torsdag 25 april 2019

Tusen stjärnors ö

Huvudperson i den här boken är Tigris, när boken börjar fyller hon 11 år. I present får hon (som vanligt) ett gosedjur av pappa. Varför fortsätter han köpa gosedjur till henne nu när hon blivit så stor? Tigris mamma dog i en bilolycka på Tigris' ettårsdag, därför är hennes födelsedagar inte bara roliga, pappa blir alltid extra sorgsen denna dag. Han är förresten sorgsen mest hela tiden, saknar mamma Lyra väldigt mycket. Nu har de flyttat till en ny lägenhet, farmor har flyttat in en bit därifrån och hon är ett fint stöd för Tigris och pappa. En kväll hör Tigris hur farmor säger till pappa att han måste berätta allt för Tigris, men pappa orkar inte. Vad är det han ska berätta? Bland alla flyttkartonger hittar Tigris en låda som det står "Lyras saker" på. Den tar hon med sig och gömmer under skrivbordet i sitt rum. När Tigris öppnar den så är den tom! Men det kommer en doft av rosor ur lådan, en mammadoft. Tigris kryper ner i lådan, hon blir sömnigare och sömnigare och plötsligt känner hon att hon och lådan seglar fram på havet. Lådan för henne till en ö, Tusen stjärnors ö, där sitter en kvinna på strandkanten och spelar på ett instrument. Kvinnan heter Ariann och hon välkomnar Tigris, säger att hon har väntat på henne. Hon säger också att det är Lyra som skapat ön, men att nu är hon försvunnen. Lyra - Tigris' mamma! Tigris vet inte vad hon ska tro utan hoppar ner i lådan igen och vaknar upp hemma i rummet. I lådan hittar hon ett halvt foto, själv har hon den andra halvan och på den sitter hon som liten bebis i sin mammas knä. Men på den här halvan av fotot sitter det också en liten bebis, i pappas knä. Det fanns två bebisar!
Fast Ariann sa till Tigris att hon inte fick komma på natten kan inte Tigris vänta utan hon sätter sig i lådan och flyter iväg till ön. Men hon skulle nog lyssnat på varningen... Och vem är Lejonet som Ariann säger att Tigris måste träffa?

Emma Karinsdotter har skrivit en vacker, spännande och ibland sorglig bladvändare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar