Elsa flyttar, mycket motvilligt, med sina föräldrar till ett gammalt hus i Österby. Ellesbo herrgård. Mamma och pappa ska starta ett pensionat. Elsa är sur och ledsen över att lämna sitt gamla liv, sur för att hon måste hjälpa till att städa hela tiden, sur för att hon inte får ta in den fina, svarta katten som hon träffat i trädgården. Allt är botten med andra ord. Den där katten, förresten. En dag lockar den med sig Elsa ut i trädgården, de smyger genom buskar och snår och kommer fram till en gammal gravsten. Där står det: Eleonora Cederkrantz 1874-1886. Vem var det? Och varför känns det som om någon följer efter Elsa, det prasslar som av steg, men när hon vänder sig om finns det ingen där. När de är inne i byn och handlar får Elsa syn på en butik, "Andlige Allans andliga centrum". Allan är ett s k medium, som kan se och tala med spöken. Mamma tycker det är urfånigt, men Elsa tycker det är lite spännande. På natten drömmer hon om ett vitt spöke utan mun. Hon vaknar och skriker på mamma, i trappan hörs då små lätta steg efter någon som försvinner, men det är inte mammas steg... Nu skulle hon definitivt behöva andlige Allans hjälp. Att prata med mamma och pappa är ingen idé, de blir mer och mer arga på henne för att hon är så sur, och för att hon har sönder saker i köket. Men hon var ju inte ens i köket när det hände, är det spöket som förstör?Jonna Björnstjerna har skrivit en spännande bladvändare om spöken och hemsökta hus. Mycket svår att lägga ifrån sig. Man sugs direkt in i berättelsen som består av två delar, och när del två börjar har allting ställts på ända. Men jag blev inte så rädd, jag tror ju inte på spöken... Eller? Fast jag låter kanske lampan vara tänd i natt, för säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar