fredag 17 mars 2017

Stenhjärta av Teresa Flavin

Hu! Den här boken borde jag nog inte ha läst precis innan jag skulle somna - det blev lite för mycket. Den såg ju så kort och inte särskilt skrämmande ut. Det stämde inte, det där med "inte så skrämmande" 😓😓😓

Jag har alltså läst Stenhjärta av Teresa Flavin, en liten sak på drygt 130 sidor. Den handlar om Dory, 15 år, som är på semester vid kusten av England med sina föräldrar och lillasyster. I området de besöker finns en lokal "lek" som befolkningen har ägnat sig åt hur länge som helst. Förr höll vuxna på med det, nu är det mest barn. Leken kallas "Letterboxing" och går ut på att man går runt med en karta och letar plastlådor. När man har hittat en så tar man ut en stämpel som finns i och stämplar i sitt block. Den som först har hittat alla vinner förstås. Dorys 13-åriga lillasyster Gracie tycker att det här är superkul. Det gör inte Dory. Föräldrarna tjatar på henne att inte vara en tråkmåns så trots att hon inte känner för det så deltar hon den dag då boken börjar.

Under ett försök att genskjuta Gracie lämnar Dory stigen och springer i hemlighet nerför en bergssluttning. Hon halkar, tappar fotfästet och gör sig rätt illa i knäet. Ingen kommer när hon ropar så hon försöker ta sig upp själv genom att ta tag i en stor trädrot. Då ser hon något därinne bland ormbunkarna, halvt begravet i mossan. Det är en gammal syltburk i blekgrönt glas med lock av kork, täckt av jord och sniglar. När Dory öppnar den öppnar hon samtidigt en port 150 år tillbaka i tiden!

Eftersom jag inte vill förstöra spänningen så säger jag inte mer än att detta är en rysare som först verkar vara ett vanligt äventyr men som gradvis blir alltmer ruggig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar