Sommarutmaningen : Stor i käften

Nu har Tove läst och tipsat om en av Joyce Carol Oates' böcker, nämligen Stor i käften. En bok som både unga och vuxna borde läsa. Oates skriver både vuxen- och ungdomsböcker.

Varför valde du boken?

Den här boken valde jag att läsa, eftersom jag tidigare läst böcker av författaren och tycker att hon skriver väldigt bra. "Två eller tre saker jag  glömde berätta för dig" var också en bra bok, men denna var betydligt roligare att läsa.

 

Berätta om något som var särskilt bra eller dåligt med boken.

Jag har nu officiellt hittat min nya idol. Ursula Riggs- en 16-åring med realistisk syn på världen och med mycket integritet. Men det som imponerar mig mest med Riggs är att hon står emot "den tysta massan" vilket är något som inte många 16-åringar gör (av egen erfarenhet). Jag vill tro att vi är ganska lika. Men hon är definitivt mycket coolare än vad jag är.

 

Försök att komma på något som boken påminner om - en film, annan bok, tv-serie, något som hänt dig... vad som helst!

Jag har som f.d. högstadieelev mycket erfarenhet av "den tysta massan". Den förstörde på många sätt min högstadietid, men samtidigt tycker nog många att det är skönt att den finns där. Den tysta massan är så enkel. Så enkel att delta i, tycker man kanske. Man behöver själv inte ha någon åsikt, utan det räcker med att stämma in i tystnad precis som alla andra.

Utanför den tysta massan är det väldigt ensamt. Jag vet det. Jag brukar stå där. Man tycker kanske att det ska kännas bra, att man själv står upp för ens egen eller någon annans skull. Men när man själv är drabbad, är det ytterst sällan som någon är villig att ställa upp för en så som man själv sig brukar göra. Jag frågar mig själv därför ofta: "Varför är jag aldrig en del av den tysta massan?" Men då tycker jag att jag hör Jonatan Lejonhjärta röst : "Annars är man bara en liten lort".