Nu tar Sepetys tag i ännu en mindre omtalad katastrof som skedde i andra världskrigets slutskede. I Tårar i havet berättar hon om något som kallats "historiens största fartygskatastrof". Bara 15 mil från den svenska kusten sänkte sovjetiska ubåtar fyra tyska fartyg som evakuerade människor ur krigszonen i norra Tyskland. Den här boken handlar om några personer som kom att befinna sig på det största fartyget, Wilhelm Gustloff. De träffas under den kaotiska flykten genom landet, alla på väg åt samma håll. Alla bär de på hemligheter. Det är Florian som har granatsplitter i sidan; Joana - litauisk sjuksköterska, den polska 15-åringen Emilia samt Alfred, tysk soldat som kallats in i krigets slutskede och tjänstgör i hamnen som de andra tre är på väg till. Boken berättas ur de fyra olika personernas perspektiv växelvis i olika korta kapitel. I bokens inledning gömmer sig Emilia för ryska soldater i en potatiskällare i skogen. När hon attackeras av en ensam ryss dyker Florian upp och räddar henne. Då Florian försöker lämna Emilia förföljer hon honom. Hon vet inte vad hon ska ta sig till - hon har ju ingen annan. Dessa två stöter på ett annat sällskap som också försöker ta sig till kusten för att nå fartygen som ska få dem ur detta krigshelvete. Det är Joana, en gammal skomakare som de kallar "poeten", en liten 6-årig vilsekommen pojke samt en storväxt, burdus tyska. De sovjetiska trupperna rycker allt närmare och folk flyr allt mer desperat. Kommer de alla att kunna komma ombord något fartyg som ska rädda dem ur detta? Evakueringen kallas Operation Hannibal och är ett gigantiskt försök att förflytta tusentals människor. Dessutom: hur mycket kan man dölja för människor som man färdas så tätt inpå?
Boken är gripande, rasande skickligt skriven och oavbrutet spännande! Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar