Kanske är det allt du behöver veta

Den svenska titeln Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart är både lockande och bra på denna berättelse full av mysterier och hemligheter. Jag tycker också mycket om den engelska: We were liars. Boken handlar om Cadence Sinclair, hennes familj, hennes kusiner och vad som egentligen hände den där sommaren då hon var 15 år.

Släkten Sinclair är fin. De har anor, traditioner och pengar. De äger även en ö (Beechwood) utanför nordostkusten på USA där familjen har olika hus men särskilt farmor och farfars stora, tornprydda Clairmont. Cadence har tillbringat alla sina somrar där. Då hon var åtta började även jämngamla Gat bli ett självklart inslag. Han är son till hennes mosters nya sambo. Gat blir hennes allra bästa vän, så nära så att de nästan är som en person. Ihop med de två kusinerna Johnny och Mirren bildar Cadence och Gat ett litet gäng som familjen kallar "lögnarna".

Sommaren då Cadence är 15 år kommer Gat till ön som vanligt. Hon inser plötsligt att han inte bara är hennes bästa vän och själsfrände - hon är förälskad i honom. Gat berättar att han har en flickvän så Cadence säger inget om sina känslor. En eftermiddag sitter de tillsammans på vinden och ska sortera böcker som hennes pappa lämnat kvar när han övergav familjen. Plötsligt kysser de varandra. Farfar kommer in och avbryter. Det kommer hon ihåg. Men vad hände mer?

Det enda Cadence två år senare minns är hur hon simmar ensam på kvällen och är nära att drunkna, att hon efter återupplivningsförsök transporteras till sjukhus så kall att hon aldrig tror att hon ska bli varm igen. Efter månader där släpps hon ut men hon är inte helt återställd. Hon drabbas av plötsliga migränattacker och har minnesluckor. Vad hände? Varför var hon ensam? Varför hörde aldrig Gat av sig igen? Efter en sommar i Europa med pappa lyckas hon året därpå då hon är 17 övertyga sin mamma att hon klarar av att åka till Beechwood igen. Nu tänker hon konfrontera alla. Varför vill ingen säga vad som hände?

En fruktansvärt spännande bok som delvis är skriven med en lite annorlunda, förtätad berättarteknik. Jag tycker mycket om den tekniken, om miljöbeskrivningarna som gör att man verkligen ser händelserna framför sig och framför allt de skickliga karaktärsbeskrivningarna. Missa inte den här boken ifall du gillar bra ungdomsromaner, helt enkelt.

Röda spår

Utsidan på Röda spår av Katarina Genar är verkligen både mystisk och lockande. Ett tornrum lyser i det gamla huset på bilden och spöket av en flicka svävar framför. Det där passar historien som finns i boken riktigt bra.

Röda spår är en sommarberättelse. Samuels båda bästisar ska sticka iväg och segla ihop med den enas familj och Samuel ska bara vara hemma. Så skolavslutningen känns lite dyster. Mamma måste jobba på sjukhuset hela sommaren och pappa  håller på med något projekt där det enda han egentligen behöver är lugn och ro och en dator. I mataffären hittar Samuel en lapp där det står att man kan hyra det gamla konstnärshemmet Lunabo som ligger i skogen vid en vacker sjö. Efter lite diskussion hemma blir det så att Samuel och pappa åker dit själva en vecka.

Närmaste by heter lustigt nog Rädslan och är verkligen ödslig. Inte en människa syns till när de kör förbi och framför allt inga barn. Pappa lämnar Samuel vid huset och kör tillbaka för att handla mat. När Samuel går in i huset så undersöker han det för sig själv. Han går upp för den knarrande trappan och ser en svart dörr som leder till tornrummet. Den är låst...

Ja, det hela blir inte mindre läskigt av att där finns en text i kursiv stil innan berättelsen börjar (en slags prolog) som handlar om en flicka som rusar ut från ett hus ner till en sjö. Hennes händer är alldeles röda. Efter den inledningen väntar man bara på att få veta mer om den där flickan som bodde i huset långt innan Samuel kommer dit och på hur han ska få höra talas om henne.

En fin liten sommarrysare, helt enkelt, de ca 100 sidorna flyter på lätt och man vill inte sluta läsa.

Nidstången

Åsa Larsson är ju känd för sina vuxendeckare, men nu har hon tillsammans med Ingela Korsell börjat skriva en fantasy-serie för unga. Serien heter "Pax" och första boken heter Nidstången. Det börjar riktigt bra och spännande, man kan inte släppa boken. Den handlar om två bröder, Alrik och Viggo, två killar som inte haft det helt lätt i livet. Mamma dricker så killarna flyttar runt och bor i olika hem. Nu ska de bo hos Laylah och Anders i Mariefred. Det börjar inte bra, Viggo råkar i slagsmål meddetsamma på skolgården och i sin ilska krossar Alrik glasrutor till ett växthus. Då kommer en man, Magnar, ut och lugnar Alrik. Magnar och hans syster Estrid sköter det här växthuset, orangeriet. Det visar sig att Magnar och Estrid är bekanta med Laylah och Anders och man bestämmer att killarna skall få arbeta i växthuset som "straff". Men det finns en baktanke med det. Magnar och Estrid vaktar också över ett gammalt bibliotek, och de ser att det är något speciellt med bröderna. De är t ex tvåhänta och de har varsitt smycke i form av en korpvinge om halsen. Magnar och Estrid är nämligen väktare av det här biblioteket, och det verkar som om mörka krafter försöker komma åt kunskapen och kraften i biblioteket. Kan Viggo och Alrik vara de som kan rädda biblioteket, som det stod i Estrids profetia? Men först måste bröderna testas. De får i uppdrag att städa i biblioteket, men får stränga förmaningar att absolut inte damma böckerna på en speciell hylla, vilket de givetvis gör. Viggo tar ut en svart gammal bok, den är glödhet så han slänger den på golvet och boken öppnas. "Men sedan blir det alldeles svart i rummet. Kolmörkt. Som i en säck. Fotogenlamporna syns inte. Alrik får upp ficklampan. Men det hjälper inte att han tänder den. Ficklampans ljusstråle syns inte. Det går inte ens att se handen framför sig, så kompakt beckmörkt är det."

Som sagt en riktigt spännande bladvändare. Och boken är häftigt illustrerad av Henrik Jonsson. Del två har också kommit ut, den heter Grimmen.

Stranden där fladdermössen dör

Nu så här i höstmörkret kan det vara läge att transportera sig tillbaka till sommaren med hjälp av en bok, eller hur? Stranden där fladdermössen dör av Jesper Tillberg funkar riktigt bra där tycker jag :-)

Robin, 13 år, bor ensam med sin pappa i Uppsala. Mamma dog för några år sedan. Hennes pappa håller på med forskning av lite ovanligare slag: han är expert på fladdermöss. Nu börjar det komma in rapporter om mystisk fladdermusdöd från Fårö. Pappa får i uppdrag att resa dit och sätta upp en forskningsstation för att försöka ta reda på vad det är som de dör av. Eftersom Robin är ledig från skolan och skulle jobba lite på hans labb passar det dessutom extra bra. De hyr fyrmästarens ödsliga stuga och börjar samla in döda djur för att undersöka.

Som tur är finns också ungdomar på ön. Ett gäng håller på med något som Robin tycker ser riktigt kul ut - de träffas nere vid stranden och surfar. Där finns även en charmig kille i hennes ålder som heter samma sak som hon. Så det kunde blivit kul. Ifall det inte varit för snygga Sandra, vill säga. Hon tycks tro att hon äger Robin-killen. Kanske hon gör det också?

Lite långsam start på sommaräventyret kanske men efter ett slag kommer man in i historien och trivs riktigt bra. Ett par hundra, hyfsat lättlästa sidor utan alltför tät textmassa.