Om man bara läser den här bokens titel kan man tro att det är en spökhistoria, och det är det ju på ett sätt, men inte en sådan där läskig, hårresande historia. Mary är ledsen för att hennes bästis Ava har flyttat till andra sidan stan (Dublin), hon saknar Ava jättemycket. Dessutom är mormor svårt sjuk och ligger på lasarettet, dit åker Mary ofta och hälsar på. Så en dag träffar Mary en gammal kvinna, eller egentligen ser hon ju inte så gammal ut, men hon har gammaldags kläder och hon pratar lite högtidligt på något vis. Kvinnan ber Mary att hälsa sin mormor och säga att allt kommer att gå bra. Tyvärr glömmer Mary säga det, och när hon nästa dag åter stöter på den märkliga kvinnan ser Mary att hon blir lite irriterad när Mary erkänner att hon glömt. Kvinnan säger att hon heter Anastasia men kallas för Tansey. En dag berättar Mary för sin mamma att hon pratat med Tansey och då svarar mamma: "Men så hette ju din gammelmormor!" Vem är egentligen kvinnan som Mary pratar med? Mamma känner inte till att det bor någon sådan kvinna i närheten. Så byter boken berättare, vi flyttas bakåt i tiden och nu är det, just det, Tansey som berättar. Därefter växlar berättandet mellan nutid och dåtid.Roddy Doyle är ju en författare som skrivit många böcker, både för vuxna och barn. "Fnissarnas hämnd"t ex är en hysteriskt knasig barnbok (perfekt att läsa högt om man klarar av lite prutt-humor...). Han har också skrivit "The Commitments", om ett amatörsoulband i Dublin, den boken har även filmatiserats. I den här boken skriver han om ett allvarligare tema, döden, men på ett så fint sätt att man bara vill fortsätta läsa, man kan inte släppa boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar