Ella bor ensam med mamma. Hon har inga kompisar och har precis slutat 3:an. Hela sommarlovet tänker hon spendera på balkongen och läsa böcker. Mamma är förstås ledsen för att Ella inte har någon kompis, så Ella ljuger och säger att hon lekt med Saga. Så går hon förbi en lekplats, en skylt säger "Sommarkollo", det ser kul ut och genast tar en ledare tag i henne och säger att "du måste vara Nathalie, välkommen!" Och hux flux är Ella med i en gemenskap, hon kommer sig inte för att säga vem hon egentligen är. Nu blir Ella en annan, plötsligt gör hon sig tuff inför de andra tjejerna, som blir impade av henne. Så här har hon aldrig känt sig förut. Hon blir tom kaxig mot ledarna. Men snart har hon nästlat in sig i lögner, och det blir allt svårare att njuta av att vara någon annan. Så hon rymmer till mormor (som varit ovän med mamma i ett år), och mormor får Ella att känna att det inte är helt och hållet hennes fel. Så allt löser sig till det bästa.
Linda Wahlund. Bra, mkt att diskutera. När är man sig själv? Får man ljuga för att våga saker man inte vågat annars?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar