onsdag 21 september 2016

I bergets hjärta

Sonja Årberg Lopez är 12 år. Hon bor med sin mamma, pappan dog redan innan Sonja föddes (han var ganska gammal). Nu har Sonja fått ett brev från sin farfar som hon aldrig träffat, han är jättegammal och vill träffa henne innan han dör. Efter flera tåg- och bussbyten stiger Sonja av i en stad hon inte känner, men busschauffören säger att bussen till Årbergsholm (som är herrgården där farfar bor) går där borta vid den gamla stationen. Där ser hon en ung kvinna, denna kvinna är höggravid och ger Sonja en biljett och pekar på andra sidan stationshuset. Där står bara ett gammalt ångtåg. Sonja kliver ombord, men det känns som om hon är ensam på tåget. Så rullar de iväg och efter en stund saktar tåget in vid ett gammalt torp, där ser Sonja en ung kvinna med ett barn i famnen, kvinnan tar farväl av en man som hoppar på tåget. Men... Det såg precis ut som samma kvinna som gav Sonja biljetten utanför stationen! Det kan väl inte vara möjligt?! Till slut är tåget framme, och Sonja hämtas upp av sin halvfarbror Carl. En riktigt otrevlig man. De kommer fram till Årbergsholm, Carl säger till henne att inte bråka utan vara tyst och göra som han säger. Sonja får träffa Carls son Seth (hennes kusin), som är drabbad av en otäck muskelsjukdom och hoppar fram på kryckor. Seth kan hon prata med och hon ber honom följa med henne tillbaka till stationen så hon kan åka hem, hon vill absolut inte stanna på Årbergsholm. Stationen? säger Seth. Det har inte gått tåg hit på många, många år. Och farfar är så gammal och skröplig att han absolut inte har kunnat skriva något brev. Varför är egentligen Sonja på Årbergsholm? Vem har skrivit brevet till henne? Och varför är det en massa människor från gruvbolag på Årbergsholm? Har det något att göra med Årberget och legenden om vad som kan finnas längst in i berget ?

Mårten Sandén har skrivit många bra böcker. Petrini-deckarna t ex. Det här är en magisk, spännande bok som jag sträckläste, man måste verkligen få veta hur allt hänger ihop. Boken känns nästan som en film, jag tänkte på Harry Potter i början när Sonja for iväg med ångloket. Och det finns fler scener i boken som jag verkligen kunde se framför mig. Rekommenderas varmt!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar