Världens mesta Ester - en klurig kompis

Signe har precis börjat skolan. Hon trivs helt okej. En ny flicka börjar, hon heter Ester och vill direkt leka med Signe. Det känns helt pirrigt, för Ester frågar om Signe vill följa med henne hem.
Ester får gå hem helt själv, har både egen nyckel och mobil. Signe tycker att det verkar så härligt. Själv måste hon alltid be sina föräldrar om lov och de måste alltid tänka på saken. Ester verkar så stor, fast de är lika gamla.

Hennes mamma är inte där, Ester berättar att hon spelar in filmer i USA.

Ibland blir det lite för spännande, för Ester gör rätt så ofta saker man egentligen inte får.

Jag tyckte det var så lätt att komma in i den här berättelsen.
Anton Bergman beskriver väl Signes pirr inför den nya vännen, avundsjukan över att inte få ha samma frihet och skuldkänslorna när hon gjort något förbjudet.

Det är svårt att bli vän med någon, och boken visar på ett kraftfullt sätt att det är en klurig balansgång. Kanske skulle Ester må bra av att få reda på hur Signe känner och reagerar, och det börjar hon ju göra till slut.