Ingenting och allting

Tänk hur det skulle vara att mer eller mindre leva som fånge i sitt eget hus. Hur det skulle vara att leva hela sitt liv genom böcker, tv-serier och filmer. Att själv aldrig få uppleva vind i håret, få känna gräs under fötterna, bada i havet. Att aldrig få känna någon annans hud mot sin egen, aldrig möta någon annans läppar. Aldrig få någon som helst livserfarenhet annat än det som går att läsa sig till.

Sjuttonåriga Madeline lider av SCID (Severe combined immunodeficiency) som står för svår kombinerad immunbrist. Med andra ord: Madeline är i princip allergisk mot hela världen. Minsta lilla infektion eller något så enkelt som ett förkylningsvirus kan äventyra hennes liv och därför lever Madeline instängd i sitt hus. De enda hon träffar är sin mamma och sin sjuksköterska Carla. Undervisningen sker på distans och någon gång i undantagsfall får hon lov att träffa någon av sina lärare, men det är ett meck för alla som ska träffa Madeline. Först måste de tillbringa en timme i en speciell luftsluss som dödar alla bakterier. Men tack vare internet så behöver i alla fall Madeline inte känna sig totalt avskuren från omvärlden. Bara ganska mycket. Fast Madeline har liksom lärt sig att vara nöjd med sitt liv och hon klagar inte.

Men allt förändras när en ny familj flyttar in i huset bredvid. Olly är i Madelines ålder, han är svartklädd, atletisk och spännande. Deras respektive sovrumsfönster vetter mot varandra och genom sina fönster tar Madeline och Olly en första, något trevande, kontakt med varandra. Mimandet och gesterna övergår så småningom till mail- och chattkonversation och Madeline, som redan blivit förälskad i Olly, inser att hon bara måste få träffa honom på riktigt trots alla risker det innebär. För ju mer Madeline lär känna Olly, desto mer säker blir hon på att risken är värd att ta. Vad är livet värt att leva om man aldrig får uppleva kärleken?

Ingenting och allting av Nicola Yoon är pirrig och rolig och en alldeles underbar feel good-bok. Snabbläst är den också då mycket av textmassan består av chattdialoger, sms och anteckningar. Dialogerna mellan Olly och Madeline är både gulliga och roliga och kvicka. Ingenting och allting har filmatiserats och i sommar har den biopremiär i Sverige.

Miras Martin

Mira och Martin är kompisar i hemlighet. I skolan låtsas de inte om någonting - ingen hade kunnat gissa att de har så kul ihop på fritiden. De har världens bästa hemliga koja i en grop i skogen. Dit tar de med fika och hänger medan de berättar allt möjligt om allt möjligt för varandra, det är aldrig svårt att hitta saker att prata om. Det bästa är att de också kan vara tysta ihop utan att det blir det minsta konstigt. Ibland är de hemma hos varandra också. Mira är inte alls generad över att Martin får se hur fattigt hon och hennes mamma har det, deras kylskåp är alltid nästan tomt. Ingenting är konstigt med Martin. Miras skol-kompis däremot, Ina, kan knappt komma hem till Mira innan hon börjar undra, titta och fråga. Det är jättejobbigt. Dessutom är Ina sur av sig. Ibland blir det så att Mira och Ina hänger efter skolan även fast Mira inte har den minsta lust att göra det - hon klarar bara inte av hur sur Ina blir om hon inte vill eller kan träffas.

En sak som är ett litet problem i Miras liv är att alla tjejer är jättekära i Martin. Hon tänker att han kanske är så bra kompis med henne för att hon inte är det. Därför kan hon aldrig tala om för honom att han har fel. Hon är riktigt kär i honom, mer och mer inser hon det. Så vad ska hon göra? Ska hon verkligen aldrig kunna visa hur hon känner? Och hur ska hon göra med missnöjda Ina?

Miras Martin  av Anna Ehring är en charmig bok om vänskap, kärlek och relationer som alla som är eller har varit runt 9-11 år nog känner igen sig mycket i! Den handlar lite om det som jag beskrev men också om mycket annat som krånglar till livet för barn och vuxna.

Våra kemiska hjärtan - Our Chemical Hearts av Krystal Sutherland

Redo för berättelse om den första riktiga kärleken? Då är det den här boken du ska välja just nu!

I centrum finner vi Henry Page, vanlig, smart men lat kille som ska börja sista året av high school. Visst, det är nu han borde skärpa till sig och verkligen göra den där sista, extra ansträngningen för att få betygen till college. Han vet att där finns goda chanser att samla poäng om han verkligen får den där utnämningen till redaktör av skoltidningen som han förtjänar. Det ser med andra ord rätt ljust ut. Problem med kärleken är inget för honom. Han förstår inte vad kompisarna gnäller om ens. Något sådant har helt enkelt aldrig drabbat Henry. Inte än, vill säga...Så dyker en ny tjej upp i hans dramaklass. Hon stödjer sitt skadade ben på en krycka, har ovårdat, trassligt hår och är iförd märkligt stora kill-kläder. Fram till det ögonblick då han och Grace Town blir kallade till mr Hinks kontor för ett gemensamt möte finns där ingenting hos Grace som Henry ägnar en tanke åt.

Grace och Henry blir erbjudna gemensamt redaktörskap. Chocken hinner knappt lägga sig innan hon svarar nej. Han finner att han helt ologiskt blir irriterad. Här har han kämpat som en galning för att uppnå detta och så bara avfärdar hon det som ingenting. När Grace lämnar rummet rusar Henry efter. Mot bättre vetande övertalar han henne att säga ja. Hon gör det mot villkoret att hon bara ska bidra med idéer, inte skriva något. Hon skriver inte längre, säger hon.
   Förmodligen borde inte Henry ha varit så envis. Tiden som kommer blir en känslomässig berg och dalbana. För vem är egentligen Grace Town? Vem är den perfekta, urvackra flickan på hennes facebook-profil som ser ut som hon fast från ett annat liv? Varför byter man skola inför sitt senior year? Ju mer Henry lär känna gåtan Grace Town desto mer vill han veta och desto mer förälskad blir han. Men hur känner hon?

Det här är helt enkelt en fin bok med mycket starka känslor, mysterier, vitsiga repliker och charmiga karaktärer :-)

Om jag var din tjej - boktips från vår prao

Här kommer ett riktigt spännande boktips från vår prao Engla som hjälpte oss på Bjärreds bibliotek under vecka 12. Tack för det, Engla! /Annika & alla de andra

Om jag var din tjej - av Meredith Russo

Amanda Hardy har inte alltid känt sig bekväm med den hon är. Hon föddes nämligen som Andrew. Hon har också mycket dåligt samvete för att hon fick sina föräldrar att seperera och gjorde sin pappa besviken för att hon som Andrew inte var som alla andra killar. Efter ett antal operationer flyttar hon till sin pappa som hon inte har träffat på tre år. Där börjar hon också i en ny skola för att få en omstart där hon redan första dagen får många nya vänner, vilket hon inte alls är van vid. Hon är van vid att få höra nedlåtande och taskiga saker på sin gamla skola. Allt är annorlunda nu när hon är en tjej. Hon träffar också Grant, den söta killen vars kompis är intresserad av henne. Amanda trivs mycket bättre på sin nya skola. Men snart börjar hon undra om man kan vara vän med någon och bära på en så stor hemlighet. Och hur man gör med kärleken.

 Jag tyckte det var en spännande bok, men också mycket lärorik eftersom man får en inblick i hur det är att vara transsexuell. En sak som gjorde boken så bra var att man efter hand fick veta vad som hade hänt innan bokens början och inte allt på en gång. Man fick väldigt bra inblick i Amandas tankar, vilket gjorde att Amanda var den enda man riktigt litade på i boken. Miljö- och personbeskrivningarna var inte så tydliga, de hade kunnat göras bättre. Annars tyckte jag att boken var väldigt bra och jag läste den så fort jag fick chansen ända tills den tog slut.

