Än en gång har Sara Kadefors skrivit en charmig, rolig, sorglig och superfin bok om ett ämne som hade kunnat vara svårt. Billie, 12 år, ska placeras i fosterhem. Hennes ensamstående mamma är sjuk och har egentligen inte orkat ta hand om Billie eller deras hem på länge. Nu reser Billie med tåg till den nya familjen som bor i den pyttelilla byn Bokarp lååångt ute på landsbygden. Det visar sig att mamman i familjen, Petra, är präst och pappa Mange är idrottslärare. Där finns två barn också, allvarliga Alvar som är lika gammal som Billie samt lillasyster Tea som älskar smink och färgen rosa. Huset är överdrivet vitt och välstädat, allt känns obehagligt perfekt för Billie. De ber bordsbön innan de ska äta, alla måste äta samtidigt tillsammans och föräldrarna säger till barnen när de ska släcka och sova. Billie är van vid att äta när hon är hungrig och ligga och kolla på tv-serier halva natten. Hon gör så gott hon kan dock och tänker att hon verkligen ska anstränga sig för att passa in. Inte för att hon är rädd eller så, mer för att vara snäll och visa att hon uppskattar att de bryr sig. Billie är nämligen inte någon särskilt blyg typ. Hon är framåt, pratsam, nyfiken, pigg och glad. Håret har hon i dreadlocks och hon har aldrig lärt sig cykla; hon är ett riktigt asfalts-barn. Billie blir en frisk fläkt i lilla Boklunda - men kommer hon att stå ut i längden? Och vem behöver egentligen vem mest? Billie har absolut sina problem men snart börjar hon ana att även denna nya, på ytan fläck- och felfria familj har något de döljer...
Ett superspännande, underhållande verklighetsäventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar