Här har vi Ulf Stark och Per Gustavsson i högform! En underbar bok där Anden i flaskan möter Det osynliga barnet. Sommarlovet börjar ta slut för Aron och hans kompis Amy. De tillbringar de sista sommardagarna med att leka på Amys pappas skrotfirma. Där finns bl a en gammal husvagn utan hjul där de brukar hålla till, och en skrotbil som de gör utflykter med. Så plötsligt hör de ett litet ynkligt pip nerifrån marken, precis som ett litet djur som fastnat. Men det visar sig komma från en gammal oljekanna, och från kannan hör de nu en ilsken röst som skriker Aj! De öppnar kannan men kan inte se något, men Aron stoppar den ändå i fickan. Och när mamma spelar piano därhemma nästa morgon är det faktiskt någon i kannan som visslar till pianomelodin. Amy och Aron bär med sig kannan hela tiden medan de leker och har kul, men så hör de snyftningar från kannan och anden (som det faktiskt är!) berättar att den är så ledsen för att den inte har någon vän. Då bestämmer Amy och Aron sig för att göra anden glad, de ordnar ett födelsedagskalas, och då börjar svart rök sippra ut ur kannan, snart kan de också se en mun (som äter upp födelsedagstårtan) och ju mer de pratar med anden desto synligare blir den. Till slut berättar anden att han heter Mujo och blev inlurad i kannan av tuffandarna som var taskiga mot honom och fick honom att blekna till ett ingenting. Det här är en fantastisk högläsningsbok som hyllar fantasins kraft. Den hyllar också vänskapen, hur Aron och Amy finns där för varandra, och hur viktigt det är att bli sedd. Jag tänker som sagt på Tove Janssons fina berättelse "Det osynliga barnet", och visst är det samma tema här, men den här boken har sina egna kvalitéer och Per Gustavssons illustrationer är helt makalöst fina. En bok man blir varm i hjärtat av att läsa. Läs den alla och ta hand om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar