerna om Tvillingarna Tapper som bor på Manhattan. Men inte nog med detta! Nu kommer även den riktigt underhållande historien Tvillingarna Tempelton får en idé av Ellis Weiner. Det här är den där typen av bok som inte riktigt går att beskriva. Själva historien är enkel: 12-åriga John och Abigail bor med sin pappa som är uppfinnare (mamma är död). De flyttar till ett nytt ställe där det visar sig att en före detta student till deras pappa professorn anser att en av uppfinningarna egentligen är hans. För att få professorn att erkänna detta så kidnappar han tvillingarna plus deras hund. Detta är i och för sig spännande. Det som VERKLIGEN gör den här boken är dock hur den är skriven. Om man gillar den här typen av humor (vilket jag gör) och uppskattar att författaren kommer in och förklarar och kommenterar handlingen och vänder sig till dig som läser med uppmaningar och förklaringar så kommer man att skratta, det kan jag lova :-) Ta bara inledningen som exempel. Så här börjar boken:

PROLOG:
Det börjar
Slut

Sammanfattande frågor
1. Tyckte du om prologen
2. Tror du att det spelar någon roll för mig om du gjorde det?

Boken fortsätter i samma dråpliga stil och är en sann njutning att läsa! Prova!

Poppy Pym & Faraos förbannelse

Just nu känns det som om det kommer många böcker på temat Harry Potter. Barnhemsbarn, börjar på skola där de upptäcker sina förmågor etc. Jag har precis läst boken om Poppy Pym, skriven av Laura Wood, och även om jag tänkte på Harry Potter flera gånger så är det här en bok som tål att läsas ändå, den var både rolig och spännande. Poppy Pym blev som baby lämnad till en cirkus. Ingen vet något om hennes föräldrar, men alla tog mycket väl hand om henne och cirkusen blir hennes hem, som hon älskar. Så en dag när hon är 11-12 år kommer cirkusdirektören och pratar med Poppy, det är dags för henne att börja skolan, hon har ju aldrig gått i skola förut. Poppy vill inte alls lämna cirkusen och tryggheten där, men hon har inget val. Hon får börja på Sankt Smithens's internatskola. Där finns det fyra elevhem att välja mellan, och om man inte sköter sig delas det ut minuspoäng till elevhemmet man bor på (!). Det är lite tufft, men hon får i alla fall två kompisar, Ingrid och Kip. Poppy har läst många detektivhistorier och älskar mysterier. Nu skall det komma en utställning till skolan, det är flera mycket värdefulla och unika föremål från det gamla Egypten. En mumie, en glänsande rubin mm. Det sägs också att denna rubin för med sig en förbannelse, den familj som har ägt rubinen har råkat ut för många otäcka händelser, död och andra katastrofer. Poppy tycker detta är jättespännande, tänk om det faktiskt är sant det där med förbannelsen. Och visst händer det mystiska saker på skolan, och jag kan väl avslöja att Poppy får användning för allt sitt akrobatiska kunnande...

Så vill man läsa en rolig, lite hurtig bok i Harry Potter-stil skall man läsa den här. Kul med en stark tjej i huvudrollen!

Den blomstertid nu kommer

Tonåringarna Fred, Wahid och Tarzan vill enkelt och snabbt få tag på pengar. De rånar sin lokala mataffär med en låtsaspistol när alla andra är på skolavslutning. 
Det är bra att Fred är med, för han är under femton år och kan inte bli straffad. Men inget går som det var tänkt. Butiken har ett larm och polisen är på väg. Utan pengar kastar sig de tre killarna in i bilen. Tarzan håller farlig fart och krockar till slut. Fred och Wahid lämnar den skadade föraren och flyr planlöst in i skogen. 
Fred vill inget hellre än att den här hemska dagen ska gå över och allt bli som vanligt. Men Wahid är desperat och för dem längre och längre bort från normalt. Bara en kort stund efter bilkraschen och det misslyckade rånet har de även stulit en bil, och där sitter en liten flicka. 
Vad ska Fred göra nu?
Att råna en affär med en låtsaspistol är farligt, men att kidnappa ett barn är något riktigt förfärligt.

Den blomstertid nu kommer av Marie-Chantal Long är skriven ut Freds perspektiv. Med korta direkta meningar kastas man rätt in i handlingen och Freds upplevelse. Jag tror att den är skriven så för att en ovan läsare lätt ska komma in i texten. Men jag tror att det skulle bli en bättre bok med mer fördjupade karaktärer. Det är synd Wahid är så enkelt porträtterad. Han har en komplicerad historia och allvarlig livssituation och den hade behövt fördjupas och förlängas på något sätt.
Men det snabba tempot, samvetskvalen och slutet gör boken läsvärd, särskilt för vissa unga läsare som har svårt att komma in i böcker.