Bokens titel:"Mordet i Eiffeltornet"
Författare:
Claude Izner
Varför valde du boken?
Jag valde denna boken, eftersom detta verkade vara en sådan avkopplande roman. En sådan bok där det inte gör så mycket om man inte hänger fullt med i handlingen eller inte, sånt som jag ofta vill läsa på sommaren. Dessutom, som den frankofil jag är, är det alltid roligt att läsa böcker som utspelar sig i Frankrike. Inte minst i Paris.
Berätta om något som var särskilt bra eller dåligt med boken:
Detta är inte en jättebra bok, men inte heller en jättedålig. "Mordet i Eiffeltornet" är inte alls ansträngande att läsa, utan är en sådan bok som kan tänkas passa sig att läsa på sommarlovet. När man läser, fantiserar man ofta sig bort i 1800-talets Paris, bland överklasstanterna och doften av nybakade croissanter. Miljöbeskrivningarna är väldigt viktiga för att boken ska hålla, vilket jag ändå tycker att den gör.
Försök att komma på något som boken påminner om - en film, annan bok, tv-serie, något som hänt dig... vad som helst!
Alla dessa lite halvsega brittiska kriminalserierna som "Morden i Midsomer", "Kommisarie Lewis" eller "Foyle's war", som i alla fall mina föräldrar ofta envisas med att kolla på, har alla liknande dramaturgi: 1. Flera oskyldiga blir mördade utan någon tydlig koppling, man kommer in på villospår och misstänker fel person/er.
2. Poliskommissarien får helt plötsligt en snilleblixt utan att berätta för någon annan i poliskåren och bestämmer sig korkat nog för att själv leta reda på mördaren. (Kom ihåg att kommissarien ofta är i 50-års åldern och inte så fysiskt stark. Han behöver därför i regel hjälp av sin polisinspektör, som ofta är ung och ser trevlig ut.)
3. Kommissariens sidekick letar så småningom reda på kommissarien och tillsammans hittar de mördaren. Mördaren tas ofta på bar gärning och poliserna får i samband med gripandet höra mördarens erkännande.
4. Allt avslutas lite glatt med att kommissarien och polisinspektören sitter på puben tillsammans och berättar töntiga "inside jokes".
På detta sätt konstrueras mer eller mindre alla kriminaldramer, av egen erfarenhet, och jag finner även likheter med hur den franska roman jag nyligen läste var konstruerad. Det är ju ett vinnande koncept många gånger, men vet inte riktigt om det även var så i detta fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar