Släppa taget

Katarina von Bredow är en författare som man kan lita på. Hon skriver oftast engagerande, spännande, lyhörda och gripande vardagsdraman om barn och unga i olika åldrar. Släppa taget är inget undantag.

Elsa och Stella är enäggstvillingar: lika på utsidan men inte på insidan. De går sista terminen i nian. Huvudperson i boken kan man säga är Elsa eftersom vi ser händelserna ur hennes perspektiv, det är hon som är "jag". Medan Stella glittrar och sprudlar i umgängeslivet är Elsa den tysta skuggan som håller sig i bakgrunden. Typiskt nog vill Stella bli skådespelare så när eleverna får en ung, snygg, manlig dramapedagog blir hon helt uppslukad och tycker att allt han gör och säger är bra. Elsa är mer tveksam. Hennes tankar upptas dessutom för närvarande av något annat. Sedan mer än ett år är Elsa totalt kär i Elliot. Hon har förstås inte sagt det till någon.

Konflikten i boken handlar egentligen mest om Elsas krig med sig själv. Hur ska hon göra för att våga vara den hon är? Hur ska hon göra för att våga visa sina känslor? Kärleken till Elliot sätter allt på sin spets. Om hon inte vågar säga något snart kommer det att vara för sent. Men hur ska hon kunna göra det när hon hela tiden känner sig som en blek kopia till originalet - Stella?

Man förstår Elsa, man irriterar sig på Elsa och man tycker om Elsa.