Tio över ett

Här har vi årets Augustpris-vinnare i barn- och ungdomsklassen. Och det kan jag förstå! Ann-Helén Laestadius har skrivit en gripande bok om en ung tjej, Maja, som bor i Kiruna och som drabbas av att staden nu måste flyttas pga att gruvan utvidgas. Eller som Maja själv säger: Kiruna håller på att rivas inte flyttas. Maja och hennes familj, mamma, pappa och lillasyster, bor i ett av de hus som ligger för nära gruvan och som nu ska rivas, och de måste flytta till nybyggda, mycket dyrare lägenheter. Bästa kompisen Julia bor också i samma område, men hennes mamma har träffat en ny man och bestämt att hon och Julia ska flytta till mannen i Luleå eftersom de ändå inte kan bo kvar där de bor nu. Så tillvaron är ganska kaotisk för Maja. Men det värsta är hennes rädsla. Rädslan för att de inte ska hinna flytta, utan att gruvbrytningen skall skapa slukhål som drar ner deras hus i underjorden. Varje natt klockan 20 över ett spränger man i gruvan och därför ställer Maja sin klocka på tio över ett varje natt så hon skall vara vaken OM sprängningen blir för kraftig. Hon har en väska under sängen färdigpackad med kläder till familjen om de skulle behöva fly. Att vara vaken varje natt håller naturligtvis inte i längden, Maja mår inte alls bra. Det enda som kan skingra tankarna något lite på gruvan är Albin, hockeykillen som hon är kär i.

Den här boken handlar om förändringar, och hur olika vi påverkas av och tacklar förändringar. Majas funderingar och ilska över gruvan försvåras också av att pappa jobbar i gruvan. Hur ska familjen på någon inkomst om inte gruvarbetena finns kvar? Hur ska hon någonsin komma över sin rädsla för gruvan? Hon vill ju faktiskt inte lämna Kiruna. Man kommer verkligen Maja in på livet i den här boken, man lever och lider med henne. Människorna runt omkring henne, föräldrar och lärare, är också sympatiskt beskrivna. Som sagt, en sådan här stor förändring påverkar ju alla, på olika sätt.