David kommer från det lilla samhället Ingelstad som ligger på landet. Han och hans barndomsvänner, Ludde, Paula och Tova har lämnat sin lilla by bakom sig. De har tagit sig ut i stora världen - till fiskrensarjobb i Norge, till en strand i Thailand och studier i Uppsala. För de är ju nästan vuxna nu. Kändes det som, i alla fall. Fram tills Jonathan hittas död. Varför stack Jonathan för att simma helt ensam mitt i natten?
Hur är det meningen att man ska känna när ens vän dör? David verkar känna allt på en gång. Sorg, vrede, till och med känslorna för Paula. Boken kretsar kring hur ungdomarna mår veckorna efter kompisens död. De samlas och pratar, minns hur Jonathan var och försöker förstå hur det där hemska kunde hända. Sakta men säkert upptäcker de att allt kanske inte varit så bra med Jonathan.
Jag tycker att Lisa Bjärbo är skicklig på att skapa personer med verkliga känslor och upplevelser. I Djupa Ro skildrar hon en hemsk händelse som unga människor går igenom, och hon gör det så att det känns verkligt. Trots allvaret detta skriver hon ändå roligt, som hon brukar göra (läs till exempel Allt jag säger är sant). För vissa saker kommer fortfarande vara roligt i ett liv, trots att något ofattbart har hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar