Madeleine har aldrig varit utanför sitt hus. Hela hennes artonåriga liv har mamma och sköterskan Carla skyddat henne från världen utanför. Hon har en ovanlig sjukdom, bubble baby disease som gör henne allergisk mot nästan vad som helst.Men hon är van vid att leva isolerat, med sina böcker, sin digitala skolgång och sin mammas kärlek. Hon är lycklig, för hon längtar inte efter mer än det hon har.
Men en dag flyttar en familj in i huset mittemot och Madeleine kan inte slita blicken från killen som är i hennes ålder. Han heter Oliver och gravitation verkar inte påverka honom som den gör alla andra. Visst, hon har ju aldrig träffat andra barn eller ungdomar men hon vet ändå att han inte är ovanlig. Madeleine och Oliver ser varandra genom fönstret och båda vill veta mer om den andre.
Snart chattar de varje natt och allt eftersom vänskapen mellan dem växer, ökar också längtan efter att träffas på riktigt.
Madeleine vet att hon aldrig skulle få lov att utsätta sig för risken att träffa Olly personligen. Därför går hon till Carla, som är hennes sjuksköterska men också bästa vän. Mötena med Olly blir det bästa hon någonsin varit med om.
Det är svårt att lägga ner Ingenting och alltid när man väl börjat läsa! Det är så spännande att följa huvudpersonernas växande relation och hur Maddy utvecklas som person. När hon börjar intressera sig och längta efter världen utanför så bubblar det upp en hel del smärta över vad livet kan vara och vad det inte är. Och det skildras både roligt och spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar