Tuva, 12 år, bor på en ö i Stockholms skärgård. Varje dag kommer skolskjutsen Österman och hämtar henne i båt. Det är en liten skola hon och hennes jämnåriga går i och Tuva har ingen som hon brukar vara med. Hon är smått mobbad av de andra, mest av tjejerna. När klassen ska ut på orientering i början av berättelsen är det meningen att alla ska springa i par. Som vanligt säger Tuva att hon vill jobba ensam för att det inte ska bli så pinsamt att ingen vill vara med henne. Barnen tilldelas visselpipor som de ska använda om de behöver hjälp. Det är dessutom en extremt dimmig dag, man ser knappt någonting. Den tjocka dimman gör det väldigt svårt att hitta och man hör mest bara röster om någon är i närheten. Vid den andra kontrollen upptäcker Tuva den nya killen i klassen, Rasmus. Han verkar alltid vara så glad. Nu ser han väldigt konstig ut, som hypnotiserad och han stapplar fram. Han verkar följa någon slags ljusglimtar som fladdrar framför honom och vara på väg bort från havet, in mot skogen. Och var är Axel som Rasmus sprang ihop med? Fastän Tuva ropar på Rasmus så verkar han inte höra henne. Vad är det som händer?Tuva gör allt för att väcka upp Rasmus och det slutar med att hon måste knuffa honom hårt så att han ramlar och hon även skadar sig själv. Desperat blåser hon i visselpipan och skolsköterskan kommer springande. Rasmus har fått någon slags minnesförlust och har ingen aning om var Axel är. Alla börjar leta men han är som uppslukad från jorden. Tuvas stora bekymmer just nu är vad hon ska säga om de där ljuspunkterna som Rasmus följde. När hon kom nära såg hon mycket väl vad det var. Det är bara så otroligt...Jag kan också nämna att Tuva sedan länge är väldigt rädd för havet. Det har hon anledning att vara, som du snart kommer att förstå när du läser den här boken!
Tuva är en modig, mycket speciell 12-åring som i denna första del av de tre planerade rysarna om henne får än riktigt fin vän (och kanske något mer?) i charmiga Rasmus. Läs och mys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar