Spionen på spökskolan

Silas är en helt vanlig 12-årig kille. Tror han i alla fall ända fram till den där dagen då en geting sticker honom i fingret och handen blir osynlig! Just det, osynlig. Han rusar ner i skolans källare för att gömma sig och kolla om det verkligen stämmer. Där nere stöter han på skolans vaktmästare, Vaktis, hon skämtar om att han ser handfallen ut, hon undrar vad som händer osv. Nästa dag stannar Silas hemma från skolan, då kommer Vaktis på besök, eller Vingela som hon egentligen heter. Hon berättar för Silas och hans två mammor att det inte alls är konstigt att Silas blir lite osynlig (halvsynlig) då och då. Han är ju faktiskt ett spöke. Vilket Silas så klart vägra tro på. På natten tar Vingela med Silas till skolgården så att han får se när, vid spöktimmens början, skolgården fylls med diverse märkliga svävande varelser. Spöken! Det är nämligen så att Algbackeskolan som Silas går på om nätterna förvandlas till Galgbackeskolan, och där går spökena i skolan. Vingela ser till att Silas får börja i spökskolan istället för den vanliga skolan. Som lärare på natten har de professor Ludze, vars hela kropp står i lågor, och det beror på att hon blev bränd på bål just på den plats där Galgbackeskolan ligger. Professorn skulle naturligtvis gärna resa bakåt i tiden och hämnas de som brände henne. I spökskolan får Silas lära sig allt om gastar, vålnader, zombier (zombier har en särskild lärare som lär dem att gå utan att krocka alltför ofta med dörrkarmar). Det är lite underligt tycker de andra spökena att Silas redan fått börja spökskolan, han har ju bara varit spöke i 12 år, de andra spökena är upp till 500 år gamla. Vad är det för speciellt med Silas? Och vem är den där Vingela egentligen, hur kan hon veta att Silas är ett spöke? Hon jobbar på vanliga skolan om dagarna och bland spökena på nätterna, tur att hon (som hon själv säger) har barkofläppsi så hon kan få sova lite grand då och då.
Det här är första delen i serien Spökskolan, skriven av Jesper Lundqvist. Och visst är det väl alltid läskigt med spöken, zombier och annat otyg. Men framför allt hade jag väldigt roligt när jag läste den här boken. Många ordvrängningar (som jag gillar). Kul!