Vi var vargar

 Liesl, Otto och Mia växer upp i Tyskland under slutet av andra världskriget. De hyllar och stöttar Hitler och tror in i det sista att Tyskland ska segra. Men nu tas alla män ut i krig, unga pojkar, halta och lytta. Så kommer brevet att deras pappa dött i strid, och ryssarna kommer allt närmare. De måste fly. Efter någon dag får de lämna farmor och farfar och när de är på väg över isen med häst och vagn faller bomberna och de skiljs från mamma. Nu får de tre försöka överleva i skogen och gömma sig för ryssarna. De lever på bär och sniglar, på att försöka stjäla ägg eller annat från gårdar. Men allt är också nerbränt och övergivet. Blir tillfångatagna, men även bland ryssarna finns det mänskliga soldater som hjälper dem att fly. Så fortsätter kampen för överlevnad. De blir vargar. Till slut får de tipset att de kan ta tåget till Litauen, med hjälpa av mammas insydda smycken lyckas de muta till sig biljetter. Efter en tid, då Mia blivit allt sjukare, får de bo hos en familj som själv mist sin lilla dotter. Här har de det bra, men måste bli litauiska för att inte ryssarna ska ta dem. Ryssarna hatar allt tyskt. Det känns som Liesl utplånar hela familjen Wolff. Men v de har inget annat val. Så en natt ser Liesl en häxa i skogen, men det är mamma! Som lyckats spåra upp dem.

Ruggigt aktuell bok i dessa dagar då människor är på flykt från Ukraina, skriven av Katrina Nannestad.

Hajtänder

Återigen en pärla skriven av Anna Woltz. Hon kan som ingen annan sätta ord på alla de känslor som kan finnas hos barn och unga. Den här boken börjar med att Atlanta, 11 år, cyklar rakt in i Finleys cykel när han tvärbromsar. Hon blir jättearg, inget får stoppa henne, hon har räknat ut på minuten hur långt hon ska cykla i timmen och inget får sinka henne. Men Finley berättar att han är på rymmen hemifrån pga att hans mamma sagt att hon tröttnat på att ha honom till son. Vi läsare förstår att Atlanta bär på något jobbigt som fått henne att göra denna vansinnescykling, och Finley får henne att berätta att mamma är cancersjuk och i morgon ska de få besked om det kommer att går bra eller ej, och Atlanta vill göra denna cykling för att bevisa för mamma att hon verkligen vill att hon ska bli frisk. Så de slår följe men efter natten inser de att det inte kommer att gå utan de tar färjan tillbaka. 

Lyckligt slut, men inte sentimentalt för det. Hajtänderna är Finley's mammas turamuletter, han har snott dem från henne som ett straff för vad hon sagt. Atlanta vill tro att tänderna kan bringa tur även om hon begriper att det inte är så.