/Engla

Galgbacken - sommarrysare av Ewa Christina Johansson

Midsommarafton... Vädret är vackert, vattnet i sjön blänker, solen skiner och hela naturen doftar sommar, ändå är inte Lykke glad. Anledningen är att hon sitter fast i en stuga som familjen har hyrt på ute på landet där hon inte har en enda kompis inom synhåll. Mobilen är dessutom dödstyst. Hur mycket hon än kollar så är det ingen, absolut ingen som vill ha tag på henne. Alla andra har väl jättekul förstås.
   Familjen förebereder kalaset och Lykke hjälper till så lite som möjligt med minimal entusiasm. Lite bättre blir det när moster Teddy kommer och har med sig en försenad födelsedagspresent. I det lilla paketet ligger en silverberlock som Lykke genast känner igen. Den har ju tillhört mormor som nu har blivit helt förvirrad och bor på hem för gamla. Där står två ord på den: "In aeternum".  Teddy har glömt vad det betyder men säger att hon tycker att Lykke är så lik mormor på olika vis att hon tycker att det är rätt att ge den till henne. Med berlocken i handen ger sig Lykke ut på en ensam promenad medan kvällen långsamt faller. Hon följer stigen mot badplatsen och går bort mot ängen med hundkex och vallmo där man tidigare under dagen lekte lekar. På kullen en bit bort står där ett utkikstorn. Hon tänker att utsikten måste vara jättefin. Backen är brantare än det såg ut som på håll men hon tar sig upp. För en kort stund leker skuggorna ett spratt med henne: ljuset som silar genom träden ned på kullen får det att se ut som att där står en galge, en sådan där som man hängde brottslingar i förr i tiden! Visst förstår hon att det är inbillning men det är ändå lite läskigt.
   Till Lykkes besvikelse är tornet fallfärdigt så det är förbjudet att gå upp i det. Man ser ändå långt från kullen. Medan hon står och låter blicken svepa över sjön, stugorna och kyrkan bär en svag vind med sig en visning. Det låter nästan som de där två orden på berlocken -"in aeternum".

Som du har förstått vid det här laget är det ingen vanlig silverberlock som Lykke har fått. Den har tillhört någon särskild, inte bara hennes mormor. Dessutom verkar den ha en egen vilja och beter sig väldigt märkligt ibland. Allt har att göra med byn där mamma bestämt att de ska hyra stuga, samma by där det hände mormor något för något år sedan då hon började bli sådär förvirrad. Vad hände? Hur hänger det ihop med berlocken? Galgen, då? Lykke kommer snart hemligheten på spåren och då blir det både spännande och ibland skrämmande!
  

Stenhjärta av Teresa Flavin

Hu! Den här boken borde jag nog inte ha läst precis innan jag skulle somna - det blev lite för mycket. Den såg ju så kort och inte särskilt skrämmande ut. Det stämde inte, det där med "inte så skrämmande" 😓😓😓

Jag har alltså läst Stenhjärta av Teresa Flavin, en liten sak på drygt 130 sidor. Den handlar om Dory, 15 år, som är på semester vid kusten av England med sina föräldrar och lillasyster. I området de besöker finns en lokal "lek" som befolkningen har ägnat sig åt hur länge som helst. Förr höll vuxna på med det, nu är det mest barn. Leken kallas "Letterboxing" och går ut på att man går runt med en karta och letar plastlådor. När man har hittat en så tar man ut en stämpel som finns i och stämplar i sitt block. Den som först har hittat alla vinner förstås. Dorys 13-åriga lillasyster Gracie tycker att det här är superkul. Det gör inte Dory. Föräldrarna tjatar på henne att inte vara en tråkmåns så trots att hon inte känner för det så deltar hon den dag då boken börjar.

Under ett försök att genskjuta Gracie lämnar Dory stigen och springer i hemlighet nerför en bergssluttning. Hon halkar, tappar fotfästet och gör sig rätt illa i knäet. Ingen kommer när hon ropar så hon försöker ta sig upp själv genom att ta tag i en stor trädrot. Då ser hon något därinne bland ormbunkarna, halvt begravet i mossan. Det är en gammal syltburk i blekgrönt glas med lock av kork, täckt av jord och sniglar. När Dory öppnar den öppnar hon samtidigt en port 150 år tillbaka i tiden!

Eftersom jag inte vill förstöra spänningen så säger jag inte mer än att detta är en rysare som först verkar vara ett vanligt äventyr men som gradvis blir alltmer ruggig...

Lättläst skräck för barn som kan sina sagor

Visst är det kul när författare skämtar med de gamla folksagorna? Ett väldigt lyckat exempel på detta under senare år är den norske författaren Björn F Rörviks drift med Bockarna Bruse. I hans bilderböcker kan bockarna råka ut för saker som en lockande ny skylt på vägen till den gamla vanliga ängen eller att där inte finns något troll att blir rädda för när de ska över bron (Bockarna Bruse på badhuset respektive Bockarna Bruse kommer igen). Nu ger bokförlaget Hegas också ut en serie omarbetade sagor - men den här gången är humorn blandad med skräck!

Författaren Wiley Blevins har ihop med illustratören Steve Cox hittills kommit ut med två böcker i serien "Lilla skräckbiblioteket". Den första sagan de gör en ny variant på är den om lilla Rödluvan - som här blir Dödluvan och vargen. Redan på sidan 5 blir den lilla söta flickan som skulle hälsa på sin mormor i skogen faktiskt uppäten! Vad som sedan sker får du själv upptäcka... de här berättelserna är nämligen väldigt korta så jag vill inte förstöra läsningen genom att avslöja för mycket. Nästa saga som skrivits om är den om den stackars flickan med de elaka styvsystrarna. Du vet, hon som inte fick gå på balen men som kom dit ändå i en förtrollad pumpa? I Askungen och vampyrprinsen kommer flickan också till festen på slottet, bara inte på det sätt som du är van vid. Inte heller prinsen är sig riktigt lik...

Som du förstår är det viktigt att läsaren känner till de "riktiga" versionerna av berättelserna för att riktigt uppskatta de här böckerna. Även om man gör det på ett ungefär så är det en fin idé att gå till biblioteket och låna dem igen. Originalversionerna finns ju kvar just därför att de är så bra :-)

Amy, Aron och anden

Här har vi Ulf Stark och Per Gustavsson i högform! En underbar bok där Anden i flaskan möter Det osynliga barnet. Sommarlovet börjar ta slut för Aron och hans kompis Amy. De tillbringar de sista sommardagarna med att leka på Amys pappas skrotfirma. Där finns bl a en gammal husvagn utan hjul där de brukar hålla till, och en skrotbil som de gör utflykter med. Så plötsligt hör de ett litet ynkligt pip nerifrån marken, precis som ett litet djur som fastnat. Men det visar sig komma från en gammal oljekanna, och från kannan hör de nu en ilsken röst som skriker Aj! De öppnar kannan men kan inte se något, men Aron stoppar den ändå i fickan. Och när mamma spelar piano därhemma nästa morgon är det faktiskt någon i kannan som visslar till pianomelodin. Amy och Aron bär med sig kannan hela tiden medan de leker och har kul, men så hör de snyftningar från kannan och anden (som det faktiskt är!) berättar att den är så ledsen för att den inte har någon vän. Då bestämmer Amy och Aron sig för att göra anden glad, de ordnar ett födelsedagskalas, och då börjar svart rök sippra ut ur kannan, snart kan de också se en  mun (som äter upp födelsedagstårtan) och ju mer de pratar med anden desto synligare blir den. Till slut berättar anden att han heter Mujo och blev inlurad i kannan av tuffandarna som var taskiga mot honom och fick honom att blekna till ett ingenting.

Det här är en fantastisk högläsningsbok som hyllar fantasins kraft. Den hyllar också vänskapen, hur Aron och Amy finns där för varandra, och hur viktigt det är att bli sedd. Jag tänker som sagt på Tove Janssons fina berättelse "Det osynliga barnet", och visst är det samma tema här, men den här boken har sina egna kvalitéer och Per Gustavssons illustrationer är helt makalöst fina. En bok man blir varm i hjärtat av att läsa. Läs den alla och ta hand om varandra!