Det finns böcker man tycker väldigt mycket om, och så finns det böcker som går rakt in i hjärtat på en. En sådan bok har jag precis läst, "Pojken, fågeln & kistmakaren" av Matilda Woods. Det är en magisk, sorglig, hoppfull, vacker saga om kistmakaren Alberto som bor i Allora. Staden drabbas av pesten och Albertos hustru och tre barn dör. Han lever ensam i sitt hus där han tillverkar likkistor åt stadens invånare. Han omges alltså av döden hela tiden, och saknar sin familj. Men så en dag märker han att någon varit inne i huset och stulit av hans mat. Det händer ett par gånger, och till sist lurpassar Alberto på tjuven. Det visar sig vara en liten pojke som tar maten och som sedan springer iväg och gömmer sig i en koja utanför staden. Pojken har också en stor, färgglad fågel med sig. Alberto vill ju gärna hjälpa pojken och sakta, sakta börjar han prata med pojken som till sist vågar lita på Alberto och berättar att han heter Tito, och är son till en kvinna som Alberto ganska nyligen tillverkat en likkista åt eftersom hon dog, alldeles ensam. Pojken älskade sin mamma, men har en fruktansvärd historia att berätta. Pojkens pappa är nämligen på jakt efter honom, och han är en grym man som behandlade pojken och hans mamma förfärligt illa. Så Tito är livrädd för att pappan skall hitta honom. Alberto ser Tito som den son han en gång hade, pojkens öde gör att han bara måste hjälpa honom. Så Alberto gömmer pojken i sitt hus, lär honom snickra och lär honom läsa. Tillsammans läser de sagan om den magiska ön Isola, fylld med ädelstenar. Men en dag kommer en stor, grym man till staden.Som sagt, en fantastisk bok, om vänskap och tillit, sorg och svek. Varje sida är dessutom vackert inramad av blommor, fiskar och bladrankor, allt i en dov, blåaktig färgton. Det är den australiensiska författarens debutbok, men jag hoppas verkligen på fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar